fredag 9 april 2010

Nostalgichock.

Ååå.
Minns ha-galenskapen.
Det riktigt rev och kliade i kroppen. I hjärtat, i blicken.
(Visst var de ganska dyra? Jag vill minnas det.)
Jag minns den milda huvudvärken som kom av att sniffa för mycket.
Minns de läckra illustrationerna.
Uppfinningsrikedomen.
Det var en glad produkt, var det inte det?
Meningslös.
Men kul.
Jag hade mina i typ två plastfickor avsedda för frimärkssamlare.
Efter några år luktade alla samma.
Inte gott.
Lite typ som bensin.
Försmädligt.

Min favvolukt var bubbelgum tror jag. Jag ville nog helst att det skulle vara den färgstarka körsbärsclownen, men jag vet inte, den luktade väl inte så himla mycket egentligen?
Popcorn var fin också.
Vaniljgrädde var sötast att se på med karamellrosa, vitt och gult i cupcake-formation.
Och cinnamon, med alla hjärtan!
Jag kunde sitta och bara kolla, länge.
Varför stog det "WILD" på blåbärsmärket? Det visste man inte riktigt. Det kanske var häftigt eller nåt. En ordvits, jo, det hade man nån vag aning om.
Pizzaslicen luktade inte pizza, det var alla barn överens om. Den luktade bara artificiell stark köttkrydda. "Men så LUKTAR pizza i USA för det har min BRORSA sagt" sa nån. Jaha. Jaha.

Kanelsnurra hade jag alldeles för många av, usch, trök.
Det var jättesvårt att hitta några "bra" på Gullbergshallen i Skövde. Alla ongar var som galna efter dom "fina".

Ja, och sen hade vi ju dom äckliga och "otäcka"; häxa, skelett (ben!), fotsvett, fladdermus (grotta?). Dom tyckte lilla Mandis var roliga.

Och minns du den där ungen som alltid hade några "konstiga", sällsynta, med tråkigare illustrationer, men en helvetes god "citronlukt" som typ deras pappa hade köpt utomlands?
Here. It's all here.

8 kommentarer:

Johannes sa...

Det finns en trappuppgång i Haga som luktar precis som pizza-luktis. Man upptäcker mycket nytt när man kör ut tidningar...

Amanda sa...

Hahaha
Låter dessutom som ett inspirerande knäck om man är en skrivande typ med fantasi...

Arild sa...

Min kära bror gav ut en LP-skiva med en scratch´n sniffetikett på, nångång på 80-talet(som manager, inte artist)under nån Flower Power-devis om jag inte mmissminner mig.
Luktade rosor har jag för mig.
Men de där luktmärkena var jag nog för gammal för. Vi körde med luktsuddgummin på det glada 70-talet!

Yvonne sa...

Ja, de här minns jag inte alls...är nog också för gammal för dessa. Luktsuddisar fanns redan på 60-talet och bjöööörnklister, mmmm... ;) Och så tyckte jag om att lukta på plast! En del dockor luktade...ja, plast. Gott plastigt. :D Sonen är ju lite yngre än mig (av naturliga skäl) men det här kanske var en tjejgrej, det här luktiga?

Johannes sa...

@ Yvonne: Björnklister! Runda burkar med röda spatlar av plast! Ett tips: Pelikanol med Einstürzende Neubauten.

formlek sa...

Oj! Vilken aha-upplevelse att få se dom där igen! Waow.
Jag hade.
Gnuggade och luktade - gnuggade och luktade. Var väldigt fascinerad av det gick att få en doft - varje gång.

TUTT sa...

Mmm. Jag minns. Och hamnar någonstans på min blå heltäckningsmatta med kladdiga odefinierbara fläckar på, och det känns som att jag har ett Jenka i munnen, lite uttuggat, de tappade ju smaken så fort. Och så fick man ont i käkarna.

Terése sa...

Hade nåt enstaka. Jag minns banan, och jag minns att de blev lite blanka av allt skrapande.

Björnklister! Jag kände lukten när jag läste ordet.