tisdag 5 oktober 2010

Det viktiga följebrevet.

Var inte rädd för följebrevet.
Omfamna chansen att skriva ett skitbra följebrev.
Du KAN ju skriva. Du är en blivande författare för bövelen. Vinnare vill ha bollen.

Att inte lägga tid och jobb på följebrevet kommer nog inte att sabba dina chanser om manus är lysande. Inte heller kan ett fantastiskt följebrev (som din vän copyn i själva verket skrev) få ett undermåligt manus antaget.
Men följebrevet är pärlsockret på bullen.
Att gå till frissan innan man gifter sig.
Att putsa skorna innan anställningsintervjun (och surfa in på företagets hemsida).

Och en viktig möjlighet för förlaget att visualisera dig som en framtida författare hos dem.

Följebrevet ska vara kort, ett A4. Det vet du. Det säger alla.
Lite om dig och lite om boken. Inget foto på dig och barnen/vovven och inget hemmagjort omslag. Lite om hur boken blev till kanske.

Okej, nu bryter vi ner det i hur du ska tänka.
Du vill stajla dig med två saker här:
1) "Jag kan skriva!"
Jag kan skriva kort men fångande. Jag kan skriva med en egen ton men med lätt hand, inte blommigt. Jag kan sälja med mina ord och jag får det att se enkelt ut! Jag har bra koll på vad mitt eget manus "är" och kan definera det. Jag kan få dig intresserad genom att använda värdeladdade men inte uttjatade ord när jag beskriver manuset i 100 ord. Lite som en baksidetext.

(Och lite som i definitionsövningen här kanske:

"X är en ___ (angelägen rysare, oemotståndlig skröna, episk rövarhistoria) som utspelas i ___ (ett futuristiskt Kiruna, ett julglittrande Göteborg, dackefejdens Skåne). Den ___ (nyblivna läraren, pigga åldringen, godhjärtade hövdingadottern) Johanna Johansson skakas när___ (traktens barn insjuknar mystiskt, hennes katt börjar måla tavlor, hela hennes familj utplånas). Mot sin vilja dras Johanna in i en ___ (gastkramande konspiration, dråplig konstskandal, vedergällning som kommer att spänna över generationer).")


2) "Jag är ingen tokstolle och jag har lite koll på mitt eget vaaarumärke som skribent":

När du beskriver dig själv i typ tre rader, vad är då din attityd? Hur är du som person, alltså, vad är ditt varumärke? Är du tokrolig? Anspråkslös men självsäker - rent av lite kaxig? Drömmande och poetisk?
Har du pluggat till präst? Jobbat som översättare? Byggt ditt eget hus? Är du så alldaglig att det nästan är exotiskt? Fick du idén till boken när du var grymt uttråkad och föräldraledig och satt och kollade på Oprah? Du kan ta med sånt. Det handlar liksom lite om hur du tar med det. Om det är relevant för ditt manus. Men det där kan ju du. Att uttrycka sig i skrift är ju din grej.

(I min första refusering av Styggelsen hade förlaget fått för sig att jag fått idén genom att kolla på ett TV-program - ett halvt rätt, jag fick idén genom att snacka med några som jobbade med TV-programmet Most Haunted. Hur som helst tyckte förlaget att det var 'imponerande' att storyn byggde på TV-tittande.)

4 kommentarer:

Pål Eggert sa...

"Du är en blivande författare för bövelen"

Och ändå är det så jobbigt att skriva följebrev... sanslöst...
Men det var en bra genomgång. Tror jag ska spara ner den.

Amanda sa...

JA det är lite jobbigt - och kul!?
Eller är det bara jag som är störd som tycker det?
För okej, det är ju lite
"Look at mee, look at meee".

Maria sa...

Amanda, du är helt underbar! Det där var kanske det bästa jag har läst om följebrev någonsin. Tackar och bockar! Nog sjuttsiken blir det kul. :)

Amanda sa...

Hej Maria!

Vad kul, jag blir skitglad.

Go go go!