borde jag väl applådera nytänket i att låta samtida kollegor göra nya omslag till gamla klassiker.Vad som helst som inte är en reproducerad 1800-talsmålning (som på mina billiga Penguin Classic-utgåvor) borde kännas mer fresh liksom.
Jag fattar ju resonemanget: Stå ut, locka in ungdomen. Dom som gillar gotiskt mörker, och graphic novels, och Tim Burton, och att rita själva, och att läsa böcker som kräver en gnutta av en och så.
Och även om jag aldrig hade gjort så här (eller ens blivit anlitad), så kan jag ju se det innovativa i att gestalta en av litteraturens bästa gengångare; Cathy Earnshaw, som en filifjonka med Bratz-huvud.
Men nej, där tar mina positiva ord slut.
Det här omslaget gillar jag inte för fem öre.
Mvh,
Wuthering Heights-purist
(Denna underbara tokas låt gillar jag dock.)
8 kommentarer:
Håller med. Gillar inte.
Men jag har ju aldrig varit särskilt förtjust i Bratz. Fråga; Where the h är hennes armar?
invirade i den röda sjalen på nåt vis? (händerna är det oranga)
obs: Jag gillar de Burton-esqua trädgrenarna - i en spökig barnbok
Älskar älskar älskar LÅTEN dock. LÅTEN. "I'm coming home to wuthering, wuthering,
Wuthering Heights".
mmm
"You had a temper,
like my jealousy.
Too hot, too greedy.
How could you leave me
when I needed to possess you?
I hated you,
I loved you too."
genialiskt
Jag älskar, älskar, älskar den låten, ja hela Kate. Om den/henne kan jag skriva en uppsats eller två. Om omslaget kan jag säga...nada.
Jo, ganska fina färger. Eller? (Inte min specialité som man sär...)
Är det inte Kate Bush som står som inspiration till hela bilden, då? Tänkte direkt på henne när jag såg den.
Silven, hej!
Kanske det! Tanken slog mig också igår kväll...
Jaha. Jag såg hennes kutade rygg som en putande barnmage (och då inte gravidmage utan som om hon vore gestaldad som treåring).
Skicka en kommentar