måndag 1 november 2010

NaNoWriMo-proffset

(och svenskspråkiga fantasyförfattaren av världsklass) inspirerar.

Själv har jag ju aldrig varit anmäld, tycker bara hela grejen verkar så... skön. Galen. Bra. Pepp.

Men jag har också tokig skrivmånad by the way. Nu kööör vi.

7 kommentarer:

Maria Turtschaninoff sa...

Hihi, stop making me blush!

Det känns lite tomt utan Nano i år, faktiskt.
Fast jag har ju annat som fyller tiden ;-)

Amanda sa...

Jaaa! Stort grattis!
(Skriva och spädbarnstid gick rätt bra ihop tyckte jag, när man väl hade kläm på rutinerna och hur långa sovpass man kunde förvänta sig.)

Maria Turtschaninoff sa...

Sovpassen är än så länge väldigt olika långa och infaller hipp som happ, men mer än två-tre timmar är de aldrig... Plus att de är lika korta nattetid, så jag är ganska mör i skallen. Men jag tänkte nog ge mig minst en månad innan jag ens försöker börja tänka på skrivandet.

Amanda sa...

Exakt, plötsligt är livet inte dag och natt längre utan en rad 2 - 3-timmarscyklar. Vi körde en extremt mild och modifierad Gina Ford-indpirerad rutin från början och ångrar faktiskt att vi inte var ännu striktare. Det blev vår livlina.

(Och att det kunde ta sån TID att mata... Tur att vi kunde köra varannan gång på nätterna. Och att den tiden var över snabbt, så här i backspegeln...)

Om ett par månader till ska du se att det blir 2 - 3 ordentliga tupplurar per dag.

Maria Turtschaninoff sa...

Gina Ford känner jag inte till?

Än så länge är det bara jag som matar, men om jag lyckas få honom "tankad" ordentligt på kvällen kan Dad ta honom 3-4 timmar och sköta blöjbyte och så, och då får jag i alla fall den sömnen. Funderar på att pumpa mjölk så småningom så att Dad kan ta en matning också. Å andra sidan är han tillbaka på jobb men det är inte jag, så han måste få sova lite mer. GUDSKELOV är hans arbetsrum dock i andra ändan av huset :-)

Amanda sa...

Gina Ford är en hatad och älskad bebisguru som ser till att varenda kvart på dagen är schemalagd typ enligt tesen: Barnet ska guidas in i en fungerande tillvaro, vi ska inte låta barnet styra om dygnet.
Om man ska hårddra så är mycket självklart: Att komma upp i bra tid på morgonen (ie inte ta sovmorgon även om det var en svår natt).
För oss gav det en illusion av kontroll, man hade en karta och 'gjorde undan' saker lite som en robot. Belöningen är glimtar av effektiv 'slapptid'/toatid/duschtid.
Vi hade kunnat vara mycket hårdare med att guida in honom i vettiga sovmönster tidigare men vi lät honom 'styra' lite för mycket ser jag nu. Det är lätt att vara efterklok. När vi väl började erbjuda rofyllda och kompromisslösa tillfällen till sömn - när vi bestämde - var det som att få en annan bebis. En annan grej vara att vi faktiskt väckte honom för att mata - vi tog kontrollen.

Nackdelen med att pumpa/amma/ge lite ersättning (som jag gjorde för vi hade inget val i början, han var för liten för att dia bra själv) är att man inte gör något annat. Fördelen med att ge lite flask här och där (pumpat eller ersättning) är
1) Att pappan kan göra't - med enorma positiva effekter förstås.
2) Att man ser hur mycket bebin faktiskt ätit (bra för oss som hade en underviktig/prematur).
Ångrar att jag kämpade med amning/pumpning så länge som jag gjorde faktiskt, men det ligger mycket känsor i det där.
Jag tror till 100% att en glad och pigg morsa är minst lika viktigt som bröstmjölk efter de första veckorna.

Maria Turtschaninoff sa...

Oj oj, vi har noll rutiner... Det beror nog inte så mycket på principer eller sånt utan bara på att jag inte ens orkat tänka tanken att försöka sortera dagen ännu... Det är nog E som styr vårt dygn helt och hållet just nu.

Ska ta och försöka googla lite på Gina Ford.

Vår pojke är ju en ganska rejäl klimp, över fyra kilo vid födseln, och han äter som en häst så vi har inte samma problem som ni. Men naturligtvis det där med att han vill äta nästan jämt...

Äh just nu är jag så trött att jag ser att mina meningar knappt blir begripliga :-)