torsdag 19 augusti 2010

Vad jag tycker.

Om detta.
Om vi ponerar att tolv-tretton vettiga pers i veckan (vet ej, kollar aldrig statistiken), och lika många peddosar, sitter och glor på min son här på bloggen, då säger jag bara:

Varför inte fler peddosar?!?
Tycker ni inte att min son är seksy eller vad?!

Nämen okej. Min råa humor åsido då:
- Visa mig ETT BARN som farit illa, konkret illa, för att föräldern "exponerat" det i en blogg. Visa mig det tack.
- Barnporrdebatten och peddoskräcken är något av det mest urspårade och bajsnödiga jag vet.
- Min son är mitt hjärtas ljus och det skulle kännas väldigt konstigt att inte blogga om honom. Jag kanske "exponerar" honom, ja. Men jag håller inte med om att "en förälders viktigaste jobb är att inte exponera sitt barn." Hell no. Befängt uttalande. Jag går på magkänslan där. Jag vill inte lägga ut nakna rumpbilder eller foton på honom när han är sjuk och mår dåligt. Jag har inte rannsakat mig själv om varför min gräns går just där, men det gör den. Punkt.
- Snart nog kan han blogga om mig och lämna ut mig fullständigt till de typ tretton pers som ids läsa. Hoppas lite att han gör det.
- Jag fick ont i hjärtat å barnens vägnar när jag kollade lite på Ensam Mamma Söker. Där gick tydligen nån annan slags gräns för mig. Borde inte Barnombudsmannen snarare dra upp lite riktlinjer för hur man ska handskas med barn som exponeras inför en miljonpublik på dokusåpor på teve?
- Att "exponera" mitt barn här har gjort mig till en bättre förälder tack vare andningshålet och diskussionsmöjligheterna som bloggandet innebär för mig. Mamma ska ha syre först, sen kan ongen få lite. Kanske.

10 kommentarer:

TUTT sa...

Tack för att du tar upp aspekten med Ensam Mamma Söker och hur barnen mår där, den har jag mått illa över länge. När en mamma sitter i soffan med sjuåring och frågar vem han tycker hon ska välja och barnet pekar och säger "Honom". Och sen flyttar en massa karlar in i barnens hus och ska agera och imponera på morsan.Usch. Tvi. Fy fan. Äckligt.

Jag tror då rakt inte F far illa av ditt bloggande.Ser fram emot att läsa sin sons blogg om sisådär 13 år. DET blir fantastiskt spännande.

Maria sa...

Bra tänkt, att ha lite perspektiv och jämföra saker, men att förfäras över hur livet efteråt blir för de få individer som blir extremt exponerade och googlingsbara genom att de har medverkat i teveprogram är en helt annan fråga än att vem som helst som har en dagboksbloggande förälder kan få sina barndomstrauma offentligt arkiverade för evigt.

Maria sa...

ps. en del bloggar jag läser består BÅDE av uppskattande kommentarer om den där sortens vidriga teveprogram OCH bilder ur det egna vardagshelvetet...

Anonym sa...

Så länge man inte visar nakna barn från sitt fotoalbum eller annat som bör vara privat så tror jag inte heller barn tar skada. Men att lägga ut bilder på nakna barns könsorgan är lite väl respektlöst i alla fall i vår västerländska påklädda kultur

Malin sa...

Jag bloggar om mig, mitt liv, betraktelser och på automatik så blir det ju självklart en del om barnen. Men.. det blir gärna lite mer om minstingen ( sexton månader) än om de två stora på nio och elva år. Där, i deras fall tänker jag lite mer innan jag skriver något dom sagt/gjort.Men det är ju för att dom är lite större kanske.

Jag lägger ut kort titt som tätt, fast inget naket. Det där med pedofiler, tänker knappt tanken på det, man måste ju för sjöen kunna blogga om sin familj som man vill, utan att hela tiden oroa sig för att en peddo läser.

Men som sagt, jag väljer mina ord innan jag skriver om de stora barnen, skriver mer allmänt om dom. inte så personligt.

www.svartam.blogg.se

Anna sa...

Ett normalt föräldrabloggande avslöjar ju knappast något som borde nagga ens integritet i kanten. Att barnen är arga ibland, att de är jobbiga ibland och ljuvliga lite oftare känns liksom inget för Wikileaks.

Arild sa...

Tage Danielsson skrev en gång: "Något som man måste uppskatta hos småbarn är att de inte går omkring och visar fotografier av sina föräldrar".
Men...
Jag skriver inte heller mycket om min äldsta son eftersom han kanske inte skulle uppskatta det. Den yngsta har ingen åsikt ännu, och så länge jag inte lägger ut något som skulle kunna förstöra för honom så skiter jag i vem som eventuellt tittar. Det finns folk som tittar på badstränder också och jag tänker inte sluta bada med mina barn för det.

Amanda sa...

Exakt hörni.

Dom peddos som är störst risk för barnet finns ändå inom den egna familjen.

e sa...

Väl rutet! Jag har svårt att tro att vanliga bloggar skulle skada barnets framtid. Särskilt som vi lever mer och mer "offentligt" iom sociala medier.

Dock instämmer jag med dem som skriver mindre om barnen när de blir större. Jag har själv tänkt tanken - när går gränsen för hur länge det är ok att jag exponerar barnen på det sätt jag gör? Jag tror dock jag kommer känna det på mig, precis som jag gör med vad jag berättar och vilka bilder jag lägger ut.

Jag hoppas bloggen kan bli något kul för barnen när de blir stora, en väldokumenterad barndom med vardagsbilder, inte bara tillrättalagda foton.

Fast först och främst bloggar jag för min egen skull ;-)

Malte sa...

Jag tycker faktiskt det är lite sunt att så många vill skriva och utveckla den sidan. Mycket kan man skriva om utan att kränka ungarna och peddosarna ska man väl inte låta styra sitt liv? Jag reagerar mer på att visa nakna barn just av integritetsskäl. De har inte valt att visa sig och borde få sina mest intima stunder privata.