tisdag 19 oktober 2010

Enkät om skiljetecken.

Från Anneli och Annelie.

Om du var ett skiljetecken – vilket skulle du vara?
Då skulle jag nog vara krusidullparentesen. Godmodig men med viss spetsighet. { }

Finns det någon författare vars bruk av skiljetecken du tycker är intressant? Berätta!
Ingen jag kan komma på på rak arm tyvärr. "Intressanta" och ovanliga bruk av skiljetecken kan väl mest kännas rätt sökt och störande, kan det inte?

Använder du semikolon? Om ja; hur?
Ja; när min redaktör tycker att det känns befogat och låter det stå.
Exempel från nya boken:

"The Black Grouse; Den svarta orren. En luggsliten pub med brun heltäckningsmatta [---]"

När tycker du att ett utropstecken är befogat? Motivera!
Typ aldrig (men helt okej i bloggar och email förstås). Ett billigt fnask till skiljetecken som används av lata prosaister som inte kan skapa uttrycksfullhet och stuns i sina meningar på annat vis. Får ofta motsatt effekt från den önskade. Fult.
Men ingen princip utan undantag, och jag har en känsla av att jag använder utropstecknet då och då i dialog. Men det känns aldrig helt bra, nej.

Föredrar du citattecken eller talstreck när du skriver dialog? Varför?
Citationstecken. Därför att jag tycker det blir tydligare då; ingen chans att nån läser fel, att dialogen 'flyter in' i den andra texten. Jag stör mig ofta på böcker som inte använder citationstecken har jag märkt.

Beskriv din relation till parenteser (och det som står inom dem).
Jag gillar parenteser i kåserande stil, som ett humoristiskt grepp. Använder dem ibland i min prosa men sparsamt. Går på känsla där.

Hitta på ett nytt skiljetecken. Hur ser det ut? När används det?
Å, det måste bli den där lilla svordomsramsan som fanns med ibland i vissa pratbubblor i Bamse. Stjärnor och krafs och snurror - och ibland en pytteliten smutsig gris, om det var riktigt bra.

När är det dags att sätta punkt?
Oftare än man tror. Hellre punkt än komma enligt mig.

Och i spänningslitteratur tycker jag att man ska sätta punkt för gott ganska snabbt efter upplösningen.

6 kommentarer:

Annelie sa...

Kul att du svarade. Läsvärt som alltid.

Och tack för det lilla smakprovet från nya boken. Du får gärna bjuda på mer! <-OBS!

Styggelsen väckte en ny lästörst i mig. Inte illa.

Amanda sa...

Tack Annelie!

Förlaget har gjort ett läsprov från nya boken (första 50 sidorna) men jag vet inte när/om dom kommer att lägga ut det på nätet/Smakprov.se.

(Men i no 3 av nya tidningen Yourlife - ute 30 Nov - har jag med en specialskriven rysarnovell i juletid!)

Johannes sa...

Jag tycker nog att du är väl kategorisk. Utropstecken t ex är helt OK om man vet var man skall sätta dem.
Men jag undrar över en annan sak: Svenska skrivregler är ju normerande för det svenska skrivspråket och jag har den inom armlängds räckhåll, och jag har hyfsad koll på det som står i den. Men hur stor hänsyn skall man ta till vad som är grammatiskt korrekt om det hämmar flödet i texten? Nu snackar jag medvetna övertramp och inte okunskap.

Annelie sa...

Då ska jag hålla utkik både på nätet och i min brevlåda, där Yourlife bör hamna!

När det gäller medvetna övertramp som Johannes är inne på tycker jag att det är okej, så länge det tillför texten något. Men ibland blir det bara jobbigt och oläsbart.

Susanna Alakoski skriver till exempel i sin senaste roman meningar. Med Konstig. Interpunktion. Alldeles. För. Ofta. Ellermeningarutanmellanslag. Hindrar bara läsningen, enligt mig.

Anneli sa...

Kul att läsa dina åsikter i ämnet skiljetecken. Jag har också svarat på Annelies enkät på min blogg.

Det är ett riktigt spännande ämne eftersom det inte verkar så självklart som det skulle kunna vara. Det gillar jag.

Amanda sa...

Ja jag kanske är en snobb med utropstecken. Men ge mig något exempel på när det tillför, i prosa?

Fast det är klart, efter vissa utrop (ha) i dialogen skulle det kännas skitkonstigt att inte använda.

>När det gäller medvetna övertramp som Johannes är inne på tycker jag att det är okej, så länge det tillför texten något. Men ibland blir det bara jobbigt och oläsbart.

E-X-A-K-T.

Whatever works, liksom.