tisdag 15 juni 2010

Det är viktigt att leka.

Den här skissen från samlingarna kom till när jag var ute på "studiedag" på stan i höstas. Den fick senare en orolig stormig bakgrund i Photoshop med hjälp av en abstrakt 'stänkig' akvarell som jag scannade in.

På många sätt ligger bilden till grund för stämningen som omger den hemsökta konstskolan i min kommande roman 'Döden på en blek häst'.

Det här är inte en stil jag använder ofta, eller har valt att utveckla i mitt jobb som illustratör, men för minnesanteckningar som hjälper mig i skrivandet leker jag gärna fram såna här bilder för privat bruk. J K Rowling gjorde skokartonger fulla med (rätt taffliga) teckningar på hur hon "såg" karaktärerna. Så, ge dig själv tillåtelse till sånt, fast det kan kännas lite barnsligt. Idéer "får" man liksom inte bara sådär, man måste söka upp dom. Hjälpa fantasin på vägen.

Det var något av det viktigaste jag tog med mig från illustratörsutbildningen:
- Glöm inte att leka - leken utvecklar
och
- Du bestämmer själv vilken slags illustratör du vill vara.
(Alltså, bara för att man behärskar lite olika stilar och tekniker hjälpligt sådär betyder det inte att man måste välja att utveckla dem alla till en nivå som är gångbar på ett yrkesmässigt plan. Det orkar man nog inte ens. Då är det bättre att man slipar på en särart, något som omedelbart kan identifieras som "din grej".
Men hur vet man vad det är då? Jo, det är ju det där som man själv tycker är allra roligast. Så praktiskt.)

P.S. Jag skulle också vilja säga att det ovan är applicerbart på skrivande. Glöm aldrig: Du väljer själv vad du vill göra. Vilken slags författare du vill vara. Sen är det 'bara' att göra't, bra som fan då helst. ;o)
Och där kommer jag osökt in på den där nya romanen alla pratar om; Simona Ahrnstedts Överenskommelser. Alltså, jag har inte läst den, men jag tycker bara att det känns så jäkla uppfriskande att en psykolog sätter sig och skriver en politiskt inkorrekt sexig romans i svensk historisk miljö - och inte en misär-memoar om egna svåra upplevelser, eller en samtida deckare där huvudpersonen är en psykolooog.

7 kommentarer:

Maria Turtschaninoff sa...

Guuuud den som kunde uttrycka sig också visuellt... Vilken gåva du har som kan göra både text och bild!

Amanda sa...

Tack!

Jag ser många fina bloggar(e) som uppenbarligen är fina på både text och bilder.

Jessica sa...

Det är inte bara bredden här, med skrivandet och bilderna, du är också så himla bra på att förmedla och inspirera. Kommer passa perfekt när du turnerar runt på skolor för att berätta om ditt skapande.
(och så älskar jag att se skisser - du vet!)

Yvonne sa...

Ska kolla den boken...och guuuud vad jag önskar att jag kunde teckna som du :) Jag kan lite grand, men om jag fått gå nån skola när jag var yngre, det hade varit roligt!

Amanda sa...

Jung Form, tack, det var snällt sagt. Jag älskar att babbla om detta så det vore en dröm.

Du är konstnääärlig Yvonne, det har la' jag sett..
(jag fick inte gå i nån fin skola förrän jag var över 30 och hade rätt driv och kunde betala för't själv, haha)

Eva sa...

Åh, FINT!
Ser väldigt mycket fram emot att läsa "Döden på en blek häst". Vågar inte läsa OM den utan måste vänta tills den är ute...
Och, JA, leka är viktigt, skulle vilja säga livsviktigt för skapandet! Det är när jag fastnar i vardagen för mycket och inte hinner "leka" som både bilder och ord fastnar nånstans och det är s-ans svårt att få fram dem ifrån var de nu hamnar....

Amanda sa...

Eva, tack!

Jag är som du, vill helst inte veta ett dugg i förväg om nåt jag tänker se eller läsa.