tisdag 3 augusti 2010

Att teckna för utgivning -- hur kommer man igång?

Nästan alla som vill jobba som illustratörer börjar med att illustrera redaktionellt (=för tidningar, magasin).

Jag drar grunderna i punktform här - kom gärna med följdfrågor om det finns.

- Skaffa en igenkänningsbar stil. Att visa att man behärskar 'lite av alla' tekniker är nybörjarmissen no 1. Sånt kan man ha som hobby.

- Du bestämmer själv vilken slags illustratör du vill vara. Med andra ord: Man får lika mycket betalt för en tidskrävande teknik som en enklare. Och om du har arbetsprover i en tidskrävande teknik i din web-portfolio finns alltid chansen (risken) att en uppdragsgivare vill att du ska illustrera en hel jäkla Barnens Bibel på det viset. Det blir massor av ändringar under resans gång så om du måste "måla om en hel tavla" för att elefanten ska titta ut ur ett annat fönster, och du inte kan fixa det lätt, då kommer du att bli TOKIG.

- Dina konkurrenter är specialutbildade. Investera i kurser. Så enkelt är det.

- Gör hemläxan. Vilka publikationer tar regelbundet in illosar av den sort du vill göra? Är ditt jobb i klass med sånt de redan köper in? Gör listor.

- Låt trycka upp vykort med det bästa fucking arbetsprovet du har. Inte för plottrigt - vykort är inte stora. Din hemsida ska stå med PÅ FRAMSIDAN (så att alla som går förbi det förhoppningsvis uppnålade kortet ser dig). Detta har varit mitt mest framgångsrika arbetsprov. Nästa år kommer första boken om flickorna (som nu är två).

- Fixa en hemsida. Enkel och lättnavigerad. Ta en crash course i hur du kan uppdatera den själv. I värsta fall kan en blogg funka. Hellre få fantastiska arbetsprover än många halvdana. Var sparsam med beskrivande text - ingen ids ändå läsa och bilderna ska tala för sig själva. Opublicerade saker kan man bara skriva 'promotional piece' under (vad nu det blir på svenska?), publicerade saker uppger man naturligtvis var de publicerades.

- Bli publicerad! Erbjud dig att göra illosar för ditt kyrkoblad, på affischerna för din lokala loppis/pub/öppna förskola. Du lär knappast kunna ta betalt men du får erfarenhet.

- Grundläggande datorkunskaper är ett måste. Kan du scanna en teckning? Ändra upplösning? Maila en bild till en uppdragsgivare så att hon kan använda den? Igen: Gå kurser eller fråga nån som kan.

- Bestäm ditt pris. Jag tar betalt per dag, men vissa publikationer betalar per illustration. Det är betydligt dyrare för uppdragsgivarna att köpa en skräddarsydd illo av dig än en från en bildbyrå. När det handlar om generella, allmängiltiga bilder (en älg, ett brudpar, en blomma) förstår jag att de måste använda bilder från byrå. Illustrationerna du får i uppdrag att göra kommer att vara mycket mer specifika till deras artiklar. ("En lastbil med hela Kiruna på släpet" säljer ingen bildbyrå.)

- Utveckla en magkänsla för tidstjuvar. Dessa uppdragsgivare har som regel ingen vana att köpa in illosar, häpnar över dina priser och kommer att kräva oändliga orealistiska ändringar. Inte värt det.

- Jag jobbar aldrig för vänner och bekanta. De blir dels bestörta över mina priser (tänk hantverkare i byggbranschen - ingen tjänst man köper in om man inte verkligen behöver den, huh?) , dels kan hela feedback-processen grumlas.

- Dina fakturor ska vara mycket enkla. Kolla på nätet.

- Kolla med din lokala skattemyndighet i ditt land hur mycket du får tjäna innan du blir skattepliktig. Säg precis som det är. Du kanske ska starta firma? Om jag inte hade registrerat mig som 'egen' hade jag fått noll föräldrapenning. Det fungerade inte speciellt länge att försöka göra detta och ha kvar mitt dagjobb - vad gör man om man får in ett storjobb? Tar semester? Nä. Deltid var falsk ekonomi i mitt fall. Jag levde på sparade pengar första året minst. Men så är det ju när man 'startar eget'.

- Gör en lista och skicka ditt vykort till alla du vill jobba för. Gillar dom vad de ser kommer dom att spana in din portfolio/hemsida och kontakta dig. Är jag modig ringer jag upp några dagar senare och frågar hur dom gillade vykortet. Håll koll på var du skickat vad, datum, adresser, vem du pratade med, vad de sa.
(Mina tre första uppdragsgivare var Kårkatt; högskoletidningen i Skövde[måånga år sedan], Lyckoslanten, som jag fortfarande har äran att jobba för, och ett brittiskt magasin för ensamstående föräldrar. Jag såg en pytteliten annons för prenumerationer i en dagstidning och gick till deras hemsida - inga andra illustratörer hade skickat arbetsprover dit och jag hade tur, dom gillade min stil - det blev några tusenlappar varannan månad där. Jag tecknade för magasinet tills det upphörde efter två år. Men jag tecknade mycket redan i mitt första jobb efter gymnasiet - lokala annonser för butikskedjan Stadium där jag också var dekoratör.)

- Jag har blivit kontaktad av diverse företag (från enmansfirmor till bokförlag och lyxvaruhus i London) via mail när dom hittat mina bilder på nätet och ombetts 'pitcha' på uppdrag och komma på möten. Jag har fått kanske hälften av dessa. Massa merjobb 'för ingenting' men så funkar det. Och oftast SÅ värt besväret i längden.

- Får du in en fot - överleverera som om ditt liv stod på spel. Jobba snabbt och klanderfritt och böj dig för varje önskning - om det är en uppdragsgivare du gillar. Gör dig känd som en pålitlig typ som är bra att jobba med - det smäller högre än vem som egentligen gör bäst illosar. Det är din investering för framtiden.

- Vill du jobba med bilderböcker gör du precis som ovan men fokuserar på barn- och föräldratidningar och bokförlag. Skriver du också egna berättelser (som jag) gör man dummies och skickar in. (Googla 'picture book dummy', gå bilderboksutbildning.)

- Varannan/var tredje månad trycker du upp och skickar nytt vykort till alla intressanta på din lista. Samt julkort förstås. Trägen vinner.

Serietecknardrömmar? Vet jag inte mycket om. Men det finns det andra sköningar som gör.

Kram!

11 kommentarer:

Jessica sa...

Vilken guldgruva att läsa för alla som önskar och vill ta steget mot publicering. :D !

Amanda sa...

Tack! Och förhoppningsvis ett och annat som en bildpedagog kan vidarebefodra till elever med illustratörsdrömmar..?

Ann-Katrin sa...

Mycket bra tips, själv håller jag på att läsa på för fullt för tillfället. Jag har blivit med studio, helt oväntat, för mitt målande. Och dina tips funkar även för målning, i viss mån. Speciellt det där med skattemyndigheten och med tekniker.
Fast problemet är att jag tycker det är så förbaskat roligt att blanda och ge och göra olika - men jag försöker hålla ritkolsteckningar och vattenfärger hemma och har flyttat större och kladdigare till studion. Visst kan jag komma att ha blandade tekniker men då hellre flera akvareller samlade för sig och flera akryler för sig. Men en stil är viktig, i alla fall om man vill sälja så småningom.
(Trodde inte riktigt att jag hade en speciell stil men med tanke på att folk lyckas pricka in vilka målningar som är mina antar jag att jag har det...)

Amanda sa...

Intressant Ann-Katrin!

Måleriet är ju speciellt eftersom verken 'står för sig själva' och inte hänger ihop med en text (artikel, reklambdskap, bilderboksmanus). Och måleri 'konsumeras' ju på ett helt annat vis, i en helt annan takt. Ofta som en permanent del av människors hem eller offentliga miljöer (även om illosar på posters, förpackningar, husgeråd och t ex stortavlor också förekommer i och utanför hemmet).

MariaH sa...

väldigt spännande läsning även om jag bara har tecknandet som hobby.

Sara sa...

Älskar att du är så rak och konkret i dina tips!

Arild sa...

Tack igen från en som blandar och ger :) Typ schizofrent, liksom. Måste skärpa till mig. Helt enkelt väldigt bra, Amanda.

Amanda sa...

Tack finingar!

momo sa...

Hej, jag har inte kommenterat på kanske tusen år, men vill nu meddela att jag tyckte massor om Styggelsen som jag sträckläste när den kom hem i lådan, och så blir jag helt RÖRD över hur generöst och alldeles fantastiskt pedagogiskt och konkret du delar med dig av dina tips! Älskart! TACK!(Och jag har ändå aldrig haft några illustratörsdrömmar, det är bara liksom intressant och jag tror tillämpbart i många fall när man vill marknadsföra sig själv.)

Amanda sa...

Tack momo, det var jättesnällt sagt, jag blir glad!

e sa...

Jag kan bara hålla med övriga: generöst och oerhört inspirerande!