söndag 10 oktober 2010

Söndagsmatiné.

"Why any kid would wanna' be an orphan is beyond me."
Haha.

Som liten missade man ju inte bara sköna, sköna Carol Burnett men också hur vass barnens koreografi faktiskt var.
För att den satt så.
Flöt så skönt.
Såg så lätt ut.
Herregud.
Dom här ongarna får ju kinesiska bebisgymnaster att se ut som latmaskar.

Little stage monkeys. Gotta love them.

6 kommentarer:

Louise sa...

Haller med! Detta ar en av mina ungars favoritfilmer (thank God!!) och Carol B ar en kalla till mkt munterhet for mamma. Totally over my head nar jag sag filmed jag var ung! Hade en sadan roll kunnat skrivas nu?! Tror ej det och ar sa tacksam for detta. For ovrigt sa tror jag min 4-ariga dotter diggar "Mrs Hannikkkan" -- kanske hon paminner om mig?! ;) The Silent Butler ar ganska underbar han med.... Och barnen.
Det har varit underbart att upptacka gamla filmed med barnen. En annan favvo just nu ar Pete's Dragon.

Amanda sa...

>Totally over my head nar jag sag filmed jag var ung!

hehe, exakt, har tänkt samma (skulle man komma undan med en sån roll nu? å andra sidan skulle det ju bli äckel-gulligt annars)

Perny sa...

Mycket imponerad av barnens duktiga framförande av den mycket svåra koreografin

MikroMaude sa...

Are you kidding? Jag älskade ms. Hannigan! "I guess I'll never know the feeeeling, of running fingers through your hair..." :D

Amanda sa...

Mitt första och största minne är ärligt talat inte underbara filmen utan en uppsättning på Skövde stadsteater som jag såg TVÅ gånger och där fann jag Ms Hannigan otäck...

(men då var jag ett barn som inte fick titta på dallas eller familjen machahan eftersom mina föräldrar ansåg det för vuxet och mörkt för mig)

Terése sa...

Åh. Jag sjöng den i bilen häromdan.

Mvh CrazyT.