måndag 18 oktober 2010

Slutar dagen positivt.


Ännu en barn-illo.
Denna vill förmedla budskapet:
"Barn ska inte äta mindre - utan bättre."
Typ.

Mycket imponerad av sonen idag. Han blir allt skickligare på att säga vad han vill, att lyssna på vad vi säger, och dra egna slutsatser. Reducera sin egen s-t-o-r-a frustration. Han hatar att vara liten. Always did.

Men jag ska inte ljuga, att ta hand om en vild och vacker toddler när man själv inte mår tip-top är hjärtskärande svårt. Jag vill ju kunna göra allt med honom! Alltid! Vara stark och pigg och 'på'. Han är no 1.

Under dom svartaste stunderna funderar jag på om det var en så het idé egentligen, detta med kiddo no 2 innan no 1 var lite mer kapabel. Men men. Det är väl aldrig 'rätt tid' - för något.

9 kommentarer:

Anneli sa...

Det är inte lätt det där. Jag fick själv två barn ganska tätt. Det gick bra och det kommer det att göra för dig också. Det är jag säker på :) Ofta räcker det att bara vara nära no 1.

Amanda sa...

Tack Anneli!

Annelie sa...

Jag förstår precis dina tankar. Det är två år mellan mina barn och det var jobbigt i början. Men man klarar det en dag i taget. En bra man är bra att ha. Och tålamod. Mitt försvann tyvärr när jag väntade tvåan och det har fortfarande inte kommit tillbaka. Men ajg jobbar på det.

Har för övrigt skrivit ihop en enkät på min blogg om skiljetecken. Svara gärna.

e sa...

Jag förstår också tvekan men tror det kommer gå fint. Man måste bara acceptera att man inte alltid räcker till och ibland är båda ledsna utan att man kan trösta eller göra dem nöjda. Det är skitjobbigt vissa dagar men när de busar eller myser ihop och skrattar tillsammans är det värt allt! Jag brukar försöka memorera de stunderna.

Ni kommer fixa det galant - tillsammans!

Amanda sa...

Tack - mycket bra för mig att få höra.

Arild sa...

Jag har ofrivilliga fyra år mellan mina två barn och det blev mycket avundsjuka där i början. Inte lätt att bli reducerad till tvåa helt plötsligt.
Att sen få en brorsa som tar (nästan) all fokus år ut och år in är så klart väldigt plågsamt, för samtliga inblandade.

Jag tycker att det är ett bra beslut att köra på med syskon så fort man orkar. Små barn glömmer fortare och vänjer sig vid sitt syskon snabbare, tror jag. Och så har man mycket roligare med ett jämnårigt syskon, när man är liten i alla fall.

Med din erfarenhet att inte ta all ledighet själv i början så fixar du väl så att E tar en hel del barntid också? Och då går allt SÅ mycket lättare! Det blir bra, absolut!

Amanda sa...

Arild, vettigt, tack!

"Med din erfarenhet att inte ta all ledighet själv i början"

...alltså, det FINNS ju ingen ledighet för pappan att "ta" här.

Men absolut, vi kommer att SPARA för och INVESTERA i reducerad arbetstid under en tidigare period än sist för honom.

Arild sa...

Jag har på nåt sätt läst in att E är hemma ganska mycket/jobbar hemifrån?
Vilket i o f s INTE betyder att man kan ta hand om barn samtidigt, men att man kanske kan vara lite mer flexibel...
Helt rätt: tiden med barnen är absolut en investering! Gneta, gneta!

Amanda sa...

E gick ner på deltid (en dag i veckan föräldradag) mellan Felix 10:e och 18:e månad men det är slut nu. 'Jobbar' hemifrån endast om jag är sjuk.