tisdag 28 september 2010

Jag har börjat acceptera att en slipad variant av läsplattan

kommer att revolutionera böckernas värld inom tio år. Kanske fem.
Än så länge tror jag ju inte att Gutenberg vrider sig i sin grav, och det stör mig att man inte kan låna ut titlar, och att första generationens plattor är så dyra, och att man inte kan surfa eller spela spel från plattan, och, och, och.
Men. Jag känner också att det är rätt spännande. Att det väntar många intressanta förändringar runt hörnet. Jag förutspår och omfamnar till exempel "flygplatsromanens" död, alltså dessa tegelstenar fyllda av fluff som marknadskrafterna propsat på ett tag (speciellt i UK) "därför att folk som bara köper en bok på pocketshoppen innan semestern vill ha en tjock en".
Med läsplattans allt smartare teknik behöver man ju inte ta sådana hänsyn och föredömligt korta romaner slipper då förhoppningsvis behandlas så styvmoderligt av marknaden. (Att läsarna gillar böcker utan blaj och utfyllnad vet vi redan.) Och klassikerna vars copyright gått ut är gratis att ladda ner, det gillar jag också.

Bilderboksvärlden kommer förstås inte att förändras så mycket - den stora, vackert tryckta pappersboken där minst 50% av informationen förmedlas ordlöst kommer fortfarande att regera för det lilla barnet (och för presentköpande släktingar). Bilderboken är ett oersättligt objekt och kan väl knappast bli användarvänligare, om man nu inte införde rivsäkert papper i samtliga.

Men två upplevelser fick mig att tänka till. På Heathrow härom veckan.
I stora avgångshallen såg jag en (EN) person med läsplatta (äldre amerikanska på typ sitt livs resa). Och det störde mig att jag inte kunde se omslaget. Titeln. Jag älskar att spana in vad folk läser.

Sedan satt jag på planet med en tummad pocket, och plötsligt hade jag samtliga transvestitsminkade irländska flygvärdinnor hukande över mitt säte.
"Å, vad läser du?"
"Hon läser Ian McEwan."
"Jaa, kolla, The Innocent, jag älskar The Innocent!"
"Jag med, men The Cement Carden alltså, ååå..."
"Mm", sa jag (lite paff och mycket glad).
Och så snackade vi lite Ian.
Det var trevligt som fan.
Visst är det trevligt som fan att se vad folk läser?

24 kommentarer:

Yvonne sa...

Absolut!! Nån läsplatta vill jag inte ha. Tror jag. Jag vill hålla i en bok, vända och vrida på den, bläddra fram och ibland tillbaka för att kolla nåt..läsa lite på baksidestexten, njuta av omslaget ibland och smygtitta på författarporträttet ;)

De kallar mig Skrållan sa...

Men tänk vad trevligt med animerade barnböcker! Alltså inga filmer utan bara att det händer någonting i illustrationerna? Oj, där var det någon som gick förbi bakom en buske. Oj, där kom en fågel och landade i trädet. Hmm? :-D

Men jag är med dig. Är inte sugen på läsplatta just nu. Det är så skönt med böcker, slippa bekymra sig om att få med sig laddare och man behöver inte vara rädd om dem. Å andra sidan tror jag att jag kommer vilja skjuta mig själv om fem-tio år för att jag säger såhär nu :-)

TUTT sa...

JA! Jag snokar alltid på vad folk lsäer och blir ltie glad när flk snokar på vad jag läser. Det kan skapa möten, kontakt, glädje. :-)
Läsplattan i all ära - kan man tänka sig en där det syns vad man läser? (Om man nu vill att det ska synas)

Maria Turtschaninoff sa...

Det där är verkligen en intressant observation. Dessutom pratas det ju massor om hur viktigt det är för dagens människor att hela tiden signalera allt möjligt om sig själva med sina kläder, telefoner, datorer. Nu tas då en "signalmöjlighet" ifrån oss!

Amanda sa...

Skrållan, jag håller tyvärr inte med. Filmer och animationer är en konstart i sig, det är jättebra att de finns, men det lilla barnet omges på alla håll av så många rörliga bilder. Det är en otroligt viktig lärdom rent kognitivt att ta till sig en STATISK bild, att vila i ett budskap som inte rör sig och dra sina egna slutsatser. Och just i bläddret mellan två sidor får barnets egen fantasi utvecklas. Ex: Uppslag ett: En flicka håller på att ramla ur ett träd.
Uppslag två: En flicka sitter på marken med trasiga kläder och rufsigt hår.
Själva fallet fick barnet tänka ut och visualisera inom sig.
Viktigt!!

(märks det att detta är min passion, hehe?)

Aengeln sa...

Men läsplattor är ofantligt praktiska när man är på en längre resa. Man kan få med sig massor av böcker utan att tynga ner väskan.

Amanda sa...

Japp, en signalmöjlighet försvinner - boken som accessoar.

Och en annonseringsmöjlighet för säljaren!

Å andra sidan kan man läsa snusknoveller och "Så blir du en mästare på oralsex" helt öppet om man vill... ;o)

Amanda sa...

Aengeln, exakt vad jag menar. För en viss typ av läsare kommer det att revolutionera.
Skulle själv kunna tänka mig att använda plattan så - OM man också kunde maila ifrån den, och ringa samtal, och lyssna på musik...
För mycket elektronik är ju 100 gånger jobbigare att släpa på än två extra pocketböcker för 50 kr styck som man kan lämna på ett vandrarhem när man reser?

Annelie sa...

Bengt Ohlsson skrev en briljant krönika om läsplattor i DN för ett tag sedan. För den som händelsevis har missat den finns den att läsa här: http://www.pastan.nu/bloggen/inlagg/2621

Amanda sa...

hehe

riktigt så teknikfientlig är inte jag!
pros and cons, right?

Ett annat plus för blivande författares plånböcker är att allt fler brittiska förläggare och redaktörer av generationen 'yngre' säger nej tack till inskickade pappersmanus (yay! detta GISSEL att printa ut och skicka) och gärna läser en emailad kopia som de laddar in i sin e-reader och läser på tåget.

Att läsa ett par -tre romaner från en vanlig laptop på en vecka är INTE bekvämt (jag gör det ibland när jag får tjuvkolla på nya böcker på Pdf från förlaget).

Anna Ljungdahl sa...

Jag har en läsplatta och jag älskar den! Jag jobbar i en stad och bor i en annan, så det är supersmidigt att slippa passa bibliotekstider. /Anna

Amanda sa...

Anna, köper du någonsin pappersböcker nu?

I så fall när?

Av ren nyfikenhet, skulle du kunna få tag på min första roman Styggelsen som e-bok?
(jag har ingen aning om den finns tillgänglig i det formatet, vad den skulle kosta eller var man kunde köpa, det skulle vara intressant att veta)

De kallar mig Skrållan sa...

Hehe, jag skulle aldrig få för mig att argumentera med dig kring barnböcker :-) Menade inte att berättelsen i sig skulle animeras, utan att det skulle vara som en klassisk barnbok, fast att det bara rör sig lite. Det får ju inte bli någon film.
Skulle det vara lättare för barnet att titta på bilderna och hålla intresset uppe om det finns en liten rörelse i dem, eller skulle barnet bara bli trött av intrycken? Jag har INTE EN ANING men om ändå (och förr eller senare blir det väl så) barnböcker kommer finnas på läsplatta, känns det inte troligt att formatet kommer förändras när förutsättningarna finns men att det fortfarande kommer vara en bok och inget annat, som tanken är? Måste det dynamiska utesluta det statiska?

Och om jag fortsätter spåra ur, kan en barnbok vara interaktiv utan att bli ett dataspel, till exempel? Jag tänker en klassisk pekbok. Den är ju så att säga "interaktiv" redan. Barnet pekar, upprepar ord, "Hur låter kossan?" och så vidare. Hur kommer en pekbok att se ut i läsplattaformat, om en tio år? Samma som nu? Vetetusan.

Ninas skrivarlya sa...

Jag kan inte tänka mig att ha en läsplatta. Jag är kanske lite gammaldags bakåtsträvare eller vad som helst, men jag vill ha böckerna i papperform. Dessutom vill jag (liksom du) kunna snoka reda på vad andra läser.

Tänk om jag en dag får min bok utgiven, då vill jag ju se att folk läser den. Då kan jag gå fram och säga lite snusförnumstigt: "Det är JAG som har skrivit den där boken". Det är inte lika lätt när någon har en läsplatta. :DDD

Anne sa...

jag har frågat förr tror jag men inte kollat svaret- eller?

har du läst Never take a shark to the dentist.
en av de finaste och roligaste böckerna jag läst för barnen.

Anne sa...

PS jag kommer aldrig att äga en läsplatta.
fy vad osexigt!

Amanda sa...

>Skulle det vara lättare för barnet att titta på bilderna och hålla intresset uppe om det finns en liten rörelse i dem

Jovisst Skrållan - LUCKOR och POP-UPS och HÅL (a k a 'paper engineering') heter svaret sedan 200 år! SÅ spännande:
http://www.booksforkeeps.co.uk/issue/180/childrens-books/articles/other-articles/movables-paper-engineering-techniques-and-their-us

Det jag gillar med det interaktiva elementet som redan finns inbyggt omkring pek- och bilderböcker är att det ju är föräldern som läser och visar för barnet som står för det interaktiva minst lika mycket som boken/redskapet. Men visst, det finns ju interaktiva elektroniska leksaker och spel och jag kan definitivt se att dessa kan bli bättre/korsbefruktas med spel, bilderböcker och läsplattans blädderteknik. Men finns behovet? Eller kan någon producent skapa ett sånt behov? Intressant!

Anne, nej men jag har "koll" på den. Och den verkar skitbra, speciellt för lite äldre barn som ju ÄLSKAR ordvitsar, absurditeter och humor, älskar att känna att "dom fattar grejen".

Annelie sa...

Apropå "animererade barnböcker" på läsplatta råkade jag se när Oprah provade iPad och hade Alice i underlandet. I en av illustrationerna rörde sig klockan och hon tyckte det var så häftigt. Jag är dock inte säker på att barnen skulle bli lika imponerade. De är liksom vana vid att det rör sig.

När du skriver om luckor och popus och hål kommer jag att tänka på min mammas superfina 50-talsversion av någon klassisk saga där varje uppslag blir till en liten tredimentionell värld när man viker upp det. Jag var så imponerad av den när jag var liten att jag tog med det och visade för hela klassen.

Anonym sa...

En fördel med att ingen kan se är att det går att läsa böcker som man kanske inte kan "stå för"! Kanske man känner för att läsa Orgasmboken på tunnelbaneresan men har ingen lust (ha ha) att skylta med det. Eller Ego Girl eller nåt annat som jag inte skulle vilja bli caught dead med.

Sofia

Maria Turtschaninoff sa...

Ja och en grej till, som Neil Gaiman en gång så vist påpekade - en pocketbok gör det inte så mycket om du tappar i badet, den blir lite skrynklig men fungerar utmärkt också efteråt. Det gör inte läsplattan.

Tante Jul sa...

Jo, jeg elsker å se hva folk leser! Skakke litt på hodet eller strekke hals for å se ordentlig, kanskje jeg må vente til de blar eller skifter grep før jeg får med meg tittelen. Det er fint. Og så kanskje gjøre meg opp en mening om personen som leser bare ut ifra boken.

Anonym sa...

Intressant är det onekligen, inte som en ersättare av boken utan som en vidareutveckling. Sida vid sida (hö-hö). J fick en Nintendo Ds XL i somras. Det går att spela traditionellt med den, ta kort osv OCH: han vrider han på den och håller den som en bok, och tränar sig på bla på engelska ord med den (!). Jättebra förevändning när det är läge att lägga sig: amäh, jag håller ju på med en LEKTION här;)


Jess

Marie sa...

Vilket intressant inlägg och alla kommentarer till också!

Jag tänker lite egoistiskt att jag skulle vilja bli den som kom på den revolutionerande lösningen som alla vill ha om 5-10 år:-D

Amanda sa...

Japp! Här fick vi allt till en riktigt bra diskussion. Älskar't.
Vi hade kunnat bli filmade och TV-sända rakt av när vi snackade om detta - hej Kulturnytt!?