tisdag 19 oktober 2010

Skrivpepp: Redo för 30 magiska dagar och nätter?

Ni modiga underbara galningar som tänker hoppa på Nationella romanskrivarmånaden NaNoWriMo i år (eller 'skriv ett komplett 50 000-ords råmanus under november', typ) borde hitta all info och pepp ni behöver här och på angränsande sidor (på engelska).

Jag rekommenderar det verkligen.
För det blir aldrig en bättre tid än nu.
Du kommer aldrig att få veta om du har 'what it takes' om du inte släpper sargen, och jag kan inte tänka mig något vettigare eller mer spännande än att testa vingarna inom den här skrivrörelsen.

Tre jobb, sju ungar, mitt i en flytt med brutet ben? Japp, det har många tidigare NaNoWriMo-vinnare också.
(Skriver man klart är man en "vinnare".)

Och så vitt jag förstår har ca 15 romaner med rötterna i NaNoWriMo också antagits världen över under det fåtal år man drivit projektet.

Jag har aldrig deltagit men jag har läst grundarens Chris Batys bok No plot? No problem! (köpes här). Den uttrycker mycket av min egen filosofi (ie varför det är bra om det inte tar så lång tid att skriva ett komplett råmanus, och hur man gör).

Lite pepp då:
Du vill ha ett komplett råmanus.
För ett komplett råmanus kan man putsa upp.
"Ingenting" kan man aldrig putsa upp.

Och du kommer aldrig att åstakomma ett komplett råmanus utan en deadline.

Och hey, get this:
På Sveriges samtliga språkliga institutioner OCH tidningsredaktioner sitter varenda tomte med en bok i skallen och kanske tre hyggliga kapitel - och en svidande oförmåga att fortsätta. Att få ur sig ett komplett råmanus.
Är man känd eller halvkänd eller VIP-bloggare är det samma visa. Otaliga är de offentliga människor som raljerar om sina skrivardrömmar år ut och år in - men ingenting kommer.
Nästan skamligt eftersom det kända namnet har en erkänt större chans att hamna högre upp i redaktörens "oj, potentiellt intressant för utgivning"-hög. Eftersom ett etablerat namn givetvis säljer mer än ett okänt.

Detta beror på att dom inte kan förmå sig att krysta ut ett komplett råmanus.
Och det illustrerar ytterligare hur jobbigt det faktiskt är att skriva en bok.

Djävlar-anammat (och begåvningen, kreativiteten, storytellingsförmågan... och den lilla gnistan av... vågar jag säga det... intelligens...) som tarvas för att få ur sig ett komplett råmanus är det som skiljer den publicerade från drömmaren/snackaren. En märklig balans mellan självkritik och tilltro till den egna förmågan krävs.

Men ensam ÄR det tufft. Tro inget annat. Skitjobbigt.
Allt inom dig kommer att skrika och sparka och göra motstånd. Mycket av det du skriver kommer att chocka dig i sin dålighet. Men grejen är att du inte har tid att grotta över det dåliga (och därmed tappa farten och modet och gasen) under NaNoWriMo. Du hinner inte. Du måste vidare.
Du måste slåss mot 'jag kan inte-orkar inte-har ingen inspiratiooon'-dämonerna. För det är ju detta som det är meningen att du ska göra. Eller?
Det vet både du och NaNoWriMo. Det är därför dom finns. För att hålla lite i handen - och hålla lite i piskan.

De dåliga styckena?
Det blir ärligt talat mindre än du tror.
Det dåliga fixar du senare.
Och det kommer att bli en hel del bra också.

Ett tanketrick:
Tänk på den uslaste roman du läst, det författarskap du föraktar mest, som du bara:
"ÅÅÅH jag FATTAR inte hur det här ens får FINNAS mellan hårda pärmar - om jag så bara fick 10 minuter på mig att redigera varje kapitel här så skulle det fan bli 80% bättre!"

Tänk då hur bra du skulle kunna putsa upp ditt eget råmanus. Om du bara hade ett komplett alltså.
För din lägsta-nivå är garanterat mycket högre.

Som sagt: Plugga in dig på NaNoWriMo's hemsida nu. Kolla runt. Bekanta dig. Lär känna din nya livlina.
Och gå ut och festa lite. Gå på bio. Gör nåt extra kul med barnen/partnern/hunden. I november kommer du nämligen att vara mycket ego och mycket isolerad. Klargör det för dig själv och andra.

Och i december kommer du att vara enormt stolt över dig själv. Och det kommer barnen/partnern/hunden också att vara.
Fyra veckor.
Ett komplett manus.
Ditt livs bästa (och värsta) månad?

22 kommentarer:

Alexandra Alexandersson sa...

Inspirerande? Jepp. Men tyvärr skriver jag så uselt långsamt att jag knappst ens skulle hinna om jag så satt 24 timmar per dygn. :P :D

Amanda sa...

Säg inte det?

Men visst, det ÄR olika. Vissa bara rusar över orden, allt tankearbete är redan klart och formuleringarna kommer direkt. Andra vrider mer på varje mening, smakar på alla repliker, begrundar alla roller, känslor och uttryck. 'Instant editing', typ.
(Omedelbar redigering.)
Du skanske skulle unna dig hela... 10 veckor?

En Lisa sa...

Då ska jag tänka på K.Js Systerskap för det var ta mig sjutton det sämsta jag läst på mycket länge :)

Hanna sa...

Oh ja!

Jag har skrivit NaNo de senaste fem åren, i år blir det således sjätte gången för mig. Fyra av dem har jag "vunnit". Än har jag dock inte tagit mig förbi första utkastet men endera dagen ska jag och då jäklarns...

Jag vill slå ett slag för något som du inte nämner här, gemenskapen. Bara att veta att man inte är ensam om att slava över detta vansinniga i november kan göra underverk för uthålligheten. Om man dessutom kan se till att *träffas*, det anordnas skrivarträffar och fikor och Gu' vet allt både före, under och efter november. Skriveriet är ensamt, men det hindrar inte att man ändå gör det tillsammans. Är man lite blyg kan det räcka med en kik i forumet på hemsidan för att få fart på inspirationen (eller åtminstone transpirationen) igen.

Jag rekommenderar verkligen alla som är det minsta lilla sugna att testa. Försök! Det är en hiskelig upplevelse, rolig och utvecklande och alldeles, alldeles underbar. ;)

Amanda sa...

Hanna, härligt!
Det där med gemenskapen menar jag lite med att man får någon (många!) att "hålla i handen"...

Lisa, haha, nu blev jag nyfiken, vad är det för bokjävul?

Ninas skrivarlya sa...

Jag skrev faktiskt just om det idag i min blogg, att jag funderar på att anta den här utmaningen. Den skrämmer mig oerhört eftersom jag inte fattar hur jag ska hinna få till ett råmanus på 50 000 ord på 30 dagar. Inte när man dessutom pluggar och skriver som besatt ändå. Men jag sitter faktiskt och filar på en plot för att se om den håller för att skriva 50 000 ord.

Mycket inspirerande inlägg btw. :)

Pernilla sa...

Jag kommer inte att hänga med den här svängen men jag håller med. Det gäller ju att GÖRA ngn jävla gång. Jag är ju redan klar med mitt råmanus och håller på och putsar på det. Jag håller helt med - skriver man klart är man en winner. Det är så konstigt, sedan jag blev "klar" känns det så skönt. Jag kunde. Jag skrev en hel jävla bok. Förmodligen kommer den att refuseras överallt men skitsamma. Jag skrev. Jag blev klar. Jag gjorde det. Trots två ungar, husbygge, ständiga jobbyten och tre flyttar. Och ingen skilsmässa än. :)

Pernilla sa...

Och heltidsjobb. Glömde den lilla detaljen.

Amanda sa...

Nina, det fixar du LÄTT.
Jag säger LÄTT.

Pernilla, det är rätta takter!
Fila på du - så mycket som det är rimligt.
Igen, man måste känna in balansen mellan: "Nämen detta är lite VÄL mediokert" och "Det duger" och "Oj, jag älskar min egen bokjävel".

Anonym sa...

Tycker hela upplägget låter grymt :) Känns som man inte kan förlora! Det är ett ypperligt tillfälle att komma vidare och göra något konkret av författardrömmarna.

Önskar alla lycka till! Själv deltar jag inte eftersom jag inte skriver romaner (doh!). Men jag ska satsa på att göra november till en j-ligt produktiv månad, jag räknar kallt med att surfa på vågen av positivitet och kämparglöd som kommer skölja över alla författarbloggar under november :)

Sofia

PS. Känner samma sak angående Systerskap som en annan bloggläsare btw. Vill inte starta något drev mot KJ men jag har precis läst boken ifråga och är så besviken.. och faktiskt lite smått chockad. Hur är det ens möjligt att något så ofärdigt kan ha gått i tryck?

Amanda sa...

Nope, drev ska vi inte ha, och Ms Janouch verkar ju helskön som person. Konstruktiva diskussioner välkomnas dock!
Det intressanta när en bok uppfattas som 'ofärdig' är ju redaktörens roll - hur stor plats har han/hon tagit och borde h*n tagit större?
Kajsa Ingemarsson har ju bloggat om att förlagets 'detta duger'-nivå ofta ligger betydligt lägre än författarens egen, och kanske gäller detta extra mycket om författaren redan är etablerad och erfaren? Författaren anses lixom fixa detta själv, med mindre styrning? Vad vet jag.

Annelie sa...

Hm. Jag läste precis ut Dotter önskas av nämnda författare. Tyckte den var helt ok (med tanke på dess genre).
Bedragen och Systerskap ligger och väntar på att bli lästa. Nu blir jag nästan sugen på att läsa dem omedelbart för att se...

Härligt med allt positivt inför NaNoWriMo. Nu kör vi!

Sara sa...

Jag älskar dig, Amanda. Really. Blev så peppad av det här inlägget att jag fick kramp i nån slags hjärtmuskel nu. Tror det är ett bra tecken faktiskt.

Kram!

Perny sa...

Om jag inte var mitt uppe i en tentapluggsperiod just då och om jag inte redan skrev på en roman som jag troligen kommer ha kommit upp i 50 000 ord lagom när november börjar och jag inte vill börja om på en ny innan jag blivit klar och om jag inte var mitt uppe i en renoveringsplaneringsperiod så hade jag varit SJUKT på!!! :D

Ursäkterna är många men även väldigt påtagliga, men nästa år hoppas jag vara sjukt på på riktigt. Får planera mitt skrivande och arbetsliv och familjeliv samt allt annat runt november 2011 :)

Amanda sa...

Fan va gött.

Jag är också djupt inne i ett bygge och startar inget nytt men jag tänker använda november till att köra järnet och surfa på energin och gemenskapen.

Sara sa...

Jag är på!

Avhandling på dagarna, romanen på kvällarna! Och så lite familjeliv och paltande med barn där emellan. Plättlätt.

Fast själva nanowrimo-tävlingen får jag hoppa, för jag har redan skrivit en bit på det blivande mästerverket.

Ethel sa...

Jag har anmält mig till NaNo för första gången. Din text Amanda peppade mig verkligen! Visst ska jag, visst kan jag, visst hinner jag! Om inte... so what? Då har jag i alla fall försökt. Som sagt, jag gillar skarp din spark i häcken på mig och nu längtar jag till 1 november kl 0100. Fast jag tror inte att jag kommer att sitta vid datorn vid den tiden :-D.

Ethel sa...

OCH Hanna tackar jag också!

Marie sa...

Och jag som glatt sökte in på författarskola i våras fegar ur och kör järnet nästa år. Kanske. Hur peppande ditt inlägg än var...

Johanna Wistrand sa...

http://enbokblirtill.blogspot.com/2010/10/nanowrimopepp.html

Amanda sa...

Tack era sköningar!

Och tack Johanna - vågar vi hoppas på lite extrapepp borta hos dig, o skrivcoach!?

Markus sa...

Mycket inspirerande inlägg. Det kliar lite i fingrarna. Om huvudet är tillräckligt urblåst den första november så kanske jag provar på egen hand.