tisdag 28 december 2010

Vad mitt äktenskap går ut på.

Vad mycket självrannsakan det blir så här när man har lite "ledigt".
Navelskåderi. Mycket tid inuti sitt eget huvud.

Men en grej som kändes rätt skön var när jag stod en morgon och klädde på mig. Kom på mig själv med att liksom repetera en liten sketch som jag tänkte "dra" för E vid frukosten.
Planerade ordval, gester och tajming så att det skulle bli maximal effekt.

Just denna grej handlade om att förlöjliga några andra föräldrar på dagis. Hon är rar men han är en pösmunk, en sån där som liksom gör en poäng av att han kommer MED sin familj (jaha, WOW), i lite för snygg skjorta, och sedan sitter lite för brett och kramar sin frus lår och hennes nacke och liksom ... flauntar sig. Har sig.
Sån där typ som E och jag som par har bestämt att vi delar ett förakt för. Som får E att sucka och rynka på nosen åt "Osäkra karl-jävlar... som inte vet hur dom ska förhålla sig om dom inte hela tiden får manifestera sin käääärleksstatus. På det allra simplaste vis."

En annan favvo vi ofta "kör med" är minnet av teveklippet när de misstänkta Meredith Kercher-mördarna Amanda "Foxy Knoxy" Knox och hennes italienska pojkvän står och kysser varandra, otäckt självmedvetet, framför kamerorna precis innan de ska arresteras. På det där halvöppna, uppslukade, fejk-innerliga tonårs-sättet, bara; "Vi-glömmer-alltså-ALLT-ANNAT-när-vi-kysser-varandra-så-här-mjukt-men-ändå-drivet, ser ni det? Ser ni det?!"
U-hu-huuu. Creepy creepy narcissists. Det finns ingenting baguette-ryckande i den 'sensuella' kyssen, den är 100% manierad. Iskall.
Och sen måste vi kyssa varandra sådär sökt beslöjat och mördar-aktigt tills den ene bara ryyys, bort med dig, sluta!

Det slog mig att detta är något vi gör mycket.
Försöker roa varandra genom att hitta på samtalsämnen, dra stårys och spela upp små överdrivna scenarion, som nästan alltid går ut på att håna och tråka och förlöjliga varandra, eller såna vi känner lite, eller sånt vi sett på teve.
Allt för ett garv i samförstånd.
Jag gillar't.

5 kommentarer:

De kallar mig Skrållan sa...

Hjärta dig, Amanda!

Colombialiv sa...

Precis vad ett äktenskap går ut på!

Annelie sa...

Inget kan förena två människor så som att håna omvärlden. Underbart.

Veronica sa...

Klockrent!

Malin, Costa Brava sa...

Jag vet. hänt mig med. Vet inte var jag ska stoppa alltihop. Förmodligen skriver jag ner det och stoppar det i en scen, som jag brukar. :)