Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Amanda:
Jag twittrar
Det kryllar av spöken
Mord i midvintertid
Ödeborgens hemlighet
Bara för dig på lågstadiet
Snögloben i pocket
Monstret vid Örnklippan
Mord på julnatten
Snögloben
Det osynliga godiset
Tistelblomman i pocket
De odöda
Styggelsen
Jag väntar under mossan
Tistelblomman
Döden på en blek häst
Styggelsen
Snoring Beauty
MIN HEMSIDA
Min andra blogg på Boktipset.se
3 kommentarer:
När man läser den listan kan man (jag) ändå inte låta bli att undra hur det ändå slipper igenom så mycket som det gör. Exempelvis det där med klichéerna, samma jäkla formuleringar och vändningar återkommer ju i exakt varenda jäkla deckare? Hur är det möjligt? Varför säger inte förlagen: "Nu har vi sett det där med att mördaren kidnappar hjälten på slutet och berättar om hur han gjorde och varför innan han ska döda hjälten och sen kommer polisen och så blir allt kanon tusen gånger redan, hitta på något nytt!"?
Samma formuleringar och vändningar återkommer ju tamejtusan i varenda jäkla deckare!
Fan vet Skrållan. Läser nästan inga (svenska) deckare (gissar att du syftar på dem?).
Kan det vara för att förlagsbranschen är så himla 'me too' och för att svenska deckare just nu säljer skitbra (gissar jag) att den där 'formulan' för 'idiotgenomgången' (ie förklaringen av varför allt blev som det blev) snarast ses som en fördel?
Jo, det kanske är en svensk grej? Fan vet, Amanda. Konstigt är det i alla fall.
Nåja (vad är en bal på slottet)
Skicka en kommentar