tisdag 10 augusti 2010

Idag har jag ätit "hotellfrukost"

(juice, kaffe, flingor, kokt ägg, riktiga mackor med lite GRÖNT på, på fat, med servett hushållspapper och allt) som jag unnar mig ibland när E har hand om dagis-snurren. Kanske veckans lyxigaste stund.

Sen så har jag lyssnat på 80-talsmusik och smålipat ganska mycket. Till Tarzan Boy med Baltimora liksom. Otippat. Men så kan det bli ibland när jag försöker sätta mig in i en karaktääär. Känslofyllt. Det blev hyggligt bra text efter det tror jag. Hoppas jag.

2 kommentarer:

Tante Jul sa...

Det må da være ganske forvirrende? Her går resten av verden rundt og forsøker å finne seg selv, mens du (og andre i tilsvarende yrkesgrupper, med fare for å virke generaliserende) forsøker å finne ANDRE. I deg selv. Hm.

Amanda sa...

haha, ja, så är det ju faktiskt!

Att ge röster och liv åt fiktionella karaktärer är ett skumt jobb, minst sagt.

Men om man inte 'gick in lite för't' tror jag att det skulle bli rätt platt underhållning/kultuuur för mottagaren. Och själv skulle jag aldrig kunna vara intresserad av karaktärer jag inte kände för och med. Skumt, som sagt. För mig "finns" dom faktiskt.