torsdag 4 mars 2010

We had a falling out

like lovers sometimes do.

Runt tiomånadersstrecket tror jag.
Riktigt less på varandra där ett tag ärligt talat. Så kan det bli.

Men nu, med mer pappa och dagis och mindre mammi - har det blivit mer kärlek och energi och bus och skratt och gos och uppskattning mellan mig och Fling-Fling igen. Gött.
Han pep knappt när han fick sprutan i låret förresten.
Smarta mammi hade ju spetsat mjölken med flytande smärtstillande tjugo minuter innan va.

4 kommentarer:

Tante Jul sa...

Det er utrolig hvor mye det hjelper å være litt fra hverandre!

Maria sa...

Nu när jag varit nästan dygnet runt med mina tre sportlovslediga, så känner jag att det vore rätt så skönt med lite paus för mamman. Så på lördag ska jag gå ut och äta på lokal och lyssna på musik. Längtar riktigt!

Amanda sa...

Tante Jul, så sant så sant - och FORTFARANDE, är 2010, lite tabu?

Maria, det förstår jag! Obetalt enpersons-fritids verkar tufft minst sagt. Min härliga pakistanska grannfru (tre kids) bara skriker rakt ut ibland: "Jag blir tooookig på er!!!". Sedan hotar hon dom med att Felix blir ledsen om dom inte uppför sig. Haha.

30-nånting sa...

Det hade vi också. Men vi kom över puckeln och nu har vi det riktigt bra tillsammans igen. Jag skulle ha börjat jobba vid 10-månader istället, det kanske hade känts mindre besvärligt.