tisdag 5 oktober 2010

Ja kära nån.

Jag skriver och skriver - och jag skrämmer s*k*i*t*e*n ur mig själv.

Det började på Irland egentligen. Det var lätt att föreställa sig sårbarheten i att sova ensam i ett underligt hus i en isolerad trakt medan stormarna rasade utanför eftersom det var just vad vi gjorde.

Kanske borde jag blivit immun vid det här laget, men det är förstås glädjande att min egen skrämselradar inte trubbats av. För när jag blir kall och känner mig iakttagen och minsta knak i golvet ger mig hjärtflimmer och jag inte vågar gå på toa ensam - då vet jag. Då har jag fångat 'det'.

(Motgiftet är lika patetiskt som verkningsfullt: Tio minuters tok-googling efter bilder på "worlds cutest puppy" och "worlds cutest baby". [rodnar av skam])

TUR att det är lugnt i kåken i alla fall.
Polty* håller sig i skinnet.
Om hon nu har nåt.

*För nytillkomna: Polty är vår poltergeist Olivia som vi inte tror på men ändå gillar. Hon sprider kyla och stänger dörrar och är speciellt aktiv i 'de oälskade barnens rum', aka Felix sovrum, och i korridoren utanför. Hon skyr dock trappavsatsen där en mörk manlig energi härskar, i synnerhet nattetid.
Jag får ofta en förnimmelse av att någon hängt sig just där.
Och att han gjorde rätt i det
.

14 kommentarer:

adrenalin sa...

Knottror på hela kroppen... jag ryser

Sara sa...

Gud vad jag längtar!

Perny sa...

Vi hade en sån i huset jag växte upp i, jag upplevde att den utgick från en plats uppe på vinden, men det var bara jag som upplevde allting. :D

Men så var det ju jag som blev skräckfilmsdrottning i familjen och nu gått vidare i bokgenren själv :)

Jag gillade din beskrivning av "Polty" :D så lättsamt och roligt.

Annelie sa...

Nu blir jag lite nervös. Jag skaffade Styggelsen på bokmössan och hade tänkt börja läsa den idag. Men min man är bortrest och jag är alldeles för lättskrämd för att ens se en halvläskig film på tv. Hur ska jag kunna somna om i kväll?

Pernilla sa...

Tack för bra kommentar hos mig! Och vilken fin blogg du har! Det är nog böckerna som gör den så fin, fasiken vad snygga!

Anneli sa...

Vi hade någon hemma hos oss när vi flyttade in. Men jag tror hon har flyttat eller håller hon sig bara undan nu. Hon kanske tycker att vi är en stökig stor familj som stör :D

Det var faktiskt lite läskigt, jag ville flytta härifrån i början. Men nu känns det lugnt.

Amanda sa...

Adrenalin, I try...

Sara, du är för snäll! Jag längtar efter dina kommande alster!

Perny, men guuu, det där vill man ju veta mer om! Sparar du det till ditt manus?

Annelie, jag har en & annan fin läsare som bara kan närma sig Styggelsen med sällskap i rummet/sängen. Du har blivit varnad...

Pernilla, nu kör du på bara! Tror på dig och ser fram emot signerat ex!

Anneli, huga! Var det så illa att du ville flytta? Satte det din skrivfantasi i rörelse?

Anneli sa...

Nej, jag tyckte bara att det var läskigt. Det som är konstigast är vad som hände. Jag såg skuggor, kände närvaro, sedan slutade det bara. Skumt!

Det är en bra idé, kanske skulle skriva något om det. Jag vet inte om jag vågar göra det i det här huset dock :)

Pernilla sa...

Tack Amanda! Det kommer du att få, lätt! :)

Och hmmm. Vilka hus ni bor i! Huuuu!

Annelie sa...

När jag läser kommentarerna kommer jag att tänka på vår förra lägenhet. Redan efter visningen kände både min man och jag en obehagskänsla. Särskilt i badrummet, kunde jag få förnimmelser av att något hemskt hade hänt. Såg blod när jag blundade. Vi bodde där i några år och flyttade sedan till nuvarande lägenheten.

För ett tag sedan träffade jag den person son köpte vår gamla lägenhet. Han berättade att en bekant som hade kommit på besök direkt hade sagt "Här finns ett spöke".

Något lurt var det helt klart med stället.

Amanda sa...

Åh, Annelie, nu ryser jag!

En expojkvän till mig bodde i en etta och när han flyttade ut berättade granntanten att det skett ett helt vidrigt knivmord på en ung kvinna där.

Men alltså, i ALLA kåkar har det ju typ dött nån, fridfullt eller ej. Tål att tänka på.

Annelie sa...

Ja. Dödergök av Katarina Wennstam har ett sådant fall som utgångspunkt. När jag läste den kunde jag se vårt gamla badrum framför mig och tänkte: "Varför tittade jag inte mer noggrant i fogarna?"

Usch, nu vågar jag verkligen inte läsa Styggelsen ikväll :-)

Ina sa...

Det låter minst sagt lovande. Och den där skogen ser verklgien underbar ut.

Anonym sa...

Ja du Amanda, du verkar vara en helskön kvinna: men gäst i ditt hus??? Nja, du skulle garanterat skrämma skiten ur mig iaf!/ Anne-Mari :-D