söndag 25 april 2010

Extra extra!

Man kan tydligen köpa Snoring Beauty (obs - på engelska) i Sverige via Bokus.se!
Kul! Bra jobbat Bokus!

P.S. Ja, slottet är inspirerat av Läckö slott. Och Brighton Pavillion. Förstås.

12 kommentarer:

Jessica sa...

Tack Bokus! Tack Amanda! Det blir plötsligt väldigt lätt att köpa den :)

De kallar mig Skrållan sa...

Du kommer bli helt tokig på mig nu, Amanda men jag måste ställa en sån där dum, gammaldags och totalt politiskt inkorrekt fråga:

Nu när jag tittade på bilen och även på framsidan så tänkte jag innan jag hann hindra mig själv att "det där ser ju ut som en bok för tjejer". Är det en feedback man får som illustratör, att det är eller ska vara mer dragning åt tjejigt/killigt eller är det helt irrelevant i barnboksbranschen? Är det svårare att göra (det som uppfattas som) könsneutrala illustrationer? Tänker du i de banorna själv när du ritar?

Amanda sa...

Spännande fråga!
Ja - man får ofta direktiv. I det här fallet:
"Vi vill göra en skamlöst flickig men rolig bok" och "Prinsessan måste se söt och attraktiv ut!".
Huvudpersonen/hjältinnan är en prinsessa och då verkar det gå per automatik att det är en bok som främst kommer att locka flickor.
Och då används ofta visuella genvägar till vad som anses "flickig" estetik. Varan förpackas så att de som köper boken ska få en känsla för vad detta är för något.

Jag tyckte jag att jag höll mig inom direktiven bra, utan att jag känner mig som en hora eller att jag flaggar för ett orimligt ideal. Ett problem jag brottades med var om prinsessan skulle ha tillstymmelse till byst - hon ör ett bran men det handlar om att hon ska hitta "den rätte". Svårt.
Vid ett tillfälle fick jag ändra lite - hade gjort prinsessans snarkande mun enormt stor för komisk effekt och de tyckte det såg lite groteskt ut.

Det där med att könsneutralitet är den absolut viktigaste kärnfrågan i ett litet barns uppväxt och att rosa/'flickigt' skulle vara "sämre" än en mer 'maskulin' eststik existerar inte i UK på samma sätt som i Sverige alls, inte ens inom medelklassen, intelligentian eller i storstäderna. Förlaget letar alltid efter manus som anses kunna appellerar till båda könen = mer sålda böcker. Men über-girly säljer också och det anses inte vara nåt "fult".

Jag vet att en redaktör höjde rösten under ett tidigt manusmöte på förlaget: Hon tyckte det kändes lite unket att man i texten säger att det inte är "ladylike" att snarka och där håller jag med. Hon blev utskrattad av de andra (bl a min egen redaktör) med kommentarerna "jaha, då vet vi att du är en humorbefriad snarkare!" Min svärmor har lite problem med storyn säger hon, eftersom det går ut på att hitta sann kärlek. Men det tycker inte jag är något problem alls - detta är en klassisk folksaga som skruvats till och inget man behöver över-analysera enligt mig.

Själva omslaget bestäms av marknadsavdelningen, även om de i detta fallet utgick lite från en skiss jag föreslog.

Men det är som sagt superintressanta frågor du ställer. Det finns ett antal killar i boken: en modig, en snobbig, en fjompig, en snäll. Hur porträtterar man en sån figur? Vilka visuella klyschor tar man till? Den "fjompige" upplevde jag som gay och honom gjorde jag med massor av rosa, smink och i rokoko-kläder. Fel eller rätt? Jag vet inte. Men jag älskar honom. Och jag vet flera små killar som gillar boken, och det som dom har fastnat för är exakt samma grejer som flickorna: Monster bakom luckor och glada grisar.

Amanda sa...

"hon ör ett bran"

"hon är ett barn" ska det ju vara

De kallar mig Skrållan sa...

Tack för intressanta svar!

Jag kan nästan tycka att det blir lite unket ibland åt andra hållet, när allt ska vara så himla neutralt och killar ska fanimej ha rosa bara-för-att! och så vidare, så jag har personligen lite svårt att hetsa upp mig för något av det. Tycker till och med att det är uppfriskande med utblommade "fördomar" och stereotyper! Måste vara roligt att riktigt kunna frossa i det ibland!

Amanda sa...

Yup.

Fast en sak jag är himla noga med är att vara "inkluderande" när jag kan, ie inte bara rita folk så som majoriteten ser ut (vitt skinn, inte i rullstol, typ).

Och att inte automatiskt rita "chaufförer" och "vetenskapsmän" och "doktorer" som män (om inte direktivet från uppdragsgivaren uttryckligen säger att figuren ska vara manlig). Ibland ber dom mig ändra om jag ritar en tjej, oftast inte!

TUTT sa...

Åh! Ser absolut både Läckö slott och Brightons flådiga paviljong i slottet. Gott med mycket Mandis i bilderna. :-)

Yvonne sa...

Den finns på AdLibris också! :)))

Amanda sa...

JÄVLA BLOGGER!
Hör du det, ditt uschla verktyg?

30-nånting sa...

Nu är boken beställd - från Ad Libris närmare bestämt.

Nu ska Lillan drillas i engelska.

Hm, det är ju också en bra presentidé till min väns tvåspråkiga dotter (hennes pappa är engelsman).

Här ska krängas böcker!

Terése sa...

När dottern var liten brydde jag mig mer om att det skulle vara neutralt och jag var smått allergisk mot alltför girlie-girlie kläder och saker. Men. Detta har förändrats. Hon är nu sex år och älskar såklart prinsessor, feér, glitter och råååsa.

Jag ser inget fel i det. Att göra det är ju som att nedvärdera deras smak.

Det jag tycker är viktigt är att de ska få chans och möjlighet att välja själva, vilket iofs inte är helt enkelt när man ser vad de serveras på TV/i filmer/tidningar och böcker.

Sonen älskar att leka med bilar, men han gillar också storasysters grejjor.

När det gäller böcker så slukas det mesta här hemma. Jag kan ju tycka och analysera vad som är 'braaa' och 'dåliga' böcker fula eller snygga, det gör inte barnen. De gillar. eller så gillar de inte.

Sådär, då ska vi se om blogger samarbetar.

Amanda sa...

30-nånting, härligt! Pluspoäng att du valde ad libris, som tydligen har lagt in mig manuellt som delad upphovsmakare idag - se, det kunde inte bokus... jag var ju bara den sketna illustratören. (die, bitterness, die)

Tette, mycket intressant. Detta att du har en av varje ger ju extra kudos åt resonemanget.