måndag 19 april 2010

Spring City.

Stadens vattenvägar börjar bli fulla av stakbåtar igen. Punt, som båten kallas.
Punting. Ett vårtecken jag gillar.

På försommarnätterna stakar sig oxfords studenter till olika baler, festklädda, under hängande lyktor som lyser upp de olika elevhemmens bryggor.

Work hard, play hard. Så lever studenterna här. Dom är verkligen inte små sammanbitna businesskvinnor i bruna kavajer som pluggar och festar pliktskyldigt, utan riktig eld i magen, och utan att spetsa så värst många tentor. Sån som jag var, länge.

Och tidiga mornar kan man se raglande tjejer med kollapsade festfrisyrer, rövkorta sidenklänningar, föl-ben och stilettklackar på väg hem genom gränderna.
Det hör till, dom kommer undan med det på nåt konstigt vis. Slappa och glada och "who-gives-a-shit" liksom.
Den där avspändheten. Som kommer med posh-het.

"Elegantly wasted".
Så ser dom ut.
Det var uttrycket jag sökte. Elegantly wasted.

5 kommentarer:

Yvonne sa...

"Row, row, row your boat gently down the stream.." poppade upp i mitt huvve nu när du skrev sådär poetiskt om båtarna...:)

En Lisa sa...

Såna där inlägg får mig nästan att börja lipa av ´"hemlängtan" även fast jag faktiskt aldrig varit i Oxford.

Amanda sa...

Grrr, såg inte era kommentarer, visst har blogger varit kasst den senaste tiden?!

Yvonne, den sången sjöng E för Flingan (otroligt falskt) hela 1:a året, blir full i skratt av att tänka på den...

Lisa, igenkänning! Den där känslan är så mystisk & melankolisk & skön. Tänk att man kan "längta hem" till ett ställe som aldrig varit "hem".

Borntoknit sa...

Åh, önskar att jag vore värdig beskrivningen "elegantly wasted" i stället för "buried alive in an office"...

Amanda sa...

>"buried alive in an office"...

hehe