tisdag 27 april 2010

Menar absolut inte att driva med

den här fina (och extremt kortväxta) föräldern.
Men jag måste säga att jag känner igen känslan lite.

En annan grej: Stackars E har punkteringssår över hela torson. Han ser ut som om han haft en särdeles sensuell natt med Bill Compton.
Men det är bara Felix. Felix som blivit bitsk.
Det är aldrig för att skada, aldrig när han är arg eller ledsen.
Mer "kärleksbett", upplever vi. Men inte alls okej förstås.
Vi säger till mycket skarpt (Nej! Inte bitas!) och sätter ner honom på golvet och visar stark ilska med ansikten och kroppspråk. Fortsätta i den stilen eller? Tänk om han biter andra barn? Dagispersonalen?
Det finns en rätt obehaglig teori för närvarande om att man måste köra lite lejonmamma och hugga tillbaka "för att få dom att fatta" men det vill inte vi.
Tips? Råd? Tillrop?
Please.

14 kommentarer:

Marie sa...

Här är en bra länk som vi tittat på när Hilda bet bebis-Einar:
http://www.growingpeople.se/templates/Page.aspx?id=11882

ge det så lite uppmärksamhet som möjligt helt enkelt:)

Marie sa...

Blir förresten alldeles fnissig när jag läser om hur man ska hantera barn som blivit bitna, med kylande salva, tröstande ord osv... kan inte låta bli att tänka mig vuxne mannens stackars torso:-)))

Ursäkta mig.

Amanda sa...

Tack!
Men visst måste man markera att det inte är okej?
Vi upplever just nu att han biter lite i oss för att han kan och för att bitandet är en viktig del av hur han utforskar - mat, leksaker, en kliande känsla vid tandsprickning. Han fattar inte gränsdragningen: "När är det okej att utforska med mun och tänder - och när är det inte okej?"

Det pratas så mycket om att "negativa reaktioner" också är "reaktioner" ie "belöning" men samtidigt sägs det att upprepade "negativa reaktioner" går över barnets huvud - jag köper inte det där fullt ut ärligt talat. På många sätt har han reagerat jättebra på ett starkt, tydligt NEJ och sedan avledande.

Marie sa...

Ett starkt tydligt nej och sen avledande låter hur bra som helst. På Einar funkar endast avledande - när det gäller allt. Vår uppfinningsrikedom har blivit expanderad med hundratals procent på den pojken... Hilda godtog/godtar alltid nej och blir ledsen, Einar säger bara joho och fortsätter med det han har lust med, ganska oförargligt även om det kan reta ihjäl en för att han alltid gör så. Bra egenskap när man blir yrkesverksam kanske.

Amanda sa...

Hahaha
exakt

Felix fattar att NEJ = sluta, men inte att vi menar "sluta - för gott!"

TUTT sa...

Äh. Han kan väl få bitas lite? (säger tant tutt som tycker felix får göra PRECIS som han vill)
Och så kan vi fnissa åt den här:
http://www.youtube.com/watch?v=_OBlgSz8sSM

Amanda sa...

Ååå.
Jag är lite kär i den bitska bäbisen Charlie.

Terése sa...

Först; Jag minns detta inlägg. : )http://allaharenbok.blogspot.com/2008/04/geri-och-bluebell-madonna.html

Sen, mina barn har också bitits. Inte mycket, men de hade perioder då de liksom gosade och blev lite ivriga och tryckte till med tänderna. Jag tror det är ganska vanligt att små barn gör det, men om de fortsätter längre perioder och upp i åldrarna kan det ju vara mycket besvärligt.

Båda min barn har blivit bitna flera gånger på dagis. Personalen är hjälplös när det finns barn som kan bitas vid vilken situation som helst. Jag kommer ihåg när dottern kom hem med blodig kind, det var INTE kul. Men det var nog ännu värre för mamman till barnet som bet, hon tyckte såklart att det var jättejobbigt.

Såklart är det bra att ni är tydliga mot Felix, men jag tror det passerar. Det hänger säkert mycket ihop med att saker ska undersökas med munnen.

Bita tillbaka? Inte då. Det verkar ju inte riktigt klokt. Fast nog kan man ha lust ibland.

Amanda sa...

Tette, hihi, jag tänker på det där var och varannan dag.
Och Liz Hurley & Damien var ju ännu 'värre'!
Asså, jag är ju ingen minikvenna men 1.64 verkar ha krympt till 1.63 och, tja, när Flingan blir 10-12 år tror jag helt enkelt att han har växt om oss båda totalt. Planerar redan i tanken hur mycket pöjkar i den åldern kan tänkas behöva käka. Typ som jag? Mycket mer?

Anna sa...

Lägg gärna till ett alternativt beteende som får en motsatt effekt på er. Både efter att han bitits och ni markerat men också i helt andra situationer. Som att klappa. Bli löjligt glada när ni visar hur man kan klappa fint så kanske han känner att han kan kontrollera era reaktioner (vilket ju är ashäftigt att upptäcka) men att dessa reaktioner helst får vara positiva...

Anna sa...

Men gud så drygt det lät. Ett FÖRSLAG var det. Ingen jävla inlärningsteoretisk föreläsning.

Anna sa...

Trodde för övrigt att det stod att E hade punghår över hela kroppen...

Amanda sa...

Ah! Intressangt! Tack!

Han är ju redan inne på att låtsas-göra "dumma" saker så att han ska få den sköna varma känslan i magen när han väljer att låta bli - och därmed få det SKÖNA SKÖNA BERÖMMET. Den lille skiten.

Amanda sa...

> punghår på hela kroppen

AAAAH hahahahaha (du vet inte hur rätt du har) :op

>Men gud så drygt det lät. Ett FÖRSLAG var det. Ingen jävla inlärningsteoretisk föreläsning.

None taken.
Sånt är jag van vid dessutom. Gift med den enda jag känner som är drygare än jag själv.