måndag 4 oktober 2010

Den STORA bokmässan börjar i veckan.

I Frankfurt. Där ska det köpas och säljas utlandsrättigheter och göras dealer. På den mässan finns ingen allmänhet och få författare. Det är ingen firmafest, ingen Kiviks marknad för bokälskare. Frankfurt är Big Bizniz.

Om man som jag är jättenyfiken och försöker hänga med lite i den internationella marknaden har The Bookseller listat årets hetaste titlar hos de olika brittiska agenturerna; här och här (på engelska). Och jag känner en av de omnämda författarna! HUR kul?!

Jag och E är lite som äggsjuka hönor. För jag har också en agentur nu, en riktig alltså. En svensk. Det är inte längre bara jag själv och stackars E som försöker fatta jurist-svenska och leka Ari Gold mellan blöjbyten och veckohandlingar och smutstvätt och Es day job.
Nu finns det ett Team Hellberg bortom oss två. Helt sjukt. Och coolt.

Och nu ska utlandsrättigheterna för mina två första romaner presenteras för inköpare på förlag i andra länder. Vill nån köpa in för att översätta och publicera?

Vi är försiktigt optimistiska här hemma. Vi har varit med om detta förut, när min första bilderbok skulle ut till försäljning på den stora barnboksmässan i Bologna en vår, i regi av det brittiska förlagets säljavdelning.
Elva länder var initialt intresserade. Wow! Fantastiskt! Jag kommer kanske att kunna betala av mitt studielån! Champagne!!

Ö, nej. Den vändan resulterade i slutändan inte i ett enda utlandskontrakt. Det är så mycket som ska spela in. Man får inte ta det personligt.

Så nu ligger vi lååågt med förväntningarna.
Men man måste ju testa va. Och jag är så tacksam över att jag får en chans att komma ut på banan. Annars får man aldrig veta.

21 kommentarer:

Christin sa...

Wow, det här är ju häftigt!! Håller tummarna, och ser fram emot din Döden på blekhästen-bok! :)

Amanda sa...

Tack!
Det ÄR häftigt. Och lite otäckt.
Det blir så hårddraget och sälj-sälj-sälj liksom:
"ÄR jag marknadsmässig?
Fattar nån GREJEN?"

Annelie sa...

Lycka till! Häftigt med ett Team Hellberg :-) Kan du själv påverkar hur dina böcker marknadsförs eller ligger det helt i deras händer?

Christin sa...

Ja, det är sant. Så känner jag redan på "lilla" Bokmässan: att böckerna och författarna behandlas som "varor" båda två, och bedöms utifrån sina utsidor, och sitt innehåll, och marknadsförs på finurliga sätt. Det är en tuff värld, och jag tror det är viktigt att man inte fastnar för mycket i bilden av sitt "författarjag".
Stort lycka till! :)

Amanda sa...

Absolut, böckerna och författarna ÄR varor och varumärken och det talas mycket om USP-ar (Unique Selling Points). Jag har inget emot det. Om man ska ha en chans att leva på detta som författare så måste böckerna sälja. Och om ingen vet att böckerna finns så kan dom ju inte sälja!
Och USP-ar kan man liksom inte fejka tycker jag, det ser folk igenom förr eller senare, det måste komma från en själv och klinga sant.

Jag kan påverka marknadsföringen en del, som nu i vinterns svenska marknadsföring när jag hade en idé om att specialskriva en liten grej till en tidning och förlagets PR-personer gillade den idén och hjälpte mig att förmedla en kontakt.
Men framför allt är det TEXTEN i sig som är produkten på det här stadiet, mot utlandet alltså.
Min förmåga.
Men sedan har ju inte den lille författaren de kontakterna eller möjligheterna att få fram texterna till rätt personer ute i världen, i beslutsfattande positioner - det är liksom det agenturen eller förlagets utlandsförsäljningsavdelning gör.

Pål Eggert sa...

Det där med marknadsmässighet är ett fult spel men lyckas man så ger det möjlighet att göra mer av det man gillar och är bra på. Kör på bara.

Amanda sa...

P.S:
JA utsidan kan spela STOR roll.

Akademibokhandeln köpte in min första bok enbart tack vare det snygga omslaget (och korttexten). Hela 4 ex på 60 butiker, haha!

Men jag kan ju säga så här att om jag hade varit en 75-årig gumma med taskig syn som samlade på grodor, eller en långtradarchaffis med en passion för poesi, då hade det kunnat bli bra "vaaarumärken". Också.

Amanda sa...

Pål, jag tror jag fattar lite hur du menar, men 'fult spel'? Utveckla gärna? Det låter lite... bittert?

Verkligheten ser tyvärr ut så att typ 10% av de publicerade författarna står för 90% av försäljningen.

Och det är en STOR industri - som genererar BNP och jobb på många plan... Och ger förlagen ekonomisk möjlighet att ta sig an och spendera tid på osäkra okända kort - som jag (och du?)!

Pål Eggert sa...

Nja, mitt förlag började med att ge ut rollspel och har fått för sig att jag ska vara ett av deras mer säkrare kort... Jag uppfyller förstås gärna deras önskan ;-)

Jag har inte hunnit bli bitter ännu, men det kommer nog. Vad jag menar är tendenser som beskrivs här:
http://www.dn.se/dnbok/asa-beckman-bastsaljarismen-har-kommit-for-att-stanna-1.1174866

Pål Eggert sa...

Eller som det står i en annan artikel om bästsäljerismen:

"En debutant som sålde 2 000 exemplar för fem år sedan säljer i dag bara 1 000 exemplar. "

Amanda sa...

'Bästsäljerismen' har alltid funnits i bokbranschen. Stor aptit på lättsmälta godsaker i alla läger = stora volymer.
Fattar inte varför vi i Sverige är så indignerade över det ärligt talat.
Och jag vidhåller att trots att branschen ÄR en business till syvende och sist (och varför skulle den inte vara det? Varför skulle den vara mer ädel och altruistisk än annat företagande?) så VILL MAN HITTA BRA TEXTER, även om de kanske inte är så lättsmälta för alla = storsäljande.

Och alltså, '2000 ex då' och 'nu 1000 ex nu' - jag vet inte om det är vetenkapliga siffror precis? Å andra sidan har jag en känsla av att grundavtalen för författaren blivit bättre.

Pål Eggert sa...

Vi får hoppas att du har mer rätt än jag :)

Amanda sa...

Äsch, det finns för- och nackdelar med allt.
Litteratur är ju inte subventionerad kultur på samma sätt som andra konstformer* - kanske det borde vara det?

*Brasklapp: Jag vet inte i vilken utsträckning svensk scenkonst, måleri, skulptur, musik och annan kultur/andra evenemang subventioneras statligt idag men i UK är det en hel del.

Christin sa...

Jag skulle vilja att de som sysslade med kulturellt arbete, åtminstone de som försöker stå på egna ben, som konstnärer och författare exempelvis, ska skatta mindre. Kanske är det redan så? Sedan, om man säljer som smör, kan det kanske ändras. Jag vet inte... jag är inte bra på sånt där :)

Jag är helt med på galoppen; läsarna, som konsumenterna, är idag lata. Vi väntar bara på att få se en trailer över en film, och sedan tänka; den verkar bra. Men vi letar liksom inte upp filmerna själva. Vi väntar på att de ska komma till oss. Samma sak med böcker, med kläder, med allt, och det är på grund av reklambranschen. Ett utsänt meddelande i text och bild. Det är vårt samhälle idag och nog bara att acceptera. Om man vill ha läsare, och konsumenter.

Pål Eggert sa...

Jag tänker uppriktigt sagt sällan på sådant där i relation till mitt skrivande. Det viktigaste som jag ser det är insatser som bevarar/förhöjer läsadet, och gärna annat kulturdeltagande. Man måste levla på ett helt annat sätt för att uppskatta läsande än t ex spela ett dataspel eller se en film.
Det finns väl vissa subventioner av kultur och det tycker jag förstås är en obligatorisk del. Jag tänker inte strikt på att jag ska få fördelar, men med ett folk där annan kultur än massditon blomstrar så har även jag en chans. Och så blir det ett roligare samhälle.
Men istället för att gnälla på tingens ordning får man kämpa för att skapa något bra. Läsandet är ändå på en hyfsat hög nivå i Sverige, även om det mer lättillgängliga dominerar. Men det kan man inte komma ifrån, även om proportionerna kan variera.
Christin: Man kan som författare registrera ett företag - lägsta nivån - och få en del avdrag. Jag är inget vidare insatt i det där men känner folk som är bättre insatta.

Ina sa...

Håller tummarna!

Amanda sa...

Bästsäljerismen har subventionerat mig.

Bästsäljerismen gör att förlagen kan satsa på icke-lönsamma författarskap (eller som ofta kanske typ tar två-tre böcker på sig att bli lönsamt).

Men alltså detta med reklam och marknadsföring och att den breda allmänhheten inte väljer 'smal' kultur, som kräääver lite mer och geeer lite mer, är väl verkligen inget nytt?

Jag vet inte reglerna för eget företagande/frilansande inom kultursektorn i Sverige men här i UK behöver man inte skatta förrän man når en viss (låg men ändå) inkomstnivå. Och man betalar frivillig socialförsäkringsavgift (typ 130 kr/mån) innan dess så att man finns i systemet - och t ex kan få lägstanivån på föräldraförsäkringen.

Pål Eggert sa...

"Men alltså detta med reklam och marknadsföring och att den breda allmänhheten inte väljer 'smal' kultur, som kräääver lite mer och geeer lite mer, är väl verkligen inget nytt?"

Nej, knappast. Men frågan är då vilka proportioner som gäller. Och det var väl det som man ville peka på i artiklarna.
Jaja, vi får väl se. Om jag blir känd och rik så är det bra proportioner och då är kulturmarknaden rättvis :)

Amanda sa...

Jomen alltså Pål, jag argumenterar inte emot att tendensen finns.

Man vad ska man göra åt'et då?
Vad är alternativet?
Piska upp alla som inte orkar läsa, skriva eller ge ut RIKTIG litteratuuur?
Dra in allmän skolgång?
;o)

Pål Eggert sa...

Det var dit jag ville komma :D
Nä, jag vet inte. Inte mycket man själv kan göra, annat än skriva så bra som möjligt. Och försöka skaffa sig så goda förutsättningar som möjligt att få ut sin bok. Så lycka till i Frankfurt ännu en gång.

Amanda sa...

Tack!

Jag vill och måste tro att det går att sitta på de två stolarna på samma gång; den litterääära och den 'kommersiella'

('literary' eller 'commercial' som den anglosaxiska marknaden kategoriserar - på ett mer självklart sätt än vi kanske gör)