lördag 26 juni 2010

Dagens låt oss kritisera andra kvinnors kroppar och val.

Inte mitt favvo-ämne men jag gör ett undantag eftersom det snackas så j*vla mycket om hur "farligt" och "oansvarigt" det är med också en liten övervikt.

Gwyneth har drabbats av benskörhet vid 37 (!) års ålder, eftersom man som kvinna mister förmågan att tillgodogöra sig vitaminer från kosten om man har för lite kroppsfett. Det visste jag redan i tonåren när någon av mina mer träningstokiga och taniga kompisar fick gå och få speciella vitamininjektioner på sjukan. Såna sprutor som Geri Haliwell fick när hon var som magrast.

Kul. Inte. Och heder åt henne som går ut med detta.
Gissar att det är lättare att jaga omkring och hoppa studsmatta och spela brännboll med sina barn (och att ha en fysisk karriär som skådespelere, runt 40) med liten fläskmage än med lårbenshals som splittras bara man står på ett ben va?

Kan inte låta bli att tänka på den kända historien när Gwyneths f d skådespelarmentor Shirley Maclain bad henne dra åt helvete och skaffa ett liv när Gwyn berättade att hennes största dröm var att pensionera sig för då skulle hon unna sig en chocolate chip cookie då och då.

Suck.

7 kommentarer:

suziluz sa...

Ja, helvete. Det är så idiotiskt. Jag är ju visserligen en rätt slank typ alldeles av mig själv, men i skådespelarvärlden är jag ganska udda. Både för att jag faktiskt har normalvikt och inte är pinnsmal, OCH för att det inte bekymrar mig - jag trivs bra med min kropp och den funkar strålande bra. Jag kan, som du säger, GÖRA en hel del. Det kan faktiskt inte alla, just för att deras kroppar inte orkar. Och jag har mer än en gång blivit sedd på med lite höjda ögonbryn för att jag faktiskt käkar när det är dags för lunch på filmsetet. Det säger något om hur vana folk är att se tjejer som petar i maten och "inte är hungriga".

Det gör mig förbannad och uppgiven att det ska vara en sådan ängslan runt kroppen, och en sådan övertro på att en extrem smalhet ska täcka upp för dåligt självförtroende. Det gör ju inte det. Man är bara smal. Det gör verkligen inget annorlunda eller bättre. Så jag säger som Shirley - ta en kaka för fan!

Yvonne sa...

För mycket och för lite skämmer allt, heter det ju. Ööööövervikt är ju inte nyttigt. Alltså stor sådan, och inte undervikt heller. Men att inte kunna äta för att inte vilja bli "tjock", det verkar ju sjukt. Nu har ju jag tur (bra gener?) som kan äta lite vad jag vill utan att gå upp i vikt. Men många glömmer nog att man måste ju röra på sig också...

Terése sa...

Amen Shirley. AMEN.

Amanda sa...

Folk som äter "sunt" är fan alltid sjuka.
How ironic.

Marie sa...

Ja, skaffa ett liv säger jag. Eller ät en kaka. Same same.

adrenalin sa...

How ironic! Gamla pinglan Britt Ekland lider av samma sjuka. Hon har sagt att hon är övertygad om att det beror på att hon alltid svalt sig själv som ung, allt för den slanka kroppens skull! Mmm, jag har också haft någon släng eller två av självsvält, man får ju hoppas att det inte satt för djupa spår.

Amanda sa...

Alltså, om vi ska vara brutalt ärliga så finns det ju en viss typ av alldagligt utseende som enligt den breda massan i västvärlden liknar 'snygghet' först när individen halvsvälter.

Men jag vill ändå mena att karisma och självkänsla - ska vi kalla det integritet? - smäller högre. Tankarna går till Meryl Streep som uppenbarligen fattat att kring trettifem har man ett val: Trevligt fejs + ork - eller gossröv + killer legs + hjärnsmälta + utmärgling i största allmänhet.