Härmed instiftar jag något jag vill kalla kuckelimuck-stipendiet

och ger det idag till min egen pojk.
Stipendiet består av en halv riskaka och utdelas till speciellt luriga personer tänker jag mig.

I barnbokhandeln nu på eftermiddagen:
F krafsar ner världens snabbaste slarvigaste krumelur på ett papper i rithörnan och kastar ifrån sig kritan med nåt som liknar avsmak.

Sedan tultar han fram till en bokhylla och ställer med enorm koncentration upp sin "teckning" framför en jättefin färgstark bok med en bondgård.

Tar ett steg tillbaka, tittar på mig, storflinar nöjt och suckar:
"I DID it."

Kuckelimuck?
Ja.
Mycket kuckelimuck.