torsdag 20 maj 2010

Redigerar bok.

På nivån jag ligger nu handlar mycket om att jag fått hjälp med att belysa vad jag behöver "göra mer" av (händelser/känslor/personer) - och annat jag bör "göra mindre" av. En och annan idé om hur och var i texten jag skulle kunna göra detta, men med mycket (otäck) frihet att fucka upp. Fast fucka upp förresten, så ska man ju inte tänka för det värsta som kan hända är ju bara att redaktören säger att det inte funkar, och så blir man båda två lite tröttare, men så testar man att skriva på nåt annat sätt.

Mycket är upp till mig, hela processen igenom.
Ibland skulle jag önska mer detaljstyrning för det är tröttsamt att ensam brottas med hur jag ska berätta den här historien på bästa sätt. Mycket bryta ner och bygga upp igen, eller försöka bygga upp igen. Testa nya saker. Testa igen och igen. Det är sällan njutbart på det här stadiet.
Jag "vet" ju hur allt kommer att gå.

"Jag varken bör eller vill eller kan säga hur du skulle kunna få't att funka, men jag vet när du lyckats, och då säger jag till!" säger min engelska redaktör.
Så man fortsätter testa, jobba fram olika lösningar varav de flesta förkastas. Vilken störd process egentligen. Det kan kännas tröstlöst, ogripbart, utsatt, TRÅKIGT, ett enormt och bräckligt gissningsarbete.
Men på samma gång är det ju spännande. Hedrande, att man får hjälp. Jag kan inte säga hur glad jag är att jag "tvingas" göra det här och att jag har människor omkring mig som vill jobba med mitt författarskap.

I princip ännu en omskrivning alltså. Eller (som jag sagt förut) som författaren Johanna Thydell säger, och som man ska veta:
"Det är egentligen inte förrän jag fått en bok antagen som jag faktiskt skriver den."

10 kommentarer:

TUTT sa...

Nyfiken...
När du söger "omskrivning" - menar du då att du fysiskt skriver om den, knäpper ner tangenterna en gång till? Eller betyder det att su skriver ut, läser igenom, stryker, ändrar, korrigerar? och sen går in och korrigerar ändringarna?

Undrar jag.

TUTT sa...

Jag stavar verkligen som en kratta idag.
- säger
- du

Johannes sa...

@ Tutt: precis så gör jag. Inget slår papper när texten behöver läsas ordentligt. Och inte bläckstråle utan laser. Och inte ändra med ngt annat än svart bläck, helst reservoirpenna.

Och stavfel är bara stavfel om det är mer än en bokstav ifrån rätt bokstav på tangentbordet...:-)

Amanda sa...

jag jobbar nästan uteslutande på datorn (har varken tid eller ekonomi att hålla på och feppla med pappersbuntar ärligt talat)

har flera olika stöd-dokument öppna, samt the mothership-manuset

mycket klipp-och-klistra

(allt jag stryker sparar jag i ett särskilt dokument)

rent fysiskt skriver jag om på det viset att när man ändrar/stryker/flyttar mycket (eller lite) får man nästan läsa igenom hela texten och ändra massa grejer löpande
(ie 'allt faller som ett korthus')

det är en väldigt intensiv och 'galen' process där hela boken är som en symfoni i mitt hövve och jag känner att jag har kontakt med minsta lilla not
;o)

Amanda sa...

>Eller betyder det att su skriver ut, läser igenom, stryker, ändrar, korrigerar? och sen går in och korrigerar ändringarna?

allt det där gjorde jag på ett tidigare plan, när jag hyfsade upp 'råmanus' ("1st draft") till något jag kände att jag inte skulle skämmas för att skicka till ett förlag

nu är det mer 'finlir' och väldigt mycket 'läsa igenom själv & kolla så att det funkar'
(förklarar jag dåligt?)

Anneli sa...

Det är onekligen ett ensamjobb att bygga en berättelse. Det måste vara skönt att ha stöd i ett förlag.

Amanda sa...

Ja det är skönt, det blir mer på riktigt. Jag gillar strängheten, att man inte kommer undan med nåt!
Dom har nästan alltid rätt...

Har aldrig varit typen som vill bolla mina texter till vänner och bekanta. Det är en tidsödande, svår och ofta tråkig konst att ge ärlig konstruktiv feedback.

Gudrun sa...

Här är en text appropå redaktörens roll och hur sociala medier ger oss allt mer obearbetade texter. Jag relaterade den till dig eftersom du verkligen ger uttryck för den sorts symbiotiska verkan mellan författare och redaktör som sker i ett bokarbete. Det är kul att du skriver hur det egentligen funkar när man skriver en bok. Ibland kan man ju tro att det bara är att slänga ihop nåt, men det är verkligen hårt arbete (fast i vissa fall kan man ju undra vart redaktören tagit vägen, jag inbillar mig att det kan ske med sk "kassa-kossor" som säljer bara på sitt namn, inte på kvaliten på texten).
http://www.dn.se/ledare/signerat/sociala-medier-redaktorernas-uttag-1.1107794

Amanda sa...

Jätteintressant, ska läsa ikväll, tack!

Man ska också komma ihåg att det är väldigt olika mellan individer, olika förlag och olika länder. En redaktör i UK är nästan mer projektledare (budget osv) och pitchare till den interna marknadsavdelningen än litterär medhjälpare - här kommer alla texter in till förlagen via agent som ofta hjälpt författaren redigera manuset i flera vändor först - som en redaktör.

Fotnot: F Scott Fitzgeralds redaktör skrev i princip hela böckerna, baseat på några briljanta meningar nedkrafsade på cocktailservetter, sägs det ju. ;o)

Ninni S sa...

Förstår precis vad du menar. ;-)
Det häftiga tycker jag är processen från när man fått sin feedback och alla "tänk på att" snurrar runt i huvudet tills man hittar lösningarna och känner i hela kroppen hur mycket bättre det blev.
Och lyckan, tacksamheten att ha några kloka människor att arbeta med.
Jag är SÅ nyfiken på resultatet.