torsdag 11 november 2010

En låga kan tändas

av den enklaste bild.
En besatthet. En kärna att bygga runt.

Är det sant att Sofia Coppola tänkte:
"Bill Murray som sitter på en säng i kimono och ser ledsen ut - jag bara måste göra en film där Bill Murray sitter i kimono på en säng och ser leden ut."

Jag vet inte om det är sant, att Lost in Translation blev till så.
Men det är ett kreativt förhållningssätt jag gillar. Kan identifiera mig med.
Att man knäpper upp. Ger sig själv tillåtelse att vara en drömmare. Att drömma jävligt stort omkring något ingen annan skulle fatta; eller uppfatta som stört, eller flummigt, eller futtigt.

Whatever makes you tick, liksom.
Ta vara på det.
Där har du ditt kreativa guld.

5 kommentarer:

Anjo sa...

Exakt. Jag har några gånger föreläst för gymnasieungdomar och pratar alltid om att det finns berättelser i allt.

Det är något av det häftigaste jag vet, att bara se något oansenligt och känna: 'men, det där är ju inledningen till ...'

Amanda sa...

Hej Andreas!

Japp, det ÄR häftigt. Och när man sträcker ut antennerna kommer sånt till en. Garanterat.

Kör du NaNo förresten?

Markus sa...

Jag blir alltid inspirerad av bilder. Går det ens att titta på ett fotografi av ett barn från slutet av 1800-talet, utan att fundera på hur barnets liv skulle komma att gestalta sig.

Anjo sa...

Hallå.

Nope, inget NaNo för mig. Jag försöker bolla heltidsjobb som skribent (copywriter) med den stora romanen (och några små projekt till) + att jag är lite för kär i min blogg som terapiskrivande för att hinna med NaNo.

...för jag antar att du menade det där med att skriva en roman under november och inte något annat :)

Amanda sa...

Exakt.

Eller bara att gå på ett fik eller in i en affär eller kyrka eller park man aldrig varit i.