söndag 7 mars 2010

Yay!

Det var uppfriskande och fint och kul. Med betoning på -friskande eftersom jag sket i tantiga strumpebyxor och körde barbent ... Tur jag hade både kofta och päls. Tack för fina ord.

Askungen och hennes prins somnade i en liten hög i baksätet på bullen på vägen hem. Klockan 21.00.

Funderingar:
- Varför inbillar jag mig alltid att jag inte kan bli bakis om jag enbart dricker champagne?
- Varför kändes det inte ens det minsta kul eller skadeglatt att se en del riktiga skrävliga högdjur ur vår gamla kompiskrets alldeles stukade av livet? Såna där som haft det lite för braaa och är lite kära i sig själva. Och som aldrig ställde en enda intresserad fråga till en annan.
Men nu: Urgröpta och trötta av karriärer och äktenskap och familjebildningar och alla dessa skriiivprojekt som man hört om till leda och som inte blev som de önskade.
What's going on? Håller jag på att bli en snäll och medkännande jävel?

7 kommentarer:

Stycket sa...

Låter som att du har återupptäckt gamla vyer! Förstår vad du menar om utebliven skadeglädje. Det är liksom inte lika kul i praktiken som man föreställer sig att det ska vara men det är nog sunt. De har fått sitt, liksom. En sak när det är enstaka grejer som gått fel för "perfekta" människor men när man ser att det mesta skitit sig hade skadeglädje varit att sparka på någon som redan ligger och... nej, du är inte den typen :-)

Amanda sa...

Exakt. Skadeglädje funkar egentligen bara i teorin. Dom har sitt. Alla har sitt.
Och, fan, jag kanske VAR otroligt trist och lam och inte-värd-att-ödlsa-trevlighet-på då, för alla år sedan.

Yvonne sa...

Det är en mycket fin egenskap att inte vara skadeglad (men liiite kan man ju få va ibland ;) Och så var det roligt att läsa att du "sket i tantiga strumpebyxor" (sic!) :D Strumpyxor är för övrigt konstigt konstruerade...så otroligt smala i midjan...och jag är inte tjock! Men puh, jag kör hellre med roliga tights av nåt slag!

Amanda sa...

(fast jag tycker ärligt talat att typ stödstrumpor från M&S är skönt ... men 'solbruna' strump-e-byxer [man ä la västgöte] är inte snyggt på mig]

TUTT sa...

Tycker det låter extremt sunt att du inte är skadeglad. Det är man ju mest när man inte har det så bra med sig själv. (Säger den förnuftiga flummiga coach-tjejen och rider vidare på sina höga hästar, klippeteklopp, klippeteklopp).

Amanda sa...

Tutt, tro mig, du sitter icke på nån hög häst. Puss.

Alley Cat sa...

Man vill ju egentligen aldrig att någon ska misslyckas utan bara leva i verkligheten, eller?!?