måndag 5 april 2010

Alltså den där

"mammabikten".
Okej. Jag gnäller och kritiserar andras försök att "göra nåt" alltmer sällan nuförti'n (det ger mest bara dålig smak i mun).
Men. Fan. Min påsk-ettrighet verkar hålla i sig. Så jag kör på:

Jo den där "bikten" asså.
Jag är ledsen men jag orkarn'te.
Så tillkämpat hurt-busigt. Stöön.
"Kom och skriv DIN bikt!"
Jaså.
Du sitter och blindskiter och låter maken dra lasset med vrålaporna lite mer än vad som känns riktigt anständigt?
Ogillar din svägerska?
Vantrivdes med att bli preggopluffsig?
Ljög om vad nya kjolen kostade?
Tyckte det var obekvämt att amma?
Nallar av ongarnas lördagsgodis?
Ti-hi.
SUCK.

Identifiering i all ära men gäääsp.
Jag är som regel alltid mer intresserad av vad folk inte säger än vad dom säger, anonymt eller ej.
Tänk om nån bara kunde skriva en bikt värd namnet.

"Jag är kåt på min sons kompis."
eller
"Jag har tant-anorexi - och är rätt nöjd med det."
eller
"Jag helgknarkar. Och snattar."
eller
"Min man är 36 år och tror fortfarande att han kan bli popstjärna (den sorglige jäveln)."
eller
"Jag blev faktiskt lite lättad när jag fick missfall."

6 kommentarer:

Ina sa...

Jag håller med.

e sa...

Mammabikten? Jag måste ha missat något... eller kanske inte? ;-)

adrenalin sa...

Ha ha ha! Fast jag har missat mammabikten?

Johannes sa...

http://www.mammabikten.se/?

Tur att vi pappor inte kan synda...:-)

Anna sa...

Jag tycker att Mandy ska vara överstepräst i en egen liten bikthörna. Då skulle det kunna bli lite drag!

En Lisa sa...

Jag har läst om det där och håret krullar sig på armarna. Det är lite äckligt och helt klart ett steg i fel riktning.