onsdag 8 december 2010

Ha-galenskapen.

Jag kan bli helt besatt av fina saker jag ser på andra bloggar. Till och med sånt jag aldrig tyckt var fint innan (kläder, inredning, prylar, maträtter). Men så ser man det i kontext, på nån halvglassig bild, och bara - PANG. Vill haaa.

Det påminner mig om när jag jobbade på Stadium. Några gånger om året valde vi ut nya arbetskläder ur sortimentet; typ samma pikétröja med lång ärm, eller samma flanellskjorta. Sen fick alla i personalen tre-fyra ex av plagget att jobba i. Smidigt och synligt och bra. Det var inte alltid dom snyggaste sakerna (oversized L A Gear-t-shirten i neonflammig batik med svarta 'tidningssidor' i kollage som tryckt mönster över hela tyget är en klassiker - å så 'snygg' man var med den ovanpå svarta cykelbyxor och aerobics-trainers + 'USA-sockar').
Men bara det var bekvämt, passade årstiden, och både tjejer och killar, och funkade till jeans, och det fanns tillräckligt hemma åt oss alla i alla storlekar så dög det.

Och det slog fan aldrig fel: Kunderna blev helt ha-galna i det vi hade på oss. Tröjor som hängt stendöda i månader i ställen. Det sa bara swisch.

För det gör så mycket att se nåt PÅ.

5 kommentarer:

Johanne sa...

Mm, många människor lider också brist på fantasi. De kan inte tänka sig alternativ. Vet inte om det hänger ihop med kreativitet.

Det märker man tydligt när man gör stickmönster (som en annan). Har man gjort modellen i rött och vitt så finns det vissa som bara kan tänka sig att sticka upp den i rött och vitt. Om det röda garnet är slut i affären så står de handfallna.

Marie sa...

Klart att man blir sugen på det man såg vid första ögonkastet! Tycker inte det är konstigt alls egentligen, fast lite roligt.

När jag jobbade på Guldfynd var jag strängt beordrad att långa halsband på morgonen, särskilt i jultider. Vissa män är säkra på att det som är snyggt på expediterna är snyggt på deras fruar också.

Amanda sa...

"När jag jobbade på Guldfynd var jag strängt beordrad att långa halsband på morgonen"

hahaha
smart

JAG har nog dålig fantasi där, speciellt smycken tycker jag är ursvårt att föreställa sig när man inte ser dom 'på'

De kallar mig Skrållan sa...

Det måste ha med fantasi att göra! Att inte kunna visualisera hur det skulle kunna bli på. Jag är värdelös på sådant med. Kan gå genom affär efter affär utan att hitta något som ser bra ut men så fort någon (min syster) provar och eller köper något så vill jag har exakt samma. Gissa om hon var less på mig när vi fortfarande bodde hemma båda två.

Amanda sa...

mmm

dom som bygger upp 'dockskåpsrummen' på Ikea är bra på det där

(gamla Rekl & Dek-linjen-kompisar hela bunten förstås)