"Kärlekens bok" av mig, fem år.Jag dikterade, mormor skrev.
Ja du ser ju. Jag försökte börja så fiiint och romantiskt men sen kom den där jävla svärtan och trängde sig in ändå.
Dämonerna.
Skönt.
P.S.
Minnesglimtar: Mormor var tveksam till att skriva talspråkligt men jag propsade stenhårt på det.
Och hon skrattade så att hon nästan pinkade på sig åt sista. Som jag gör nu.
18 kommentarer:
Älskar't!
Och känner mig GENAST inspirerad att gräva fram min debutbok "Tre små trilingar". Stavat just så.
Måste hitta. Måste.
Underbar :D
JA du MÅSTE!
Tack Anneli! Minns att jag var SÅ förbannad på tjock-kritorna som inte höll sig inom mina konturer. Men tuschpennor hade flutit ut på sånt där grovt ritpapper. Varför hade man inte alltid ordentligt dyrt ritpapper för? Nån mer som minns frustrationen?
Vattenfärg ska vi bara inte tala om. Kassa plastpenslar som spretade åt alla håll och toapapperstunt ritpapper. Ja OJ vilken målarglädje man fick. Inte.
Så fin! Och jävlarns va du har hittat rätt så här några år senare :)
Tog typ bara 30 år.
;o)
Haha, jag har en liknande som jag har skrattat enormt åt. Då skrev dock jag själv (var lite större men mycket sämre på att rita). Den lilla båten Hoppetossa hette boken och var en liten antologi med små berättelser.
Den jag särskilt tänker på är om en tjej som inte kunde alfabetet. Hon blev så arg för att hon inte kunde det så hon lade sig ner och sov. Och i ett ps längst ner på sidan står det:
"Hon är död nu"
Svärta! I like it a lot!
Å, så kul..tyvärr är allt mitt sånt därt borta, förutom nån liten teckning. Men å, vad jag skrev och ritade! Jag hade färgpennor som låg i en jättetändsticksask! Fast inget dyrt ritpapper...(det var tidigt 60-tal)
>Hon blev så arg för att hon inte kunde det så hon lade sig ner och sov. Och i ett ps längst ner på sidan står det:
"Hon är död nu"
HAHAHAHA
Yvonne, jag fick en härlig nostalgisk bild av dig som liten inom mig där.
Så fiin! Och härligt med svordom och allt :-)
Nu måste jag be min mamma plocka fram "Den modiga påjken och trålen" och "Prinsesan Silvärklinga och den elaka heksan Påre"!
Jag skrev, på rader jag ritade in själv, ritade gjorde jag bara på pärmen. Men jag är så glad att de finns kvar!
Alldeles, alldeles underbart. Och 30 år är väl ingen tid? :)
HAHA! "jävla svin och så där".
Ha ha underbart! Och vilken härlig mormor som ändå skrev ner det! :D
Nämen gud, jag skrattar på mig! Obetalbart! :DDDD
Åh, kan man inte ge ut såna här fantastiska berättelser på riktigt <3
Åååååh! Och vad fint du målade redan då!!!! Profilbilder och allt. Helt suveränt:-)
You are a effing genius Mrs Hellberg.
Så s j u k t roligt!
(Jag måste visa det för min syrra, hon kommer garva sig gomspalt.)
Åå, favoritmarkera.
Skicka en kommentar