fredag 7 maj 2010

Skulle bara skaffa fredagskittet:

Blommor, kallskuret och bagels, när vi kom i samspråk med en liten gubbe, jag och Felix.

Efter två minuter inser jag att vi har att göra med en tvättäkta mytoman.

Du kan typen. Det fanns alltid nån stackars småkonstig kille på varje skola, som (speciellt när mobbarna ville leka lite med honom som en katt leker med bytet) snabbt snurrade in sig i långa haranger om sitt äventyrliga sportlov. Där han blev minsann blev överkörd av en skoter. Jajamän. Så illa att benen faktiskt gick av. Ja, det är sant. Jag svär på bibeln! Men han sydde ihop sig själv förstår du, mitt ute i spåret. Och ja sen kom ju helikopter från akademiska sjukhuset då förstås. Bara det att det var Pierce Brosnan som satt vid spakarna!! Ja jag får egentligen inget säga för han är i Sverige på hemlig research inför nästa Bond-film där han vill göra alla sina egna stunts. Tror du mig inte? Jamen fråga min kusin Tomas i Vårgårda då. Han var med. Jag kan ge dig telefonnumret. Bara jag kan hitta min lilla adressbok... Nä, han har hemligt nummer. Tyvärr.

Ja. Som sagt. Du kan typen. Underbar fantasi. Kunde blivit författare om IQ varit normalt.

Och här hade vi då den stackars ensamma mytomanen igen, i östra Oxford, i gubbkläder.
Det måste vara mitt snälla ansikte.
Som jag förbannar detta snälla ansikte.
Han var igång.
Och jag började gradvis fatta.
Och kände 45% sorg för den stackars mytomanen, 10% fascination, och 45% extrem leda.

Det blir så snabbt personligt. Där har vi en ledtråd. "Chockerande" detaljer slängs ut lite nonchalant, men glimten i de fryntliga ögonen blir alltmer manisk.

Han hade varit soldat i Afganistan (det tvivlar jag inte på). Och där var det en kille som alltid bajsade på sig, i sängen förstår du. Och han var så elak så alla dom andra fick städa upp hans vidriga sängkläder. Vilken jävul va?
Men så kom "min" mytoman på att hämnas. Oj oj oj, sicken hämd. En sprängladdning i latrintunnan! Som smällde av just när den elake bajsaren satte sig. Dom hade låst in honom där, och ja herregud, det var ju avföring överallt. Där fick han allt en näsbränna. Du skulle sett honom där inne!
"Hur kunde ni se honom då?" frågade jag lite försiktigt.
Mytomanen kontrade blixtsnabt:
"Jag hade borrat ett litet kikhål i väggen!"

Men det var inte det värsta äventyret, nej nej. Tänk när dom släppte ner en tvåmeters orm i sovsäcken hos killen som hade ormskräck, och band ett rep om öppningen!
Oj oj, vet du hur länge vi höll fast honom i sovsäcken?
"Arton timmar", sa jag trött.
"Nä", sa mytomanen lite besviket. "Åtta."

4 kommentarer:

30-nånting sa...

Hahaha, och mitt snälla ansikte gör att jag alltid fastnar med de riktiga tokarna höga på allt möjligt.

De vill hemskt gärna krama mig också...

Kul att du fick honom att falla på eget grepp.

Marie sa...

Tomas i Vårgårda... saknar man inte honom? Han förgyllde tillvaron på nåt sätt bland killarna i klassen.

Amanda sa...

30-nånting, jag grips också ofta av en stor lust att krama dig när jag har pundat.

Ja herregud Marie, alla sorter behövs ju.

Ina sa...

Hahahaha!