onsdag 21 juli 2010

Längtar efter svala höstnätter

när jag får krypa in i min särk igen.
E ger mig "hör-du-du din lille fåne, vem tror du att du är"-blicken, men det är just det som är grejen.
Jag skiter i det. Jag har givit mig själv tillåtelse att vara en person som tassar upp mitt i natten i mitt puffiga viktorianska nattlinne som prasslar runt benen.
Och så tänder jag en svag lampa och lyssnar på blåsten och sätter mig och skriver spooky shit i några timmar. När det vill sig.

Gudarna ska veta att detta skrivande liv är tillräckligt segt och tråkigt och pressat som det är.
Man måste roa sig själv där det går.
Live the dream.

7 kommentarer:

Terése sa...

Särken är divine.

Och du är fantastisk!

Amanda sa...

Nä jag är en tönt.
Men tack!
Ja den ÄR divine - speciellt när man har ett nervöst fladdrande stearinljus i näven och fasa i blicken.

Marie sa...

Åh, det finns inget som hösten. Jag längtar faktiskt också hur skönt det än må vara med sommar. Kanske borde man skaffa sig en särk, som är sådär härligt prasslig efter att ha torkat i vinden.

Förresten, tycker E fortfarande att du är fånig när du avslöjar att du inte har något under särken;-)?

Amanda sa...

heheheheee

nämen jag har ju (skrevlösa) mamelucker under







inte

CECILIA sa...

Haha "Jag har givit mig själv tillåtelse" I like the way you think.

Eva sa...

Underbart! Med särk och med nattligt skrivande. Töntigt? Ne, skulle inte tro det.
Bejakande? I allra högsta grad!

Amanda sa...

Tack för att ni 'fattar grejen'!