lördag 3 april 2010

Jag har tipsat

om den här ständigt växande samlingen tafatta, obekväma, välmenande, och alldeles, alldeles underbara familjefotografier förut. Men jag gör det igen. Le, rys, känn ömhet!

P.S. "Vanligt folk" och kärleksfulla underfundigheter om deras töntiga tillvaro är hot stuff i förlagsvärlden just nu, så är du en skrivande människa som absoluuut inte kan förmå dig själv att slutföra nåt icke-nydanande trök om nån hårdkokt journalist med vampyrtänder och märkeskläder som handlar vetelängd på Tösses och har en loftvåning i NY och en bakgrund på trollkarlsskola - smid nu, för HILVIDE. Om du älskar att kolla på folk i ICA-kön och dagdrömma ihop ett helt liv, grandiost i sin beige-het, byggt på innehållet i deras kundkorg. Om du älskar såna här bilder. GO GO GO. Din grej kan vara det nya svarta. Hitta din grej. Stå på dig i din grej. Och det är ju egentligen vad som helst som får dig intresserad nog att återkomma till det där fucking manuskriptet precis så ofta och länge som krävs. För att historien kräver att bli berättad. För att du själv vill veta hur det går. DÅ blir det bra som fan. I promise.

P.P.S. Gereröst lagda personer som inte har nåt emot att driva med sig själva kan förstås maila in egna bilder.

5 kommentarer:

formlek sa...

Tänkte passa på att fråga om någon har en invite till Spotify åt en av mina vänner?

Johannes sa...

Vad är det nya svarta? Och vad var det gamla svarta? Men så härligt vass din penna är emellanåt...:-)

Amanda sa...

Ja du Johannes, det där vet ju inte ens industrin själva om vi ska vara helt ärliga. Klart att vissa inarbetade genres och varumärken säljer jättebra, och på dess axlar vilar ju förlagens ekonomiska möjlighet att testa nya saker.
"Jag vet när jag ser't" brukar insider-gubbsen och -tanterna säga.
DBC Pierres roman "Vernon God Little" var en sån där braksuccé som kom från ingenstans och inte liknade nåt annat som var poppis just då. Jag vet, för min vän satt i rummet när agentens sekreterare kom inflämtande och ba "kolla vad jag hittade i slaskhögen, läs läs läääs!"
Agenten läste tre meningar och drog sen iväg och sov i sin bil utanför skribentens hus tills han kom hemrumlande på natten. Det är såna kickar jag tror många förlagsmänniskor lever för, men för det mesta ser deras jobb ju inte ut så, det handlar om att harva på med det trygga "gamla svarta".

Terése sa...

"This family just wants to know what the hell you’re looking at."

HAHAHAHAHAHA!

Amanda sa...

hahaha
jag veeet
lilla tjejen!

(mamman ser ut som amanda holden)