onsdag 24 november 2010

Din bok som film - hur funkar det?

(Jag kan ha babblat lite om detta förut, kommer inte ihåg. Ber om ursäkt om jag upprepar mig.)

Den absolut vanligaste kommentaren jag får av bekanta "utanför" bokbranschen är: "Wow, tänk om dina böcker skulle bli film!"

Alltså, det är klart det är en spännande tanke. Men rätt avlägsen. Sedan Styggelsen kom ut 2008 har jag fått en crash course i hur det ev. skulle funka. Och jag kan ju säga så här: Lika intimt, snabbt och relativt billigt det är att jobba fram en bok för publicering, lika osäkert, långsamt och kostsamt är det ju att göra en dramaproduktion. Dessutom är det en process ganska frånkopplad upphovspersonen. Men alla avtal är olika.

Nu vet jag långt ifrån allt här (knappast något!) men det jag vet är detta:

-Att få en förfrågan om att sälja en filmoption på ens bok innebär att en intresserad person (ofta regissör) kontaktat förlaget, eller din agent, eller dig direkt. Inte att den kommer att bli film. Det betyder inte heller att man faktiskt kommer att få ett erbjudande. Det är bara - en förfrågan. "Är texten 'ledig'?"

- Att sälja en option på filmrättigheterna till sin bok betyder i princip att ett produktionsbolag vill lägga din idé på sin hylla i två år och fundera på't. Se till att ingen annan gör det samma. 90% av alla sålda optioner blir aldrig någon film- eller dramaproduktion (internationella siffror).

- "Oprah gillade boken så mycket att hon köpte filmrättigheterna!!" "SF köpte filmrättigheterna redan innan boken var klar!!" Det där är PR-snack. Öö, newsflash: Din mamma skulle kunna köpa filmrättigheterna till en bok om hon så ville. Såna summor snackar vi om. Champagnepengar. Att jämföra med honoraret för ett större talarframträdande kanske. Att betrakta som en trevlig liten extrainkomst för författaren - inte "oj, min bok ska bli film!!"

- Finns manusförfattare? Finns producent? Distribution? Då kanske ... kanske det kan hända att det blir nåt nåt. Typ fem-sex år efter att man ingick avtal, om dom jobbar snabbt.

- Skulle jag själv vilja vara inblandad och jobba om mina verk till manus? Hell no. Jag har inte utbildningen, kunskapen, tiden, motivationen. Inte förmågan att stryka och stuva om och lyfta och ändra så mycket som skulle krävas. Då producerar jag hellre nya böcker.
Men en dag kanske ...

Kommentarer på detta?
Jag vet att flera här vet mycket mer än jag om sånt här, dela gärna med er.

6 kommentarer:

Annelie sa...

Jag har gått och grubblat på din tidigare fråga om vem som skulle spela huvudrollen i en filmatisering av mitt manus. Äntligen vet jag: Melinda Kinnaman och Stellan Skarsgård. Dessutom två biroller som tillsätts av oskolade ungdomsskådisar.

Intressanta tankar om filmatisering. Jag såg Susanna Alakoski föreläsa nyligen om sitt författarskap. Då pratade hon om filmatiseringen om Svinalängorna och att hon blev tillfrågad om att skriva manus men tackade nej. "Jag har lämnat Svinalängorna och vill jobba med annat" menade hon.

Hon var dock nöjd med resultatet - det måste vara sjukt jobbigt om motsatsen händer, att ens briljanta manus förvandlas till en kalkonrulle.

Amanda sa...

Intressant.

Jag har förstått att John Ajvide Lindqvist valde att jobba med manuset till Låt den rätte, men inte vill göra om det med nya filmen; Hanteringen av odöda.

Jag tror inte att något produktionsteam vill att författaren ska vara helt missnöjd idag.
Däremot sålde ju Stephen King flera filmoptioner i början av sin karriär till 'första bästa', för att förtjäna sitt levebröd helt enkelt, och blev tydligen grymt besviken på resultaten. Men det är väl bara att hacka i sig.

Aengeln sa...

En ganska återkommande kommentar är ju att "boken var bättre". Inte konstigt visserligen, eftersom ens egen fantasi spelar in så mycket när man läser en bok. Ser man en film får man bilderna serverade direkt. De där två sidorna med bara tankar kanske översätts till en enda bild i filmen. Kan ju fungera, men definitivt inte alltid.

Jag har svårt att se hur min bok skulle kunna bli en film, men å andra sidan har jag tänkt likadant när jag läst både Harry Potter och Sagan om Ringen. De fungerar ju trots allt bra som filmer, men kommer ju aldrig att vara samma sak som originalet. Enklast är nog om man ser det som om att filmen är en berättelse som ska stå på egna ben och sluta jämföra den med boken. Det är enklare att uppskatta både boken och filmen då.

suziluz sa...

Jag tror inte heller att något filmbolag vill att författaren ska vara missnöjd, men... för att vara krass kommer vad författaren tycker om filmen ganska långt ner på listan över "viktighet".
Och det är därför jag tror att en författare nog mår bäst av att se en film baserad på ens bok som ett projekt helt separat från boken, om man inte själv är en duktig manusförfattare. En bok och film lever i så otroligt olika berättarvärldar, och jag tror att det ofta är svårt för en författare att acceptera att filmfolk ser en annan röd tråd i ens material än man själv. Alltså - inte tänka för mycket "AAA, vad gör de med min historia?!" utan mer "kolla, så där läser de min historia."

Klart att det är svårt. Men i en filmatisering av en bok kan man använda kanske en tiondel av materialet, bara introducera ett visst antal personer/bihandlingar, plus att mycket som behöver färgas eller förklaras med ord ersätts av den icke talade bilden i film. En enda bildram kan ersätta ett par kapitel. Det är krasst, men sant.

Som sagt - är man själv en duktig manusförfattare vet man det här och kanske "killar darlings" enklare. En mer oerfaren film-författare tror jag inte bara mår bättre av att överlämna sitt material i andras händer, utan faktiskt också att materialet kommer bättre till sin rätt så.

Markus sa...

Om man inte regisserar och producerar filmen själv är det väl omöjligt att påverka slutresultatet och även då är man beroende av att skådespelarna gör precis allting rätt.
Det blir ändå inte den film som rullar i huvudet då man skriver och då är det är lika bra att låta någon annan leva ut sin vision.

Amanda sa...

exakt, exakt, exakt