tisdag 21 december 2010

Ibland hinner jag glömma

min andra halva.

När jag har skrivit mycket under en period, och det kommer in teckningsuppdrag lite otippat. Och jag liksom får fart på en penna och det är så SKÖNT att ta den på en promenad på ett papper och bara "Jaaa, vad BRA det känns i huvudet. Det är alltså detta jag gör. Jag är ju illustratör. Också."

Och sedan känns det exakt likadant fast åt andra hållet när man jobbat länge med nåt stort illustratörsuppdrag och får avsluta det och SKRIVA igen.

Ovan: En bläckteckning av Ralph Steadman. Inspirerande. När min konstlärare en gång jämförde oss höll jag på att komma i brallan av stolthet.

3 kommentarer:

TUTT sa...

Det är verkligen fantastiskt att återupptäcka den där andra halvan. Nyfiket. Låta den leka. Känan flöde. Själv målar jag just nu ett stort träd på väggen i sovrummet. Istället för att skriva. :-)

Amanda sa...

bilds!
bilds!

(gillar dina träd)

TUTT sa...

det kommer, det kommer! måste justera det lite bara först, just nu ser det ut som ett spökträd som ska äta upp oss.. Ha ha ha