onsdag 27 oktober 2010

En av mina författaridoler

har sitt kiddo på samma dagis som Flingan den här veckan (skollov).
Vi hejar och så. Inte mer.

Och nu ska jag snöra på mig snyggkängor och ta på mig lite läppglans för att gå och hämta pojken.
För tänk om min idol ser mig schleten?!?

Vad tror jag liksom?
Att vi ska bli kompisar? Att vi skulle ha en större chans att bli kompisar om hon tänker typ ba' "Jaha den där lilla konstiga svenska tanten med den enorma toddlern hade ju snygga kängor."

Stört. Stört att vara så självfixerad. Jag menar spela roll.
Vad hade du gjort?

21 kommentarer:

Anneli sa...

Klart du ska försöka impa. Hon kanske är sjukt intresserad av kängor :D

TUTT sa...

Samma som du. Snörat på kängor och kladdat på läppglans. Hade säkert LETT lite sådär käckt också.

adrenalin sa...

Jag med, hade gjort samma! På med läppglans och absolut inte gå dit med skitigt hår. Självupptaget, who cares? INGEN vill se sunkig ut framför sin idol.

Perny sa...

Jag hade lätt smetat på läppglans och snörat på mig snyggkängorna ;)

Allt för att impa. Eller så hade jag tagit med mig en av de där böckerna jag själv skrivit (nu har ju inte jag det, men du har ju det så det funkar ju) och liksom på något sätt "tappat" boken framför henne och råkat visa att vi är i samma bransch :D för då kommer hon ju kasta sig över en för att inleda en givande relation med en :D

Amanda sa...

*viskar*
hon vet att vi är i samma bransch
hon har snackat med mig typ nyförlöst och skitfull (jag alltså, inte hon) där jag sa fel titlar på hennes böcker

fy helvete jag rodnar bara jag tänker på't
men hon var extremt classy och snäll med hela grejen

Anna sa...

Jag skulle rakat bikininjen och målat tåglarna. Bland annat.

Amanda sa...

Där sa du nåt. Synd att jag inte längre kan se min egen bikinilinje bara. Eller nå tårna utan att få hjärtflimmer.

Marie sa...

Hade också snört på mig det som jag känner mig absolut coolast i. Frågan är om jag inte hade pressat fram magen mot henne och pratat lite baaarnböcker om jag vart i branchen;-)

Du ser förresten helt fantastisk ut på gårdagens foto. Hon är ju dum om hon inte snackar med dig.

Ninas skrivarlya sa...

Go for it! :) På med kängor och läppglans och låt henne impas av dig istället. ;)

Amanda sa...

Tror hon är typ lite blyg.
Och lika stissig som jag.

Arild sa...

Hon vill nog prata lika mycket med dig som du vill med henne. Kolla hur mycket läppglans hon har på sig och hur coola kängor hon har snört på sig.
Som blyging vill man ju gärna att nån annan tar första steget.
Det kan ju bara bli bra!

Amanda sa...

Hehe.
Hon är alltid på en rätt hög nivå...

Maria Turtschaninoff sa...

Oj, jag skulle säkert bli helt fangirl och kläcka ur mig nåt idiotiskt och sen skämmas ögonen ur mig varje gång jag ser henne...

Amanda sa...

Been there, done that...

Gnestakänslan sa...

Jaadu Amanda. Man kan också göra som jag, komma utgalopperande ur garderoben i guldlaméhotpants och skrika JAG ÄLSKAR DIG DU ÄR SÅ JÄVLA COOL OCH SÅ TROR JAG ATT VI TYP HAR SAMMA HUMOR OCH SÅ, SKA VI TA EN DRINK??! (ja, du kanske vill lägga till SEN NÄR JAG INTE ÄR PREGGERS LÄNGRE ALLTSÅ). Kom ihåg vad glad du blev när jag sa så till dig.

Äääller?

*skrattar nervöst*

Amanda sa...

Oj!
Känner vi varandra eller är det bara önsketänkande från min sida?

Markus sa...

De få gånger som jag har träffat på någon jag beundrar har jag blivit dyrkande av typ "i´m not worthy" och fått vederbörande att känna sig illa till mods. Läppglans och kängor är nog bättre. Kanske.

Gnestakänslan sa...

Njae. Det gör vi ju inte. In my dreams kanske. Men jag har skickat fanmail två ggr (mentorskap, om du minns) och bloggat om din bok Styggelsen en gång (http://botkyrkabibliotek.wordpress.com/).

Och kanske var det inte riktigt outing-galopp heller. Men min poäng är att det var ett rätt stort steg för mig också att skriva till dig, eftersom jag är rätt impad av ditt skrivande och tycker att du verkar rolig och smart etc etc, och att döma av ditt väldigt vänliga svarsmail tog du inte alls illa upp när jag hörde av mig. Och så är det ju med de flesta människor, att de blir mest glada av att få höra att man gillar dem. Om de inte är ena dryga jävlar förstås, och då är det ju bara their loss och du har ite förlorat något.

Johanna sa...

Men vem är hon?? Har jag slarvläst eller är det så att du inte sagt? Du kan ju bara nämna en svensköversatt titel eller så om du är rädd att hon googlar och ska hitta hit. Smart, va?

Amanda sa...

Markus, det vill vi se bild på.

Gnesta, gah, NU kopplar jag.
TACK för fina ord.

Johanna, "Superhjältemannen".

B. sa...

Hadde gjort akkurat det samme!

Men jeg føler det nesten sånn at uten en eller annen tåpelig "gushy" kommentar eller annen fangirl'isme, blir slike møter ikke helt riktige. :) Det bare hører til.

Har gjort det nesten hver gang jeg har møtt noen som jeg har sett opp til. Tror det skjer fordi man er så oppsatt på å ikke gjøre det.

Så har jeg latt være å si hei eller si "jeg liker tingene du gjør", og angret på det etterpå.

Pleide å støte på den norske krimforfatteren Gunnar Staalesen på tur i fjellene over Bergen. Til slutt var vi nesten på nikk til hverandre, men jeg angrer den dag i dag på at jeg aldri sa "Jeg har lest bøkene dine og synes de er veldig bra."

Det hadde jo ikke kostet så mye å si.