men oroar mig för magsjuk son på nedervåningen så att jag vill lipa.
E tar hand om'en men sjukdomsgråten skär i mig.
Annars är jag rätt bra på att slå dövörat till när det inte är 'min' dag men när man vet att han mår dåligt är det svårt.
Det värsta med sjuka småttingar är att man inte kan förklara att det blir bättre snart. Att han inte ska vara rädd, att vi ska göra nåt innihelvette roligt när han blir frisk.
Blä.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Uff, jeg vet AKKURAT hvordan det der føles. Håper han blir fort frisk!
Usch jag vet precis vad du menar. Ditt inlägg skjutsar mig tillbaka till jan/feb då Mira var som en liten trasa efter att ha kräkts en gång per dag i nästan två veckor.
Man orkar inte speciellt länge och det är så himla svårt när de inte förstår vad det är som händer i kroppen.
Hoppas att sötnosen kryar på sig snabbt som attan.
Tack! Måste tänka: "År 0 - 4 = bygga upp immunförsvar, bygga upp immunförsvaaar!!"
Huja då.
Känner igen. Hoppas han kryar på sig, å det snabbaste.
Här hemma väntar vi på sonens vattkoppor (om han nu lyckats bli smittad av syrran).
Huga!
Eller vore det "lika bra"?
Vore lika bra, vi vill gärna 'göra bort det' under semestern, och helst innan jag börjar min.
Skicka en kommentar