tisdag 6 juli 2010

Att skriva - hur det verkligen ÄR.

Lånar in ett citat från författaren Marias eminenta blogg.

"Tyvärr är jag inte nöjd med det jag skriver.
Jag har nu kommit till "uj jag förstör en fin historia genom att skriva den"-fasen som jag har med varje projekt."

Igenkänning.
Igenkänning.
IGENKÄNNING.

Jag har aldrig läst någon författarblogg som sätter fingret på hur det verkligen känns så konkret.

In other news:
- Lurar vi på om vi skulle ta ut lite sommarsemester tillsammans. Men nä. Troligen inte.
- Har jag fortfarande inte hört bu eller bä om senaste projektet jag lämnade in för läsning hos engelska förlaget (skulle försöka höra av sig i fredags). Extremt rastlös över detta.
- Har vi stuvat om Es pappadag eftersom jag helt enkelt inte pallar med sonen ensam två dagar i rad sådan som han är nu. Dessutom mister jag kontakten med mitt eget yreksliv för mycket då. Lika bra att erkänna. Man får ingen medalj för att man spelar hjälte, right?

2 kommentarer:

Lina Neidestam sa...

Jag älskar din blogg!
Nu var det sagt.

Amanda sa...

Dito!
Fining.