onsdag 26 maj 2010

Dom måste vara

den mest fotograferade generationen i mänsklighetens historia, dom här små nya.

Jag önskar att vi tagit ännu mer kort, tidigare. Speciellt på honom naken. Dom ändrar sig ju så fort i kroppen. Jag spenderar massor av tid på kvällen med att bara titta på bilder av honom, av oss. Bearbeta dagens intryck. Utvecklingen från månad till månad. Se honom.

För mitt uppe i't, ja det går bara inte att greppa. Felix är a-l-d-r-i-g still när han är vaken. Han är en virvelvind. De andra ettåringarna på dagis verkar liksom leva sina liv i slow motion intill honom. Jag visste inte att ettåringar kunde vara så stillsamma. Jag blir orolig för dom. Tycker synd om föräldrarna i mjugg. Är deras kids lite sinnesslöa sådär?

"Ja' ä' good boy", har Felix börjat säga ibland.
Ja det är han verkligen.
"Han är kolugn och mycket mild i sinnet - jämfört med E som liten", sa svärmor.
Gulp. Där har vi't.

Mvh,
Stolt mor

3 kommentarer:

TUTT sa...

"Ja' ä' good boy"
Åh. Det gjorde min kväll.
Underbart.

Amanda sa...

jag vet

första gången han sa't (SÅ nöjd med sig själv, SÅ söt) fick jag tår i ögat

var är min fosterliknande urtråkiga bebis liksom?

Jessica sa...

Åh...nu är det jag som dånar.

Jösses.