onsdag 29 december 2010

Skickar iväg ett ganska viktigt jobbmail

medan trasiga kritor och ritpapper och byggklossar och lappsjuka småskrik (F) och lappsjuka rytanden (E) yr omkring mitt huvud.
(OBS inga ursäkter, bara faktum.)

Dumt gjort Mandis. DUMT.

Ögnar igenom mailet efteråt och givetvis har det blivit fel i en mening - inget allvarligt men fel/dubblering i ordföljden.

Okej, detta är inte en tabbe i paritet med att skicka ett barnboks-följebrev till ett förlag och skriva "mina egna barn ÄLSKAR den här berättelsen" samt bifoga ett "härligt" foto på sig själv med sagda ungar (hej runda arkivet). Eller att fel-fylleskicka ett smädande SMS om någon - till just den hatade personen.

Men ändå. Jag erkänner. Detta stör mig enormt. Enormt!
Sån är jag. Man ska välja sina krig heter det ju. Och att råka skriva dåligt formulerade, slarviga och/eller för långa jobbmail (det sista måste vara något av det oartigaste som finns - sorry I didn't have time to write something shorter liksom) är nog en av mina största pet peeves (eller vad det nu kan heta på svenska. Aber, kanske?). Hos andra, men framför allt hos mig själv.

Ångesten i detta. Dämonerna.
Hur ska jag nu kunna sova i natt.

4 kommentarer:

Annelie sa...

Visst är det irriterande.

Dock brukar jag sällan reagera på att folk gör misstag i sina mejl. I själva verket är det ganska befriande att få mejl från folk som jobbar med språk som innehåller slarvfel som "jga", "ett apr dagar" och "dirket i ditt mejl" (alla autentiska exempel från mejl från min handledare – som är en fena på att finna fel i min uppsats men inte är lika petig med sina egna mejl).

Dessutom är det ofta uppenbart om personen har varit för snabb på tangenterna eller om det faktiskt ligger bristande språkkänsla bakom.

Amanda sa...

>Dessutom är det ofta uppenbart om personen har varit för snabb på tangenterna eller om det faktiskt ligger bristande språkkänsla bakom.

Exakt.

Malin, Costa Brava sa...

ALLA skriver fort ibland. Till och med förläggare. Jag har fått flera såna mail från förlag. Dont worry, du är ju guld och det vet ju världen. ;)

Amanda sa...

hehe

tack tack