lördag 3 juli 2010

I en annan del av Oxford

var pojksen på en lekplats. Trots att det började bra blev det tydligen en ledsam och frustrerad tur
och jag är j-ligt glad att jag slapp
.

"Bränn ut en förälder i taget" är en devis som funkat okej för oss.
Och jag vet att det låter raljerande, men faktum är att de höga förväntningarna när vi är "alla treee tillsammans" sällan infrias.

På bilden försöker dom visa att dom har typ matchande sandaler. Cute.

5 kommentarer:

Terése sa...

Samma sak gäller "alla fyyyra tillsammans". När man har barnen själv på stan blir det sällan och (nästan aldrig) nån form av drama. Barnen tar hand om varandra bättre. Det finns bara en vuxen som drar upp riktlinjer, och det känns som att det är enklare för dem.

Terése sa...

Gillar Flingans 'Tuffa Viktor-kepa', BTW.

Amanda sa...

>"Det finns bara en vuxen som drar upp riktlinjer, och det känns som att det är enklare för dem."

EXAKT
(och lite tråkigt - det var inget jag var beredd på liksom, och då tycker jag ändå inte att jag hade skönmålade förväntningar på familjeliiivet)

Terése sa...

Nä, det var inte jag heller riktigt beredd på, men nu känns det lugnt. Det bara 'är' så.

Jag gillar att ha kidsen själv på utflykt, men ibland (som idag) gick det riktigt bra att vara hela familjen på loppis. Men då handlar det ju bara om 1,5 timme, sen behövs paus på hemmabasen.

Sen handlar det ju om min egen inställning. Är jag själv måste jag ju 'fixa' allt s j ä l v, är vi två tycker jag gärna att 'kan inte du' och då uppstår det ju lätt irritationsmoment och missförstånd för att man tycker att en del saker är underförstådda.

Amanda sa...

"Är jag själv måste jag ju 'fixa' allt s j ä l v, är vi två tycker jag gärna att 'kan inte du' och då uppstår det ju lätt irritationsmoment och missförstånd för att man tycker att en del saker är underförstådda."

exakt
EXAAAAKT!!!