måndag 8 november 2010

Halloj!

Jag är nyfiken på hur det är med alla våra duktiga NaNo-skrivisar.
Hur går det med pendlingarna mellan triumfer och bakslag?
Fokuseras det på målet?
Finns berättarglöden kvar?
Är detta en historia som bara måste ut, via ditt unika temperament och språk?
Låt oss hoppas.

Så här åtta dagar in slänger jag ut tre grejer som hjälpt mig:

1) Ha med mer dialog än du tror. Det är otroligt segt att läsa en roman med nästa ingen dialog. När jag var mer grön trodde jag inte att jag gillade att skriva dialog. Eller att jag var nåt bra på det. Fel - och fel.

2) Nu kan det vara läge rent tidsmässigt och dramaturgiskt att slänga in din katalysator-händelse. För nu har vi en känsla för en plats va? Och vi bryr oss om huvudpersonerna? Eller är i alla fall nyfikna på vad som ska hända dem?
Bra.
Nu måste du då ruska om. Ställa saker på huvudet. Presentera ett saftigt problem. Det är inte det att du är en såpaförfattare och _allt_måste vara konflikt, men... jo, lite så. Om inte annat för att hålla din egen glöd uppe. En roman har början, mitt och slut. Vad ska du annars skriva om i mitten? Det är väl en resa, detta? Har du bara tecknat dina personer med tillräcklig psykologisk trovärdighet kommer dom att ge dig enorm payoff om du kastar in några spanners in the work nu.

3) "Att vara romanförfattare innebär att man vet mycket. Och att man spenderar ohyggligt mycket tid med att låtsas som om man inte gör det." Läste jag i The Guardians kulturdel i helgen.
Igenkänning.
Oj oj oj.
Ja?

9 kommentarer:

Annelie sa...

Det går bra, tack! Ligger lite före och hoppas på att gå i mål i tid.

Kände själv att det började bli tråkigt att skriva och lät en av mina karaktärer bete sig lite oväntat. Då inträffade plötsligt en massa intressanta grejer :-)

Hur går det själv med skrivandet?

Amanda sa...

Hyggligt, tack, hyggligt!

Typ jul är min deadline för tre proschäkkt av olika omfattning.

Annelie sa...

Spännande, nu blir jag nyfiken :-)

Amanda sa...

nej det är rätt ospännande; ny roman, nytt bilderboksmanus och ev. omarbetning av ett äldre kortare manus också (plus ev en ny novell)

detta är ju mitt heltidsjobb

Maria Turtschaninoff sa...

Jag trodde också att jag var skit på dialog! Och så har jag fått extra mycket beröm just för mina dialoger. Plus att det inte är SÅ jobbigt att skriva dem som jag trodde.

Man måste bara lyssna till sina karaktärer.

Hur gick din skrivpush?
Ah nu ser jag att du ren svarade på det. Nevermind!

Amanda sa...

äää det gick väl sådär

men jag tänkte mycket, haha!

Annelie sa...

Jag tycker det låter som ett ovanligt spännande jobb, jämför med att t.ex. sitta och bokföra nåt företags pengatransaktioner hela dagarna.

Är bilderboksmanuset på engelska? Hur är det att jobba på två olika språk? Skulle du kunna skriva samma berättelse på svenska?

Alexandra Alexandersson sa...

Jag har upptäckt att jag älskar att skriva dialoger. Kul kul kul. Nästan så man bara vill ha dialog haha :) (fast själv är jag inte med i nanowrimo så har inget att säga om just det) :)

Amanda sa...

Japp, hittills har alla mina (åja, två antagna) bilderboksmanus varit på engelska.

Det har bara blivit så, för att jag siktade in mig, blev upptäckt och 'slog igenom' på den engelska barnboksmarknaden först.

Har inte ens reflekterat över att skriva bilderboksmanus på svenska -
lite weird när jag tänker efter.