fredag 16 april 2010

Måla med ord.

Jo, det kan man.
Med fördel med lätt hand och svepande penseldrag tycker jag.
"Fotografera" med ord - nej.
Jag tänker alltså på det där med beskrivningar. Beskrivande prosa. Tänker på hur det aldrig kan bli någon exakt vetenskap.

Ta bilden ovan. Vi säger att den är sprungen ur min fantasi, att jag kan "se" bilden tydligt framför mig, lika tydligt som du kan se den nu.
Och så säger vi att jag ska plita ner en beskrivning av den, så att du kan "se" bilden också. Känna något av stämningen rent av.

Alltså, det går inte. Det spelar ingen roll hur poetiskt jag skulle kunna beskriva varenda detalj - du skulle ändå aldrig "se" exakt det jag "ser". Dessutom skulle det bli trist som fan att läsa.

Jag tror att hemligheten är att beskriva väldigt lite, bara någon enstaka detalj, och låta läsarens egen fantasi och erfarenhetsbank "fylla i" resten omkring den där eggande detaljen.

Att inse att man aldrig kommer att kunna förmedla allt, exakt som man tänkt sig, kan bli en befrielse för en skribent. Det skrivna "tillhör" ju också läsaren.

Älskar tanken att man förhoppningsvis möts någonstans i mitten. Att det uppstår ett nytt element, i det mystiska gränslandet mellan skribenten och läsaren. Och där någonstans tar en ny bild form.
Inte som den ovan. Kanske inte alls.

Men förhoppningsvis kan skribenten förmedla något av den ursprungliga stämningen hon kände.
Det tycker jag är hisnande. Kanske bättre än att måla.
Det är magi. Det är att trolla med ord.

3 kommentarer:

Johannes sa...

Är det bara jag som tänker på Ophelia när jag ser den bilden? Uppstånden från de döda för att ta Hamlet i hampan och ställa saker till rätta igen?

Marie sa...

Jag läste ganska mycket om det här med tomma luckor, när jag läste svenska för gymnasielärare.

Att texter kan bestå av olika mycket tomma luckor men att de alltid gör det, och att luckorna kanske är mer betydelsefulla än det som står skrivet.

Ta till exempel den där gången man skriver om orienteringsdagen i skolan. Det räcker ju med ett enda ord så har du fyllt ut det i huvudet på sida efter sida efter sida.

30-nånting sa...

Åh vad bra skrivet. Det kan ju faktiskt vara ganska frustrerande att diskutera en bok med någon som har en helt annan bild av människorna och miljöerna som beskrivs. För mig är ju bilden så självklar och detsamma gäller för den andra parten.

Måla med ord. Mycket fint.