fredag 3 september 2010

Prestationsångest Grande.

Jag ska inte spela tuff idag.
Jag ska vältra mig i lyxångest.

Min första bok fick ett så positivt mottagande att det nästan golvade mig. Det är inte illa pinkat för en liten roman som också diskuteras i termer som "kanske något av det vidrigaste som någonsin publicerats" (men på ett bra sätt, typ).
Det är fortfarande ofattbart för mig att ALLT GICK I MÅL, allt som jag försökte gestalta, det politiska, det vackra, realismen, surrealismen, spöket, vemodet, grymhetens och godhetens outgrundliga uttryck.

Jag är inte så dum att jag inte fattar att debutanter ofta får en välvilligare hantering av kritikerna än gamla rävar. Att ett litterärt anslag uppskattas. Att man i branschen solidariskt nog inser att nobody-debutanter på små förlag har det tufft som det är med att hanka sig fram och sticka ut, och därför med fördel lyfts fram en aning i pressen.
Jag fattar att tidiga positiva ord från en gigant som DNs Jonas Thente kan påverka andra recensenter i liknande riktning.

Men sen då? Va gjorde ho sen?
Det är lite detta som är det otäcka med att lägga ut sig sida upp och sida ner, bok efter bok. Att komponera och rollbesätta och ljussätta och kostymera och dirigera en ny femtimmarsopera. Där man spelar alla roller och alla instrument själv.
Det är gränslöst. Man kan säga vad man vill, hitte-på vad man vill. Så hur ska man avgränsa? Hur ska man bygga? Vad vill man ha sagt?

"Tillräckligt mycket rep att hänga sig själv med", som britterna skulle uttrycka det.

8 kommentarer:

Anneli sa...

Vad kul att du fick så fina recensioner :)

Jag förstår att det kan vara lätt att få prestationsångest när man känner att man måste skriva något som är minst lika bra. Jag är säker på att du klarar det :D

Maria Turtschaninoff sa...

Kan du börja ge fan i att tjuvlyssna inuti min skalle!!!!
Igenkänningsfaktorn är hög, om man säger så.

TUTT sa...

Som en god vän till mig brukar säga: Se den goda intentionen bakom prestationsångesten. Vad vill den för gott? :-)

Det blir bra, Mandis. Det vet jag.

Sofie B-C sa...

Ja, grattis till fina recensioner! Hittade hit via en annan blogg och blev jätteglad över att "möta" en annan svensk skribent i England. Din bok måste jag beställa snarast!

Amanda sa...

Anneli, tack! Ja, det är kanske lättare att komma från ingenstans och vara lite underdog ändå. Fast det kändes inte så då...

Maria, nej jag slutar aldrig. Det är mysigt innanför din skalp.
;o)

Tutt, tack din fining.

Sofie, hej, vad roligt! Ska kolla mer på din fina blogg ikväll.

Maria sa...

Jag är impad över att alla författare lyckas få ut boken de har inom sig. Jag vet att jag har flera böcker inom mig, men jag har inte riktigt kläm på hur jag ska få ut dem. Inte som att skita, inte som att föda. Så hur gör man?
Men jag väntar på något sätt på tiden. Tror att den dagen kommer, då jag vet hur jag ska göra för att fånga det som finns.
SÅ go girl! Du vet iallafall hur man kan göra för att få ut den. Vill förresten läsa din första bok. Finns den att köpa här någonstans, eller låna på bibblan?

Amanda sa...

Maria, man bygger. Omkring en grundtes, en idé som intresserar en. Bygger som en galning. Det är bara så jag kan uttrycka det. Man utgår ifrån platser och karaktärer och vad de vill innerst inne, och vad som står i vägen för detta. Tusen ord varje dag eller så bygger man, tills man har typ 50 - 80 000 ord. Att inte förlita sig på inspirationen lär man sig snabbt, det kommer först efter att man kört igång.

Sen får det där råmanuset vila i minst en månad, och sen går man tillbaka med friska ögon och det som inte funkar står ut som eldskrift. Då stökar man runt och stuvar om och stryker och skriver till. River ner murar av allt som klingar falskt - fram med det sanna.

Styggelsen finns på de flesta närbokhandlar och bibblor, och hos välsorterade fysiska bokhandlare.

Amanda sa...

P.S.
NäT-bokhandlar menar jag ju.

Typ här:
http://www.bokus.com/bok/9789173270632/styggelsen-skrackroman/