Har jag ingen kosackmössa?
Har jag inga snow-joggers?
Har jag inga fodrade tumvantar?
Det är inte ens -2 här och jag fryser fan om ÖGONEN. Jag är en vekling.
På plus-sidan: Felix
dagisfröken och den franske kocken har bakat jättegoda (enligt uppgift, inget för mig)
och snygga mince pies till daddy. Gjort värsta målade julkortet "till mamma, daddy och bebisen". Gjort en abstrakt snygg årsalmanacka till daddy. Gjort en "pepparkaksgubbe" som var så fin att den fann nåd hos självaste Granhitler.
Jag är i chock. Glädjechock.
Och idag gick han dit (utklädd till ett litet paket i rött och guld) för att träffa engelska tomten.
Snyft.
4 kommentarer:
Åh. Den lille ungen har ett EGET liv. Fint. Stort. Sött. Lip.
Lip indeed.
Och när man är ute med honom i kärran lutar sig andra små snorisar ut från sina kärror, tittar på honom och ropar
"Hello!"
Underbart! Snart drar han hem en massa kompisar som röjer runt medan lille/an ska sova. Och livet går vidare. Som det ska vara. Suck.
Japp.
Skicka en kommentar