torsdag 6 maj 2010

Nervös dag idag.

Val här.
Jag vill inte ha in en konservativ regering.
Det vore ännu dåligare för landet än att ha kvar Gordon Brown.
Tror jag. Sen handlar det förstås om min personliga ideologi också.

Har i alla fall varit och röstat. Det känns alltid lite högtidligt för mig. Kletar gärna på lite mascara innan och så. Borstar av skorna. Pulsen ökar.
Höll på att lipa när jag lämnade vallokalen. När jag tänkte på de stora positiva förändringar jag sett, under Labours ledning, bara på min korta tid här: Betald pappaledighet - från noll, till två oerhörda veckor. Och nu vill Gordon Brown dubbla - till fyra veckor. Vi har haft en cancervård sämre än Bulgariens, en skamfläck, nu på frammarsch. Märkbart förbättrade förhållanden för missbrukande hemlösa. Vi har förslag om delad föräldraledighet.

Detta ska skrotas till förmån för skattelättnader för sambos som går med på att gifta sig. Om de konservativa får bestämma. Jaha.
Och mycket pekar på att dom kommer att ta över.
Deras ledare, rikemannen Cameron, äcklar mig. Jag måste säga det. Han är en lismare. Han är aldrig förorättad på riktigt, eller glad på riktigt. Aldrig så att det når ögonen.
Jag ryser av honom och det han står för, och hur jag upplever att han duperar väljare. Han är en trojansk häst, full av gamla unkna orättvisor. Lika villkor för alla? Det fattar han inte första bokstaven av.

2 kommentarer:

De kallar mig Skrållan sa...

Jag hoppas också på Gordon. Den där mikrofonskandalen förra (?) veckan, tänk vad mycket värre det varit om han hoppat in i bilen och sagt "Fan, hon har ju rätt. Jävla östeuropéer, egentligen borde man bunta ihop och slå ihjäl allihop". Att kalla henne för trångsynt var ju ändå ett sundhetstecken (även om det var klantigt).

Amanda sa...

Asså, dom måste ju gå på äggskal hela tiiiden! Så svårt.