torsdag 13 maj 2010

Humlorna

förra året var stora som golfbollar.
Jag var räddd att rutorna skulle spricka varje gång nån bumlade in i glaset.

Men i år är dom fan som tennisbollar.

Är jag i the Twillight Zone?
Lever vi i ett osynligt moln av radioaktivt nedfall?
Krymper jag?

Eller behöver jag bara nån typ av (mycket stark) psykofarmaka och ett mörkt slutet rum?

6 kommentarer:

Terése sa...

Och INTE ska de kunna flyga heller.

Madrasserad cell, nästa.

Yvonne sa...

Sen ser dom jäkligt roliga ut när dom flyger också! (om man har lyckats ta en bild på dom just då) Fötterna hänger rakt ner och tungan också! Vad ÄR det i det där pollenet egentligen? ;) De där tefatsstora humlorna är honor!

Arild sa...

Hörde just på radio om en humla som kom flygande över irländska havet, landade på en svensk killes axel och lät sig tas om hand. Humlan hade endast EN vinge! Humlan fick vila sig i en tändsticksask. (Sen missade jag slutet på storyn...) Men EN vinge! De ska ju inte ens kunna flyga med två!
Kryp du ner i en vadderad tändsticksask och lugna ner dig, du också.

Amanda sa...

Jag gillar dom ju.
Dom har inga aggressioner, dom dom där satans värsting-getingarna.

Men dom skrämmer skiten ur mig här i köket - dagligen springer jag ut och bara "amen var ÄR den stora FÅGELN som just kastade sig mot altandörren, det kan ju inte ha gått bra."

Anonym sa...

Ljudet då?
Ljudet är helt grymt, som en dov djup insektsviskning: "Bööö, jag flyyyyger, böööö"

Anonym sa...

//TUTT (som av någon anledning inte lyckas länka till sitt namn iadg)