tisdag 7 september 2010

Heja Ohly!

Å, Å, ÅÅÅ vad bra att någon puttar omkull guldkalven och ifrågasätter att vi svennekärringar har tillåtits bli så groteskt pimpinetta och överkänsliga omkring det där med amningen och vårt ockuperande av den "oumbääärliga liiivgivande nääärhetsrollen" så länge.

Ett mycket lågt argument mot delad bebisvårdnad.

Kom igen nu suggor. Det är bara att att dra in magen och hoppa i snyggbyxorna och börja förvärvsjobba och pumpa ur på lunchen och se glad ut - som i typ alla andra länder. Ni har levt i en kortvarig och bortskämd illusion som ärligt talat inte verkar ha gjort någon lyckligare i längden.

Ni slipper i alla fall pröjsa mer till spädisdagiset än vad ni drar in eftersom den andre föräldern FÅR BETLD LEDIGHET OCKSÅ.
FATTA lyxen.
SKÄMMES alla som inte tar den chansen. Tvi. I spit on you.

(Eller skit i att amma och pumpa för den delen.
Det går också ytterst bra.
Släpp in männen. I helvete att min son ska stängas ute från bebislivets ansvar och glädjeämnen om han en dag bildar familj. I helvete att han ensam ska känna försörjningsbördan. Mammi och pappi visar vägen. Det är 2010 nu och jag sätter en guldtia på att den här striden kommer att resultera i väldigt fina kurvor beträffande manlig livslängd, skilsmässor och förbättrad livskvalitet för alla under de nästa 50 åren.)

27 kommentarer:

e sa...

Ja jag tycker det känns som ett icke-problem - hur många mammor HELAMMAR när barnet är 7 månader? De flesta börjar ju med smakisar vid 4 månader och fortsätter kanske amma morgon och kväll (eller som i mitt fall nattetid för att jag inte orkar bråka ännu). Tittar jag utanför min bekantskapskrets verkar det också vara få som ammar länge. Dessutom har man ju - om det skulle behövas - tillstånd att amma på arbetstid om man tycker det är viktigt. Eller pumpa ur som sagt.

Dock vill jag slå ett slag för att jobba halva veckorna var - åtminstone för oss har det varit det optimala. Tyvärr blir det inte så den här gången, utan snart väntar heltidsjobb. Men det är mest för mig det är jobbigt, småskruttarna har det lika bra med sin far.

Amanda sa...

Håller med, det är ett kokobello-argument, ett skenargument. Lågt.

Håller också med om att det är göttast att splitta veckan om man kan.

Pål Eggert sa...

Pumpen övergav vi snabbt men vi har ändå lyckats dela föräldramånaderna lika. Barnen fick deltidsamma. Det är helt otroligt när en bröstpump kan dominera nyheterna så totalt.
Vad minns du från valrörelsen?
Bröstpumpsdebatten.
Men herregud...

Amanda sa...

haha

folk är ju som besatta av allt vad föräldraskap heter - inget, INGET rör upp sådan indignation

Sara sa...

Eller hur!

Hurra för lika delad föräldraledighet! Jag och min man har delat exakt hälften, jag behövde inte använda nån jävla bröstpump för det.

Jag blir lika provocerad av män som inte vill vara hemma med sina barn (Eh!?) som av kvinnor som vill "vara hemma och mysa så länge som möjligt."

Det är så att man skäms.

Amanda sa...

Jag tillhör tyvärr inte dom som gillade att vårda ett litet barn själv i tio timmar, fem dagar i rad. Men jag gjorde't. Det gick ju över. Vi önskar så att E hade gått ner i arbetstid tidigare än 10 månader. Big fat mistake. Hur tänkte vi där?

Men jag fattar ju att om man har flyt och får en njutbar betald bebistid så klår den tillvaron de flesta trökjobb. Och man vill HA det där, klösa sig kvar i det och gå upp i det, göra ett toppenjobb och känna stolthet, kanske för första gången i sitt liv. Känna arbetsglädje, att man är i en viktig och ansvarsfull roll.

Jag har jobbat med tjejer i Sverige som led så på sina dead-end-jobb (ofta och obegripligt subventionerade av mer framgångsrika partners) att de skaffade barn för att få 'komma bort' ett tag. Det var liksom som om föräldraskapet och föräldraförsäkringen (INTE delad, oh no, no, no) hade varit en hägrande pinne på sysselsättningsstegen för dem sedan barndomen och styrt ambitionsnivån, valen i utbildning och yrkesliv.
(Yup, jag växte upp på stenåldern.)

Sara igen sa...

Jag är inte född på stenåldern men jag har massor av liknande exempel från tjejer i min egen ålder (29!).

Måste kanske förtydliga att jag inte blir provocerad av det att mammor vill vara hemma i största allmänhet, utan av att dom vill vara det på bekostnad av pappan, och inte har några problem med att uttala det heller.

Tråkiga jobb är förstås ett problem, men det är ju befängt om det ska gå ut över barnets rätt till ledighet med båda föräldrarna - och BÅDA förälrarnas rätt till ledighet med det gemensamma barnet.

(själv tillhör jag kategorin kvinnor som trivs på mitt jobb och tyckte det var kul att komma tillbaka, efter 8 månader. Det misstänkliggjordes också förstås. "Drar det inte i navelsträngen nu då?" var en av många kommentarer. Fick också frågan om min man var hemma för att han fått sparken. Som om det skulle var troligare än att han var föräldraledig? Stört.

Annika sa...

Delad föräldraförsäkring borde vara en självklarhet, men svinet Ohly (på tal om grisdjur) är så vidrigt motbjudande att jag inte klarar av att vare sig se eller höra på honom. Ursäkta utbrottet, men han är en sådan lismande, oprofessionell och oseriös politiker - synd att han ska smutsa ned denna viktiga fråga.

(För övrigt är vi många kvinnor som inte kunnat använda oss av bröstpump, och det finn många barn som aldrig gått med på att ta flaska. Så det argumentet är bara onödigt.)

Amanda sa...

Sara, exakt som du säger. Jag blir inte heller provocerad av att folk i allmänhet inte vill jobba utanför hemmet, hey, look at me!

Annika, okej! Jag har så himla dålig koll på svenska politikers utstrålning numera. Intressant!

Men du, det där med att pumpa och flask-/ kombinationsmata, det GÅR bara man BESTÄMMER sig och tar sig TIID och KÄMPAR. Man ska inte ge upp utan att känna sig dålig i alla fall. Det är faktiskt jätteviktigt att försöka göra sitt bästa för familjen! Testa att titta på en bild av din bebis medan du pumpar nästa gång, eller amma med ena tutten och pumpa med andra. Då jävlar rinner det till.




(OBS ironi, appropå alla råd & mobbningsliknande 'pepp' som ges i samband med den OOOO så viktiga amningen)

Annika sa...

Visst är det fantastiskt när experterna påstår att samma sak gäller för alla. "Alla kan pumpa ur". My ass.

(Kuriosa:
Jag lyckades visserligen pumpa igång min mjölkproduktion när vår äldste son föddes 9 veckor för tidigt, men kom aldrig upp i annat än ett par matskedar från varje tutte.
Däremot gick det utmärkt att amma gossen. Samma sak med hans tre yngre syskon. Alla har inte den utdrivningsreflex som krävs för att kunna pumpa ur. Men det är en helt annan historia... )

Johannes sa...

Ohlys utspel handlar inte om bröstmjölkspumpar mer än på ytan. Den egentliga frågan är hur stor del av människors liv som skall regleras av lagar. Vet Ohly bättre än mig och min fru vad som är bäst för vår familj och våra barn? Jag tror inte det...

Anna sa...

Ja fifan vad less jag är på folk som smattrar om vaaalfrihet precis som om ordet i sig har något egenvärde. Det är ju bara att kolla statistiken! Hur bra blir det när familjerna ska bestämma själva? Eller rättare sagt TROR SIG bestämma själva. För det är bra naivt att tro att man själv, sin partner, bådas arbetsplatser och alla i ens vänskapskrets har gått igenom ett jämställdshetsmässigt snett samhälle helt opåverkade?

Och helt ärligt, motståndarna låter precis som den majoritet som var helt emot en lag emot barnaga "eftersom det är en familjeangelägenhet".

CECILIA sa...

WORD girlfriend!!!

Agnes sa...

Jamen helvete vad less man blir. Man ska inte helamma efter 6 månader enligt Socialstyrelsen. Dom flesta slutar då. Många ammar inte alls. Andra slutar amma tidigare än 6 månader. Det råder en sån himla amningshysteri i det här landet som får många mammor att må dåligt.

Men hade Ohly sagt att man kan ge ersättning i stället hade han väl fått avgå... Jag blir hiskeligt trött på dessa icke-frågor som får sånt fokus. Lönediskriminering och andra riktiga jämställdhetsproblem verkar inte vara ett problem i jämförelse med uttalandet om bröstpumpen... suck.

Våga vägra bröstpump (och amning också) om det inte funkar. Det finns ersättning också fungerar väldigt väl.

Johannes sa...

@ Anna: Jag skulle tro att de allra flesta värderar valfrihet högre än tvång. Det finns självklart de som menar att det är rätt att genom olika maktmedel påtvinga andra människor sin egen uppfattning, men det hör inte hemma i en demokrati.
Och helt ärligt, det finns ju också de som gör en principell skillnad mellan att vilja spöa sina barn och att vilja ge dem mat. Guilt by association är ungefär som att höja rösten: något man tar till när ens argument inte räcker hela vägen.

Johanna sa...

@johannes Vad jag inte kan förstå är hur du kan säga att det är någon större valfrihet nu? Det finns ju mängder av familjer som inte har något val alls eftersom mannen tjänar mer och kvinnan mindre och eftersom familjen inte är beredd att gå ner i levnadsstandard blir det en ekonomisk fråga, det vill säga: de har inte något val. Det finns familjer där mannen tar ut i stort sett all föräldraledighet eftersom han är anställd och kvinnan egen företagare och därmed har enklare att jobba hemifrån - det är ju inte heller ett alldeles frivilligt val. Den där valfriheten, som många talar sig så varma om, finns ju inte.

Dessutom försämrar denna "valfrihet" valmöjligheterna för mig, som frivilligt barnlös kvinna, eftersom min löneutveckling påverkas av alla dessa kvinnor som tror att de är ensamt oumbärliga för sina barn och tar ut all föräldraledighet själva.

Anonym sa...

Oavsett bröstpumpar och amning, föräldraledigheten är ett enormt privilegium som bör delas lika. Själv tog jag semester samt tjänstledighet utan lön ( ja, jag vet, alla kan inte göra så men jag fick för min arbetsgivare), maken hade föräldrapenning och sen drog vi till Thailand och Australien. Vår äldste, nu 17 år, fick ha oss dygnet runt i 6 månader. Min make tycker att det var fantastiskt att få den tiden med sonen och hade vi inte åkt hade jag hellre förvärvsarbetat än att förvägra honom rätten att ha tid med sonen. Om mina söner får barn ser jag det som självklart att de ska ha den tiden med sina barn.

Arild sa...

Jag fattar inte varför folk skaffar sig barn överhuvudtaget? Barn vill gärna amma eftersom det är vad djurungar gör, typ nån naturlig grej(men mamma vill inte eller kan inte), de tar en jävla tid från ens jobb och hur FAN ska jag kunna leva med samma eller helst ännu högre ekonomiska nivå, med nya PRYLAR hela JÄVLA tiden när jag har skaffat en JÄVLA UNGE som FÖRSTÖR MIN HELA JÄVLA klättring på karriärstegen? Va faan skulle jag skaffa en unge för?!
Tacka vet jag katter, där behöver man bara byta i lådan ibland.

Amanda sa...

Arild, du har en stor poäng.

Det är fan inget jag rekommenderar alltså.

Johannes sa...

@ Arild: Ja, va faan skall man skaffa sig EN unge för, när man kan skaffa sig FEM :-b!

Emelie sa...

Jag fascineras verkligen av den här debatten måste jag säga. Är snart 30 år fyllda (ingen kris än) och märker hur provocerade folk i min närhet (framförallt tjejer) blir när jag säger att jag bara vill vara mammaledig 6 månader för att sedan låta den fina pappan vara hemma. Nu är jag ju inte gravid än och enligt mina opponenter har man då ingen rätt att uttala sig, för när den ljuvliga lilla varelsen väl landat här på jorden så vill man INGET ANNAT än att vara hemma och mysa. För min del innebär det att jag tydligen kommer att bli helt personlighetsförändrad, något jag ser fram emot med en skräckblandad förtjusning; eftersom man tydligen tappar all ambition, all vilja att ha sociala kontakter och ett eget liv. För så är det. För alla. Suck. Jag älskar mitt jobb och tjänar faktiskt mer än min man, men det är så marginellt att det inte är avgörande, och vill tillbaks dit, om än kanske inte heltid med långa dagar direkt efter förlossningen. VAD är det som är så provocerande med det i Sverige år 2010? Jag bara undrar...Jag undrar faktiskt det lika mycket som jag undrar hur min kollega på knappt 50 år kan mena på allvar att han tycker att kvinnan ska breda mackor och mannen ska jobba och försörja familjen. Har inte den reptilarten dött ut???

Amanda sa...

Debatt! Debatt här i mitt fikarum! Yay! I love it.

Emelie, den där reptilarten har snaaaart dött ut, vänta bara. Det är ju survival of the fittest som gäller va. Alla dessa skilsmässor p g av haltande jämlikhet måste ju vara mega stressy och tära duktigt på kropp och ekonomi och själ.
;o)
(Och jeflar vad jag får hacka i mig humble pie om vi skulle gå isär, I'm aware, I'm aware...)

>för när den ljuvliga lilla varelsen väl landat här på jorden så vill man INGET ANNAT än att vara hemma och mysa.

Alltså, 100% av mina kvinnliga vänner här har förutsatt att de kommer att känna så innan de blivit föräldrar och har tänker ta ut maxledigheten man får (10-12 mån med varierande pröjs, beror lite på arbetsgivaren). "Om jag inte slutar jobba helt, barnomsorg kostar ändå mer än jag tjänar."
INGEN har kännt sig bekväm med det i efterhand. INGEN. De har vräkt sig tillbaka till jobbet helt rusiga av lycka.
Men det kan ju bero på att pappaledighet inte existerar utöver 2 obetalda veckor efter förlossningen här. Ensamt och blir det. För båda.
Men då har vi förstås lägre skattetryck som kan hjälpa till med valfriheten - i vårt fall obetald tjänstledighet (-20%) för E mellan sonens 10:e och 18:e månad.
Det låter som en spott i havet men med risk för att låta mycket kommunistisk nu så har han/vi, utöver det enkla faktum att vårt liv blev bättre (om än fattigare på pengar tillfälligt), lite sett det som en solidaritetshandling mot de kvinnliga föräldrarna på sitt jobb också. Nån måste börja sätta nya normer liksom. Alla de äldre männen på det jobbet har varit stöttande och avundsjuka. "Jag hade inte skilt mig och hade haft en mycket bättre relation till mina barn om något sånt hade varit möjligt för 30 år sedan" sa chefen.

Amanda sa...

slarvskrivet.
fattar ändå?
sorry.

CECILIA sa...

http://www.nytimes.com/2010/06/10/world/europe/10iht-sweden.html?pagewanted=1&_r=1

Det är enormt intressant att se på Sverige från ett annat perspektiv, och faktum är att vi faktiskt bevisat att det krävs lagändringar för att uppehålla den jämställdhet som vi är så ofta slår oss för bröstet över.

Emelie sa...

Hmmm...ja, dinosaurievarianterna av båda kön dör väl ut så småningom även om jag ställer mig undrande till deras rikliga antal ibland...kanske för att jag jobbar i ett traditionellt gubbvälde med mycket stenåldersvärderingar. Jag trivs ju dock med gubbarna och jargongen, som många gånger är betydligt rakare än i rent kvinnliga kretsar (generalisering), men undrar samtidigt om det kanske är för att jag börjar bli som dem? Hur vet man det?
En annan sak i samma anda: Lite läskigt är det, men nu har jag ju lämnat ett litet footprint här där två av mina absoluta favoritbloggare rör sig, Amanda och Cecilia, (me like starka och smarta girls :-)) så nu måste jag fråga lite hur det är att vara mamma utomlands och samtidigt ha en karriär? Är det svårare/lättare än i Sverige? Något ni skulle gjort även om era respektive män inte kom därifrån?

Pingvinfamiljen sa...

Vilket uppfriskande inlägg!
Jag har nyss börjat läsa din blogg efter att ha fått tips om att du skriver bra.

Min son är nu 15 år så det var ett tag sen amning och föräldraledighet men jag minns tydligt hur provocerad omgivningen blev när jag gick tillbaka och jobbade efter "bara" 8 månader. Varför, undrade alla. När du kan vara hemma längre med ditt fina barn. I början kände jag mig skamsen men bestämde mig snabbt för att ingen skulle få hacka på det vi tyckte passade oss. Jag var hjärtligt trött på att vara hemma hela dagarna och barnets pappa var sugen att vara hemma. Kändes som ett enkelt beslut men nä, det tyckte inte omgivningen.

Jag blir lika glad varje gång jag hör eller läser om tjejer som känner som jag kände, nämligen att man kan vara en bra mamma även om man inte älskar att vara hemma och njuuuta av det. Jag har heller aldrig tyckt om att ligga på barnrumsgolvet och byggt lego eller älskat att vara i lekparken. Nu när han är 15 är jag så glad över att vi har en så bra kontakt FAST jag inte var den där übermamman när han var liten.

Terése sa...

Intressant tråd.

Jag och maken delade inte lika. Jag snodde åt mig så många veckor jag bara kunde och satt och mööööööööööös (eller heter det myste?) och ammade dagarna i ända, för jag är ju en riktig AMNINGSFANATIKER.

Nu när pojken är tre och tjejen är sex jobbar jag 80procent och maken tar ut en föräldradag i veckan.

Så valde vi att göra, det passade oss. Jag är glad att vi fick välja.