onsdagen den 29:e september 2010

Politisk optimism och framtidstro.

Säg hej till Ed.
(Och hans tjej Justine, advokat i Topshops mammakläder.)
Ed är 40 år ung, sjukligt smart och högutbildad, etnisk minoritet och son till invandrare ("Dom kom hit utan någonting och det här landet gav dom allt.").
Han tror inte på gud men är okej med att andra gör det. Han är rätt röd med brittiska mått mätt. Ed har just klått sin storebror f d utrikesministern till posten som ledare för Storbritanniens sossar (i opposition).
Jag vet inte om han är klädd i inhemsk Marks and Spencer-kostym men det skulle inte förvåna.

Det känns bra detta. Mycket bra.

Jag röstade inte i det senaste svenska valet eftersom jag genom ett smålurigt kryphål fick tillfälle att rösta i brittiska valet tidigare under året. Och att rösta i två länder samma år när jag inte ens är skriven i Sverige längre, nä det kändes bara för skumt och fel.
Men egentligen "får" jag inte rösta i UK. Såvida jag inte naturaliserar mig, "blir" brittisk. Jag lurar starkt på't.

12 kommentarer:

En Lisa sa...

Jag tycker också att det känns riktigt bra.

Ann-Katrin sa...

Bli brittisk du, så länge du kan behålla det svenska också. Jag blir aldrig tysk för de tillåter inte dubbelt och jag lämnar inte Sverigeanknytningen...

Amanda sa...

Vet inte om jag kan köra dubbelt/'behålla det svenska'.
Behålla vad?

Jag tror att jag redan i nuläget tappat alla rättigheter till svensk socialförsäkring, sjukkvård och pension.

Å andra sidan är jag ju brittisk skattebetalare och 'får' allt det här.

adrenalin sa...

Jag skulle nog byta. Min man har svårt att släppa sitt brittiska trots att han bott här sen han var barn. Jag säger detsamma, släppa vad? Han skulle ha jättesvårt att ta sig in i det brittiska systemet och han röstar inte i GB (vet inte ens om han får). Dessutom är hans barn svenska medborgare och det finns inga planer på att ansöka om dubbla medborgarskap för dem. Och skulle vi flytta någonstans ligger inte GB högst upp på listan. Men jag är nyfiken på hur ni gjort med flingan? Och E är väl egentligen amerikan? Har han bytt?

Amanda sa...

E har dubbelt (USA & UK).

Flingan har än så länge bara UK men vi vill att han ska ha trippelt (USA, UK & Sv).

Det blir spännande om 25 år när den generationen börjar avla med en partner som också har tre-fyra nationaliteter - deras barn får ju då "rätt" till typ... åtta länder?

Snacka om den globala byn.

adrenalin sa...

Trippelt, vilken grej! Jag kollade förstås upp, min man verkar kunna ansöka om svenskt och behålla sitt brittiska, ska presentera möjligheten för honom eftersom han vill rösta i riksdagsvalet. Annars är det väl mest störigt att ett brittiskt pass kostar fem gånger så mycket som ett svenskt. Det är å andra sidan snyggare ;).

Pål Eggert sa...

"Behålla vad?"

Ditt underbara språk.

MikroMaude sa...

Flingan lär automagiskt vara svensk: http://www.swedenabroad.com/Page____82298.aspx

Både Sverige och GB tillåter dubbelt medborgarskap (Sverige är jag säker på, GB har jag bara hört).

Danmark tillåter inte det. Danmark tillåter inte heller att danska medborgare röstar i danska val om de bott längre än två år utanför Danmark - då kunde de ju t.ex. få för aig att utlänningar är trevliga.

Så hej! Jag får inte rösta någonstans alls, så länge jag inte uppsäger mitt danska medborgarskap...

/Anya

Amanda sa...

fänk jo
fänk you

väry interesting!

(har inte varit till ambassaden med kiddot än bara - det lockar sådär - men kanske i kombo med svenska kyrkans julmarknad)

En Lisa sa...

Vi skulle skaffa brittiskt pass till H. Det kostade hur mycket som helst. Och vi kunde itne riktigt se nyttan med det just nu, mest en emotionell grej. Så vi sket i't ;)

Ann-Katrin sa...

Amanda: Pensionen tappar du inte, har du jobbat i Sverige har du rätt till svensk pension, om än inte full, eftersom den beräknas på hur länge du jobbat. Men det är medborgaroberoende. Men jag säger inte upp mitt svenska helt enkelt för att det är en del av min identitet, och ja, jag röstar. Dessutom är det väldigt praktiskt med svenskt medborgarskap när man reser, svenska passet öppnar fler dörrar än det brittiska. Vi har inte förargat någon på länge (läs: Vi har inte varit i krig och är inte NATO-land). Och om barnen vill ha svenskt medborgarskap är det lättare om föräldern är medborgare. Vem vet om EU fortfarande finns som konsept när det blir dags. Nu är ju allmäna värnplikten dessutom bortplockad. Och gratis universitet för svenska medborgare gör ju inte ont. Än så länge för EU-medborgare men vem vet om det är så när barnen blir universitetsmogna och kanske vill plugga i Sverige. Så det finns många skäl. Fast för mig är det mest emotionellt. Tysk kommer jag aldrig bli i hjärta och sinne, även om jag älskar Düsseldorf.
(Sverige tillåter dubbelt medborgarskap sedan 1/6 2001)

Amanda sa...

Ann-Katrin, ungefär exakt som jag tänker.
Men jag skulle verkligen mycket hellre kunna rösta i GB än i Sv.

Att mina barn ev skulle få möjlighet att plugga i Sverige om dom vill är en ENORM förmån. Jag tror inte att det har gått in hos många svenskar, detta med att högre utbildning är GRATIS.

(Som jag rättfärdigar med att jag jobbat rätt mycket i Sverige och fortfarande bidrar till BNP där.)