onsdag 7 april 2010

Nä nu säljer jag honom billigt.

Nä förresten.
Jag skänker bort honom.
Jag pröjsar t o m frakten.

Bortklemad av att bli omkringburen av fassan i fyra dagar under mild sjukdom - jag är ledsen men jag pallar inte att göra det samma Felix. Varför måste du bli en närhetsknarkare vid 13 månader för?

Har just gjort den möjligen dåligaste saken man kan under ett toddler-tantum: Hysteri-skrattat åt honom så att tårarna sprutade. 50% av dom tårarna var ledsna, nästan desperata.
Han har varit som en tasmansk djävul med rabies i 35 minuter nu. TROTS bra sömn, hyggligt ätande, smärtstillande medel i kroppen och på tillfrisknande.
Fräsande, tok-skrikande, nästan i spasmer, handlös, ryggbrytande, på ett sätt som inte kan beskrivas.
Lilla pannan hans är black'n blue efter att ha dunkat den med full kraft i golvet sisådär ... 50 gånger? Håller jag honom så kör han samma skallningar mot min axel, mitt bröstben, mitt struphuvud, mitt ansikte.

Jaha, nu har han knockat sig själv mot golvet.
Skönt, då blev det i alla fall tyst.
Nähä, han hade bara tröttnat. Fattade till slut att han inte skulle få nån uppmärksamhet för sånt pissigt dramadrottningbeteende? Man kan blott hoppas.

Denna lilla människas envishet flirtar inte med dumhet. Den ÄR dumhet. Får man säga så? Japp. Nu gjorde jag 'et i alla fall. Man måste nästan beundra't lite.

P.S. Fem minuter senare: Nu sitter han och ler som en kerub och jollrar och bläddrar självständigt och fint i en bok. Jaha.

15 kommentarer:

adrenalin sa...

Mammabikt! Uj uj vad de kan vrida ur en totalt de små liven. Aktivering? Gå ut på byn?

Amanda sa...

Aktivering?
GÅ UT?

HAHAHAHAHAHAHAaaa
(glädjelöst)

(förlåt men han är inte den ... eh ... typen? - det pinsamma är att jag trodde att alla kiddos var som han men det var kanske tur att jag inte hade nåt att jämföra med tidigare)

Tante Jul sa...

Å, som en kan mislike barnet sitt iblant! Når de holder på sånn og bare er en plage, og en selv er trøtt og ikke orker og det bare blir bråkete og stresset og...grusomt! Takk og pris for at morskjærligheten er såpass sterk, ellers hadde de flydd ut gjennom vinduet iblant. Og takk og pris for at det går over. Min lille har fått for seg at det ikke går an å sove noe annet sted enn PÅ en av oss, og han våkner og gråter hver gang vi prøver å legge ham ned. Urk. Det er ikke mye en får gjort.

Amanda sa...

Nä, så kan det vara faktiskt. Har hittills aldrig känt mig arg på honom, men när han kör självskadebeteende för att få uppmärksamhet känns det bara så - ledsamt? Vad gjorde vi för att han skulle bli så frustrerad i sig själv, liksom? Tycker ändå att jag är bra på att vara rak och konsekvent och "icke-hönsig" mot honom.

Felix har bara två lägen, 100% full-fart-framåt - eller sovande.
Aldrig att han skulle sitta helt förnöjt och bara titta, plocka, vila eller leka med nåt. Hatar att vara ute, med eller utan kärra.

Hoppas det blir bättre när han blir lite mer fysiskt skicklig, han är så j-vla frustrerad, börjar fatta att han hatar/hatade att vara bebis.

formlek sa...

'Fräsande, tok-skrikande, nästan i spasmer, handlös, ryggbrytande, på ett sätt som inte kan beskrivas.'

EXAKT så kunde D vara. Från och till. Bestämd, frustrerad, aggressiv - och klok. Ett sätt att med kroppen berätta något (men vad fick man inte alltid veta)
Humörsvängningar som avskräckte.

Amanda sa...

jag misstänker att det F "vill säga" ofta är rätt trivialt, FÖR ATT INTE SÄGA J*VLIGT GODTYCKLIGT. Typ 'tetta'nte på mäj!' alt 'tetta MER på mäj'.
och förstås:
"Jag är bäbis.
Jag hatar't.
Och jag klandrar DIG.
GÖR nåt för helvete."

adrenalin sa...

Jag tänkte att det var du som behövde komma ut och bli lite aktiverad innan du gick upp i atomer ;)
Känner igen alltihopa, den enda trösten är att det blir bättre ju större de blir. När de är på väg in i ett utvecklingssprång brukar de må ganska dåligt av hela situationen, det kanske är något sånt på gång? Håller tummarna för snar förändring redan imorgon dag!

Amanda sa...

Tack adrenalin! (nu fattar jag ...)
Absolut nåt sånt på gång. Parat med low-level-sjukdom. Jaja.

Var allvarligt frestad att bara dra när jag trodde klockan var 16 och hon bara var 12.45. Herreguuuud vad man tappar perspektiven såna här dagar asså.

formlek sa...

Utvecklingssprång ja! (Jag vill gå och jag vill göra´t NU!) Möjligen?

Marie sa...

Jag tycker alltid att det är extremt gnälligt och tråkigt när de varit sjuka och liksom inte är tillräckligt friska för att orka men tillräckligt friska för att vara destruktiva... Det är då jag tänker att man borde tagit tillvara på första sjukdagen när de bara ligger apatiska med feber. Men det är man ju för orolig för.

Är det inte lite lustigt att han inte gillar att vara ute...? Minns bestämt en viss mamma som skrev lite förhatligt om friskluftare i vintras:)

Amanda sa...

"inte är tillräckligt friska för att orka men tillräckligt friska för att vara destruktiva... "

EXAKT

Ja, jo, de där fasonerna har han nog från mig. Mest är det nog nåt vi i vår familj alltid kallat "klä'-spader", alltså man mår psykiskt dåligt, näst intill nervsammanbrott, om man tvingas ha på sig nåt man inte vill. Nåt som kan upplevas som liiite, lite obekvämt (obs vehöver inte vara mycket obekvämt). I Felix fall är det typ ... en jacka. Eller kofta. Eller sockar.

Arild sa...

Brukar han dunka huvudet i golvet ofta?
AVSKYR han att vara ute?
Har han problem med att ha kläder på sig, även när han inte är/har varit sjuk?
Och slutligen, har det varit såhär länge eller är det ett nytt beteende?
Låter ju himla jobbigt, både för honom och hans föräldrar! Krama det lilla monstret fast han beter sig galet (om du kan :))

Amanda sa...

Brukar han dunka huvudet i golvet ofta?
>Ja, speciellt när trött/sjuk

>AVSKYR han att vara ute?
Ja, typ

>Har han problem med att ha kläder på sig, även när han inte är/har varit sjuk?
Ja, typ (om han inte distraheras konstant från det OVÄRDIGA i att han har typ munkjacka på sig)

>Och slutligen, har det varit såhär länge eller är det ett nytt beteende?
Typ alltid.
Fadern var också en sjukt envis plutt med ocd-tendenser (liksom modern).
Dagis + mer erfarna bekanta tycker att han är "normal" men lite "krävande". Tror han lider väldigt av att inte kunna prata så bra än, varje gång han tagit ett utvecklingskliv med talet/sången/kommunikationen har han mått bättre i en period (han är mycket tidig där).

Arild sa...

Ja, med två "knasiga" föräldrar kan det väl bara bli en miniknas :)
Just att inte kunna kommunicera måste vara ohyggligt frustrerande för barn som har mycket vilja och mycket att säga.
Att han inte gillar att vara ute kanske har med att det blir för mycket intryck på en gång, så lilla hjärnan kokar över? Det känns väl tryggare inomhus där man känner igen sig.
Vilken sorts mat gillar han bäst?

Borntoknit sa...

Min systers äldsta var en mycket frustrerad liten bebis som alltid skrek när han satt i vagnen och hatade att få kläder på sig.
Han blev en helt annan person när han äntligen kunde gå och klä på sig själv.
Om Felix är likadan så dröjer det inte så länge innan den jobbigaste perioden är över för er båda.