fredag 18 juni 2010

Helgens Bröllop med stort B

får mig att vilja slå ett slag för motsatsen:
Den chica minivigseln.
Här är vi och våra två vittnen och goda vänner, augusti 2007.
Engelska kanalen bytte skrud dagen till ära och lekte att den var Medelhavet, det var väl flott?

Det blir på riktigt ändå. Kanske till och med mer så. För att man hinner med sig själv.

Jag trodde inte att jag skulle gifta mig, och absoluuut inte stort. Den fantasin växte man liksom ifrån i tjugoårsåldern. Men så flirtade vi med att flytta till USA ett tag (E är medborgare) och då hade det blivit ett j*vla krux om vi 'bara' var sambo. Så vi slog till. No regrets, men inte är det lätt alla dagar. Jag trodde absolut inte att känslorna skulle kunna ändras efter sju år ihop heller, men det gjorde dom. På ett bra sätt.

4 kommentarer:

30-nånting sa...

Det hade jag också kunnat tänka mig. Vi lekte lite med tanken att bara dra till NY och gänga oss där eller vigas i en park här i Stockholm och gå ut och käka riktigt gott och lyxigt med våra närmsta vänner. Men, nu blev det ett bröllop med nästan 60 pers och det var jädrigt kul det också.

Men jag gillar ert sätt också och jag älskar bilden du lade ut tidigare på er två på väg ut ur kyrkan...

Amanda sa...

Ert sätt verkade skitmysigt också.
Glädjen bara glittrade från bilderna.

Det var inte kyrkan (vi? ALDRIG), det var Brightons rådhus! Vigselförättaren hette Mr Love och var gay (obs sant - man hade ju inte kunnat skriva så i en roman för det hade verkat för osannolikt). Inget vi hade planerat men hade verkligen inte kunnat önska oss en bättre person. He loved his job, om man säger så.
Inte ett öga var torrt.

30-nånting sa...

Jag tvekade faktiskt innan jag skrev kyrkan, men för mitt otränade svenska öga såg byggnaden kyrklig ut.

Mr Love hade jag gärna mött...han låter helt fantastisk

Amanda sa...

han hänger alltid omkring brightons rådhus och delikatessbutikerna i närheten
;o)

Kolla bara efter den smalaste medelålders mannen med det största leenet och den snoffsigaste kostymen!